"She's wearing those red canvas shoes. They're in all the photographs. They're there at the airport, while she's being helped down the steps. They're there in the Botanic Garden. At the Pergamon Museum. Also outside the opera house. They made her feel light on her feet."
Hugo Hamilton har skrivit om en resa till Berlin, en kort och intensiv färd tillsammans med en döende vän. Det är ett vackert och vördnadsfullt porträtt av en sällsam och komplicerad kvinna (i romanbiografin blir hon Úna ). Det är ingen hemlighet att kvinnan i boken egentligen hette Nuala O'Faolain , journalist, författare och förkämpe för kvinnors rättigheter.
Den svårt sjuka kvinnan har haft en sista önskan- att få resa till Berlin. Liam (vännen) följer med för att vara till hjälp och stöd. Berättelsen vindlar sig genom Berlins många sevärdheter och dessa kommer att utgöra en bakgrund för samtal, förtroenden och tillbakablickar på två liv med skilda, men djupt tragiska skeenden. Dysfunktionella familjer, ett Dublin som inte längre finns, minnen, gott och ont- och så ständigt tiden som jagar oss- allt detta.
Vad kan och vem kan man förlåta? Det är ett stort tema i boken.
"I think forgiveness is a bit overrated. They keep goind on about it nowadays. Open up. Forgive the past. Especially things that you can do nothing about." ----- I forgive nobody, she said.
It's allright, Ùna. - I wish them all the fires and ice of hell.- -. "
Både Liam och Ùna gör resor bakåt i tiden och samtalen är djupa och det är hisnande läsning- det här är en bok man inte kan lägga åt sidan och man glömmer den heller inte i första taget. Den etsar sig fast.
Drygt en vecka efter hemkomsten från Berlin lämnade Ùna sitt jordiska liv.
"She made me work things out for myself. It's only in Berlin with her that I discovered how to remember, how time was always going backwards in our family."
Ò's a Rí na glóire gile
Tabhair ar ais an oiche aréir
(Oh King of the bright glory
Bring back last night)
Här kan man läsa Tim Adams recension (Guardian/Observer) av boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar