måndag 10 december 2012
Länkar på kedjan
Abraham Lincolns begravning 1865
Bernard O'Donoghue (f. 1945) är en irländsk poet från County Cork- numera är han bosatt i England. I min hand just nu en av hans diktsamlingar: Farmers Cross- och just den här dikten med titeln "History", tycker jag är väldigt tankeväckande.
Magie Din Beag, aged four in 1865,
was lifted on to her father's shoulders
at Abraham Lincoln's funeral.
Her father said to her: ' Never forget
that you were at Abraham Lincoln's funeral!"
He said it at the time, she told me, and again
at intervals throughout the rest of his life.
She told it to me in 1956
when I was ten, and said: Never forget
that you once knew an old woman
who had been at Abraham Lincoln's funeral
when she was four.' Fifty years ago now;
so what I say to you is this: never forget
that you once read something by someone
who said they had known when they were young
someone who said their father told them
they had been to Abraham Lincoln's funeral.
Och jag, jag tänker på min farmor som så ofta berättade att "jag har blivit kysst av Gustaf Fröding". (Farmor var vid tillfället bara elva år gammal). (Jodå, jag har alla Frödings diktsamlingar i vackert inbundna band och nog känner jag lite speciellt för just honom....).
torsdag 9 december 2010
Dagens namn är Anna
Här är den Anna jag tänker mest på idag.... min farmor... på ett foto från tidigt 1900-tal- med två arbetskamrater från Mimers restaurang i Kristinehamn. Farmor står i mitten och är nog bara 14-15 år gammal. Till vänster Elisabet och till höger Karin- jag har alltid undrat hur det gick för dem senare i livet.
Anna Achmatova var inte direkt persona grata under Stalintiden- men hon "rehabiliterades" på 50-talet. Från diktsamlingen "Rysk dikt från Derzjavin till Brodsky" (Hans Björkegren/Lars-Erik Blomqvist- Albert Bonniers förlag 1989) hämtar jag denna vackra dikt....
-
(fotot är lånat)Tårpilen
-
Jag växte upp i seklets barnaår,
i svala flickrum och i tysta mönster.
Jag tyckte inte alls om människoröster
men vindens stämma kunde jag förstå.
Jag var förtjust i kardborre och nässla
men i mitt pilträd var jag som förälskad.
Och det har följt mig, fyllt av tacksamhet
igenom livet och dess tåregrenar
har fläktat bort min sorg med drömmar rena.
Så sällsamt att just jag har överlevt!
Där stubben står, där talar andra pilar
med andra röster. Och jag lyssnar trött.
Högt uppe vår och andras himmel vilar.
Och jag blir tyst..... Som om min broder dött.
(dikten skriven 1940, tolkad av Hans Björkegren)
-
Bokförlaget Lind & Co gav år 2008 ut "Dikter" av Anna Achmatova /tolkade av Barbro Lönnqvist. Jag citerar:
" Hennes personliga historia rymmer många förluster i form av nära och kära som antingen dödades eller spårlöst försvann i sovjettidens fångläger. Hennes man, diktaren Nikolaj Gumiljov, avrättades i augusti 1921 utan föregående rättegång, och deras son Lev dömdes 1938 till fem års läger vid Ishavet. Samma år gick även Achmatovas nära vän och diktarkollega Osip Mandelsjtam under i ett annat läger i Fjärran Östern." (från förlagets introduktionsord till boken).
-
,
måndag 6 december 2010
Några ord om "Onda stenar" av Milena Agus
Sardinien under 40- och 50-tal (och senare också). En farmors historia berättas av hennes barnbarn. Det är en kort men intensiv berättelse om kärlek, passion och en kvinna som vågade vara "annorlunda" och leva ut sina känslor.-
Väntan och längtan efter den stora kärleken kan bli lång och evig- i "farmors" fall kom kärleken och den blev kortvarig men drömmarna och tankarna kan ingen ta ifrån henne. Farmor, ville gifta sig av kärlek men fick i stället fick följa "konvenansens" lagar. En vistelse på kurort (för att behandla de "onda stenarna" (njurstenar) ändrade hennes liv.
-
"Den hemkomne" blir den stora kärleken...
-
"Om jag aldrig skulle möta dig, låt mig åtminstone få känna saknaden efter dig"
-
Ungefär så... (orden kommer från bokens första sida och är tagna från filmen "Den tunna röda linjen").
-
Slutet är mycket förklarande- och ger hela boken dess alldeles speciella dimension...
-
Jag vet att många andra bokbloggare har läst "Onda stenar". Till den som till äventyrs inte har gjort så- gack och låna hem från biblioteket! Ni utlovas en mycket fin läsupplevelse.
söndag 5 december 2010
Milena Agus- så bra hon skriver!!
Nu blir jag verkligt nyfiken på Milena Agus- halvvägs inne i "Onda stenar" är jag djupt imponerad av hennes sätt att skriva. En sådan liten pärla till bok!
