Det är december och julen närmar sig. I Belfast förbereder sig tre olika "grupperingar" inför en resa till Amsterdam. Karen, fyrtioårig ensamstående mamma, ska följa med sin dotter och hennes gäng på möhippa, Marion och Richard (ett par i övre medelåldern) har unnat sig ett par dagars ledighet från arbetet på det egna garden- centret och så är det till sist Alan, konstnär och universitetslärare, som tvingas ta med sin sextonårige son på resan vars huvudattraktion är en Bob Dylan-konsert. Alla dessa personer bär på olösta konflikter och det jäser under ytan. David Park är mycket duktig på att teckna psykologiska porträtt och han lyckas särskilt väl med Alan och hans strulige och trulige tonårsson. Alan är skild sedan ett par år på grund av en klumpig otrohetshistoria och nu lever han ensam i ett kyffigt rum. Sonen Jack bor hos modern som fått ny herrsällskap och nu hyser hon planer på att flytta till Spanien för att öppna pensionat. Jack mer eller mindre tvingas följa med Alan på resan och stämningen är inte uppåt. Gräl, tystnader och uppgivenhet präglar dagarna och slutet på historien blir både oväntat och tragiskt.
Även för Karen och hennes dotter kommer det till en mycket stor och oväntad uppgörelse.
"The Light of Amsterdam" koncentrerar sig huvudsakligen på relationen mellan barn och föräldrar och det är många frågor som ställs på sin kant. Det förflutna kan man inte fly från och när väl det gamla tar struptag på oss gäller det att hantera problemen på ett förnuftigt sätt. Hur svårt detta kan vara är precis vad Parks bok handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar