fredag 3 april 2015

Mitt i den viktorianska tiden

Francis Kilvert 1830-1879

I min hand just nu: Kilvert's Diary - en samling dagboksanteckningar från 1870 och nio år framåt. Bakom dem finns prästen Francis Kilvert och han berättar om stort och smått (mest smått) som händer i trakten och ibland också i den övriga världen.

"Trakten" är till stor del den lilla byn Clyro i Wales. Här verkade Kilvert som präst under sju års tid.


Fotot är lånat.

Den allra första noteringen gäller en uggla (vitbrynad uggla heter arten visst på svenska). Ugglans namn är  Ruth och jag tycker mycket synd om den. Två systrar har den som "keldjur" och tar den med sig till ett hotell i London. På hotellrummet börjar den att hoa frenetiskt (inte undra på) och trots att den stackars fågeln blir täckt av kläder och satt i en bur omgiven av tända vaxljus fortsätter den sin klagolåt. Jag har inte hittat flera upplysningar i boken om Ruths vidare öden.

Kilvert tycker om att se sig omkring och reser ofta runt i närmiljön (och företar även längre resor)- men- han tycker inte om andra som gör likadant. Under rubriken 5 april år 1870 kan man läsa det här:

"What was our horror on entering the enclosure to see two tourists with staves and shoulder belts all complete postured among the ruins in an attitude of admiration, one of them of course discoursing learnedly to his gaping companion and pointing out objects of interest with his stick. If there is one thing more hateful than another it is being told what to admire and having objects pointed out to one with a stick. Of all noxious animals too the most noxious is a tourist. And of all tourists the most vulgar, illbred, offensive and loathsome is the British tourist."

Den engelska författarinnan Ouida (Maria Luise Ramé) 1839-1908.

Kilvert läser romanen "Puck" av Ouida. Han tar god tid på sig (tre månader) och är sedan inte nådig i sitt omdöme:

"Finished Reading Puck, clever, bitter, extravagant, full of repetitions and absurdities and ludicruos ambitious attempts at fine writing, weak and bombastic. The great blot is the insane and vicious hatred of women. Evidently written by a woman."

Ouida var en produktiv författarinna (flera av hennes romaner finns översatta till svenska men översättningarna är av äldre datum)- hon var mycket läst och mycket populär under den viktorianska tiden.


Musiken får stor plats i berättelserna (här ovan en man med en walesisk harpa). Jag småler igenkännande när jag läser historien om hur skolläraren i byn försöker lära sig att spela fiol. (Fiolen har en trasig sträng dessutom) och ljudet "fairly raked my bowels" som Kilvert uttrycker det. Skolläraren märker ingenting utan sjunger en trudelutt "Glory be to Jesus" för att bättra på helhetsintrycket.

"Glory be to Jesus", sang the schoolmaster, loudly and cheerfully sawing away at the cracked and broken strings, while the violin screeched and shrieked and screamed and groaned and actually seemed to writhe and struggle in his arms like a wild animal in agony.---- Shriek, shriek, scream, groan, yell howled the violin, as if a spirit in torment were writhing imprisoned within it, and still the schoolmaster sawed away vigorously, and sung amid the wailing, screeching uproar, "Glory be to Jesus" in a loud and cheerful voice. It was the most ludicrous thing. I never was so hard put to it not to laugh aloud."

Kilvert's Diary är verkligen underhållande. Här kan man läsa mer om Kilvert och hans dagbok (The Kilvert Society's hemsida).

4 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

jag måste plocka fram min gamla Kilvert. och min gamla R.S. Thomas, en annan walesisk präst

Ingrid sa...

Mrs C: Kilvert skriver mycket trevligt!

♥ Hanneles bokparadis sa...

Kilvert's Diary ska jag läsa

Ingrid sa...

Hannele: En mycket intressant och trevlig dagbok!