"Gatsby believed in the green light, the orgastic future that year by year recedes before us. It eluded us then, but that's no matter- to-morrow we will run faster, stretch out our arms farther..... And one fine morning- So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."
Ett av litteraturhistoriens vackraste slutord- från romanen "The Great Gatsby".
I vestibulen på "mitt" bibliotek finns en hylla för antikvariska böcker- ibland händer det sig att hyllan innehåller de där stora fynden. Så var det igår när jag raskt nappade åt mig "The Letters of F. Scott Fitzgerald" först utgiven år 1963.
Scott Fitzgerald brände sitt ljus i båda ändar och dog i förtid, bara några år över de fyrtio. Då hade han slitit ut sig med att skriva filmmanuskript under en längre tid- och mot slutet skrev han också på det som skulle komma att bli hans sista roman "The Last Tycoon".
Brevsamlingen som jag just nu har i bokform på mitt nattduksbord är omfångsrik och den börjar med ett stort antal epistlar skrivna till det enda barnet, dottern Frances( f. 1921 (kallad "Pie" eller "Scottina"). Frances befann sig på östkusten och pappa Scott var bosatt i Californien under de sista åren av sitt liv.
Scott Fitzgerald är förmanande och visar både intresse och oro för dotterns liv och leverne- han ger lästips och han ger goda råd. Dotterns utbildning är viktig för honom och han är noga att påpeka att hon måste vara sparsam med de pengar hon får sig tilldelad.
Det verkar som om Frances skrev dagbok- så här tycker den stränge fadern: " If you keep the diary, please don't let it be the dry stuff I could buy in a ten-franc guide book. I'm not interested in dates and places, even the Battle of New Orleans, unless you have some unusual reaction to them. Don't try to be witty in the writing, unless it's natural- just true and real." (Juli 1938)
Alldeles enkelt är det säkert inte att vara barn till en känd författare och i januari 1939 låter det så här:
"You've let me down about the reading. I'm sorry you did because I'll have to bargain with you. Read Moll Flanders, for any favors asked. I mean this: skip Tono Bungay but if you don't care enough about my advice to do some fractional exploring in literature instead of skimming Life and The New Yorker, I'm going to get into one of those unsympathetic moods- if I'm not sorry for people's efforts there seems to be an icy and inhuman reaction. So please report on Moll Flanders immediately..."
Ord och inga visor- vidare tycker Fitzgerald att "Krig och fred" är en bok för män och han blir irriterad att höra att dottern börjat läsa den. ("it may interest you later", tillägger han dock).
Man kan tycka att breven till dottern ofta går i den mästrande stilen men jag tror att Scott Fitzgerald var en far som hade ett genuint intresse för "Scottinas" välfärd- att han älskade sitt barn högt är det ingen som helst tvekan om.
Hur gick det då för Frances? Jo, hon blev journalist och skrev bl a för The New Yorker och The Washington Post. Sina sista år tillbringade hon i Montgomery, Alabama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar