Anna Achmatova var inte direkt persona grata under Stalintiden- men hon "rehabiliterades" på 50-talet. Från diktsamlingen "Rysk dikt från Derzjavin till Brodsky" (Hans Björkegren/Lars-Erik Blomqvist- Albert Bonniers förlag 1989) hämtar jag denna vackra dikt....
-
(fotot är lånat)Tårpilen
-
Jag växte upp i seklets barnaår,
i svala flickrum och i tysta mönster.
Jag tyckte inte alls om människoröster
men vindens stämma kunde jag förstå.
Jag var förtjust i kardborre och nässla
men i mitt pilträd var jag som förälskad.
Och det har följt mig, fyllt av tacksamhet
igenom livet och dess tåregrenar
har fläktat bort min sorg med drömmar rena.
Så sällsamt att just jag har överlevt!
Där stubben står, där talar andra pilar
med andra röster. Och jag lyssnar trött.
Högt uppe vår och andras himmel vilar.
Och jag blir tyst..... Som om min broder dött.
(dikten skriven 1940, tolkad av Hans Björkegren)
-
Bokförlaget Lind & Co gav år 2008 ut "Dikter" av Anna Achmatova /tolkade av Barbro Lönnqvist. Jag citerar:
" Hennes personliga historia rymmer många förluster i form av nära och kära som antingen dödades eller spårlöst försvann i sovjettidens fångläger. Hennes man, diktaren Nikolaj Gumiljov, avrättades i augusti 1921 utan föregående rättegång, och deras son Lev dömdes 1938 till fem års läger vid Ishavet. Samma år gick även Achmatovas nära vän och diktarkollega Osip Mandelsjtam under i ett annat läger i Fjärran Östern." (från förlagets introduktionsord till boken).
-
,
2 kommentarer:
Så fint du delar med dig av bilder och farmorstankar. De ser så allvarliga ut, som de brukar på den tidens foton, och så unga. Vackra.
Hermia: Tack!... och ja... de gamla fotona- med allvaret inför fotografen. Kläderna...- man tog ju på sig det finaste man hade när det var dags för fotografering. Håruppsättningarna... Jag tycker väldigt mycket om fotona från den här tiden.
Skicka en kommentar