Tematrio: Blommor

Lyrans tematrio den här veckan är oemotståndlig- blommor!

Den där stora vårblomningen är på väg bort (det går alldeles för snabbt)- påskliljorna sjunger på sista versen och nu väntar de tulpaner som rådjuren inte åt till frukost (och en och annan pingstlilja). Jag är ingen trädgårdsfantast men lökväxter är tacksamma så de försöker jag trycka ner i jorden så gott det går varje höst.

Här är min trio:

1. Blomstervandringar av Harriet Hjorth och med illustrationer av Kaj Beckman. Det här är egentligen en boktrilogi som innehåller vårens och sommarens örter, högsommarens dito och så också sensommarens/höstens blomsterprakt. Just nu passar väl första delen "Vårens och sommarens örter" bäst att läsa. Harriet Hjorth skriver verkligen trevligt och hon ägnar sidorna åt både ogräs och odlade växter- insekter och annat lite smått och gott. Ett kapitel handlar till exempel om dansande bin.
De här bokskatterna får man nog söka antikvariskt.

2. Skönlitteraturen måste få sitt och jag väljer en bok som har en blomma i titeln nämligen Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. Drömmar om rosor och eld är en otäck bok - den handlar om häxprocesser under 1600-talets Frankrike och vi hamnar i Loudun. Det här är en roman om tre "M". Mod ,Medlöperi och Maktlystnad.

"Alla som bedriver människodödande dräps av de hugg de ger andra. Alla som bränner människor förbränns själva. Endast medvetandet om detta kan rädda den mänsklighet som kryper eller studsar kring på jordklotets yta. "

3. Ögat i blomman av Björn Berglund handlar om en mycket älskad och tålig växt- penséen.

Sprungen ur den anspråkslösa styvmorsviolen förgyller den idag världens rabatter...

-

"Penséerna bevarar i vida kretsar sitt anseende alltjämt idag men aldrig kan de mera betraktas utan att deras skönhet förringas av nostalgins skuggor. Kulmen för deras popularitet inträffade i Förenta staterna. Där var pensén ett slag så populär att det blev tal om att utse den till nationalblomma. --- Ja, styvmorsviolens makt förblir stor och gåtfull. "
-

"The day opened slowly, slowly, like a flower, and it held the sun long, long before it slowly, slowly folded" (sid 30 Ögat i blomman, citat av Katherine Mansfield).

Ögat i blomman har undertiteln "essä i tretton kapitel".