När man började bygga The Victoria & Albert Museum. Målning av August Neven du Mont (cirka 1906).
Så har jag läst ut Alison Luries Pulitzerprisbelönade roman "Foreign Affairs" och konstaterar att det är riktigt god underhållning. Alison Lurie kommer aldrig att få Nobelpriset men att hon tilldelades en utmärkelse av annat slag tycker jag är helt riktigt. (Hon har också fått Prix Fémina).
"Utrikes förbindelser" som den svenska översättningen tituleras innehåller två parallella historier som också berör varandra lite då och då. Virginia Miner (från USA) är specialist på barnlitteratur och när boken inleds är hon på väg till London för att forska vidare (framför allt kring barnramsor). Med sin har hon en osynlig hund, Fido (den fattar jag genast tycke för). På planet hamnar hon bredvid en pensionerad landsman från Oklahoma (Chuck Mumpson) som hon försöker att undvika närkontakt med så gott hon kan.) Detta kommer dock inte att lyckas och genom diverse små "skruvar" förs det här paret in i ett väldigt speciellt förhållande.
Den andra huvudpersonen är Fred Turner, en lång och stilig amerikansk svärmorsdröm - han är kollega till Ms Viner och är i London för att forska kring John Gay. Han är också på väg bort från ett havererat äktenskap (tror han) och hans möte med den engelska skådespelerskan Rosemary blir mycket omvälvande.
Alison Lurie använder sig av "varannat-kapitel-metoden" och det fungerar bra. Intresset hålls uppe och läsaren undrar hela tiden hur de här paren ska få tillvaron att fungera. Språket är lättsamt (och fyllt av humoristiska betraktelser).
"Foreign Affairs" tycker jag är en bok som passar väldigt bra för lite lättare sommarläsning. Det är som sagt en stor konst att skriva bra underhållningslitteratur- den konsten behärskar Alison Lurie.
1 kommentar:
Hannele: Alison Lurie skriver mycket underhållande och det är ett rejält flyt i handlingen.
Skicka en kommentar