I en av mina garderober står en stor papplåda- fylld av brev. Det är en brevväxling som varade mellan åren 1973 och 2009- med en del uppehåll. Ibland sätter jag mig ner och läser och så minns jag min kära, kära väninna S. som inte fick leva så länge. Åh, hon kunde skriva och borde ha blivit författare som sin far. Nu finns bara minnena kvar och så många av dem i just dessa brev som är långa och välskrivna.
Jag tycker att det där med att skriva brev och dagbok är en viktig sysselsättning. Någon dagboksskrivare blev jag inte själv men jag skriver mina brev för hand och med reservoirpenna.
Idag har jag letat dagböcker och brevväxlingar i bokform- och det finns väldigt mycket att utforska.
Anne Clifford levde under 1600-talet och hon måste ha varit en mycket stark och intressant kvinna. Hon kämpade för sina rättigheter och dessutom var hon en stor vän av litteratur (och författare). Hennes dagböcker vill jag gärna läsa.
Även Elizabeth Barrett-Browning (1806- 1861) skrev dagbok. Hennes liv var omväxlande och tidvis mycket svårt- hennes far var en mycket egensinnig och dominant man och Elizabeth tvingades fly till Italien med maken (de gifte sig i hemlighet) Robert Browning.
Här en dagbok av modernare datum. Evelyn Waugh är känd för sin vassa penna och han kan nog platsa som en ganska ilsken herre. Skriva kunde han och jag kan tänka mig att dagboksanteckningarna är åt det elaka hållet....
Jag har bara börjat min genomgång av dagböcker/brevsamlingar så det finns risk för att det kommer mera här på bloggen.....
4 kommentarer:
Eg skriv innimellom dagbok med penn og papir framleis og det er noko heilt anna enn å skrive på eit tastatur. Eg veit ikkje heilt korfor, men det er som om det blir nærare og meir personleg.
Björg: Så roligt att höra från dig! Jo, du har rätt- det blir mycket mera personligt och liksom mera "äkta" när man använder papper och penna. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva dagbok via internet. (men jag är ju av årgång ä.)
Takk for det! Eg har vore litt i dvale i det siste, trengte visst ein pause frå nett for å fokusere på andre ting. Men eg er her. :D
Til tross for at eg eigentleg høyrer til i den digitale generasjonen, må eg bruke penn og papir når eg skriv dagbok, altså. Det er noko med det å klusse og kludre litt.
Björg: Det är nödvändigt att ta pauser ibland- för att hämta både kraft och inspiration. Jag förstår precis vad du säger vad gäller dagboksskrivandet.
Skicka en kommentar