Norwegian Wood av Haruki Murakami

Min resa till Asien börjar med Haruki Murakamis "Norwegian Wood". Murakami har jag tidigare läst ett par böcker av (dock inte "Kafka på Stranden"- men jag har skaffat den och tänker läsa den så snart jag kan).

-

"Norwegian Wood" handlar om kärlek och saknad- sökandet efter lycka... det är en vemodig och vacker bok. En man ser tillbaka på sin ungdom. "Alla de där stunderna som aldrig skulle komma tillbaka, alla människor som hade dött eller försvunnit, alla känslor jag aldrig skulle få uppleva igen."

-

Det är sent 60-tal och Toru (huvudpersonen) har precis skrivit in sig vid universitetet. Tiderna är oroliga- i Japan som i resten av världen protesteras det mot "den gamla ordningen". Toru slits mellan två kvinnor- Naoko - den sköra och komplicerade - och Midori den glada och extroverta. Romanen skildrar Torus väg till "uppvaknande", hans sökande efter sin identitet, om man så vill. Det är en lång resa- svår och omvälvande. En barndomsväns självmord på sin 17-årsdag finns hela tiden i bakgrunden och Naokos tragiska öde kan anas från början. Vem ska vi vara lojala mot? De levande eller de döda? Den frågan tycker jag bränner i boken också.

-

Naoko klarar inte av livet och måste läggas in på ett sanatorium- en sluten värld- skildringen från denna värld får mig lite att tänka på (precis som andra som har recenserat boken) Thomas Mann och hans "Bergtagen". Toru har också denna bok med i bagaget när han far för att hälsa på Naoko.

-

"I matsalen satt ett tjugotal människor. Några få nya middagsgäster anlände medan vi åt, men några försvann också. Bortsett från att folk här var äldre, såg det ut ungefär som i matsalen på mitt studenthem. Det som var annorlunda var det faktum att alla talade på samma sätt."

-

"Norwegian Wood" är en bok som väcker ett stort vemod hos mig ... jag är så gott som jämngammal med Murakami-

-

""Alla de där stunderna som aldrig skulle komma tillbaka, alla människor som hade dött eller försvunnit, alla känslor jag aldrig skulle få uppleva igen."