Stjärnvägar

I hyllan hittade jag "Stjärnvägar" av Peter Nilson. (Tryckt 1991). Jag vill inte påstå att Peter Nilson är bortglömd men hans böcker finns inte i bokhandeln längre- det blir i vanlig ordning antikvariat och bibliotek som får stå till tjänst.

Peter Nilson, som var astronom, kunde konsten att skriva så att man trodde att man fattade även det mest komplicerade. Hans sätt att skriva har liknats vid "magisk realism". Hans språk är dessutom mycket vackert- och man vill stryka under något på varje sida.

"Stjärnvägar" är en samling essäer eller betraktelser-det är fascinerande resor han tar oss med på, Peter Nilson. I berättelsen "Tidens teater" får vi följa med till Selinunte som är ett ruinfält på Sicilien. Här vandrar Peter Nilson omkring och ser framför sig hur kartagerna anföll staden och sedan brände den- men kartagernas rike gick under det också.

"Jag anar hur hela Afrika kommer seglande från söder som ett oerhört fartyg, en kontineng på drift, medan årmiljoner rullar hän och arterna förvandlas, under denna kosmiska resa som har pågått sedan urminnes tid och som ändå kanske bara är i sin begynnelse."

Selinunte (lånat foto).

I Selinunte filosoferar författaren också över tidens obevekliga gång- och säger att det vi lever på är bara en liten "rymdboll" som är knappt fem miljarder år gammal. Människan har varit med under bara några korta sekunder- egentligen. Perspektivet svindlar och "tiden fortsätter att rinna genom universum, kanske i evighet. Nuet är ju ingenting annat än framtidens begynnelse".

"Rök stiger från en eld nere vid stranden, en liten stjärna som har tänts av människor. Jag ser den flamma liksom mina förfäders lägereldar, och jag börjar undra vad jag egentligen vet om tiden, om jag alls har lärt mig att förnimma den."

Om att använda svärtan i ljusets tjänst

Ekelund och Leopardi- det läser jag om i "Förtvivlans filosofi". En av mina verkliga långsamhetsutmaningar för hösten. (Det är inte lättläst). Jag kommer att återkomma till den här boken i små bitar.
-
Jag fastnar för följade tänkvärda citat (sidan 17) "Det är väl som alla vet bland de svartsynta författarna man hittar de allra roligaste. Det är inte ur glädjen som det mest smittande skrattet kommer utan ur förtvivlan." Själv tänker jag osökt på Thomas Bernhard- något mera svartsynt har jag svårt att föreställa mig- ändå blir det väldigt roligt (på ett bisarrt sätt).
-
Enligt Leopardi kretsar människans liv kring hennes försök att undfly ledan. Tillvaron som sådan är meningslös, och Leopardi ser därför heller inget värde i en handling utöver handlingen själv"(sid 29)
-
Hur kan ledan undvikas? Jo genom "sömn, opium och lidande"- medan människan lider har hon på intet sätt tråkigt". (sid 31)
-
Lidande och tråkighet som motsatser blir för starkt för mig. Lida för att inte ha tråkigt... Precis som att man behöver svärta i livet för att uppskatta det ljusa behöver man leda för att uppskatta det som är roligt- ledan vill jag absolut inte undvika- då hellre kanske inte tänka så mycket på den....
-
Jag konstaterar att jag uppskattar både filosofi och djupa tankar (i den mån jag hänger med i dem...). Min syn på livet är dock vare sig pessimistisk eller optimistisk. Jag fortsätter min läsning av en mycket djup och tankeomvälvande bok....
-
Jag hade inte upptäckt "Förtvivlans filosofi" utan "Den långsamma bloggen".

Min favorit-filosof

och... detta är så klart ett porträtt utan verklig likhet men i alla fall... man kan ju få lov att drömma och fantisera. Så här kan jag gärna föreställa mig Herakleitos.

-

"You can not step into the same river twice because the waters are forever flowing"

-

"Panta rhei" (allting flyter)

-

"Abundance of knowledge does not teach men to be wise"

-

"Nothing endures but change"

-

"A man's character is his fate"

-

"Fragment" från Propexus förlag ligger i min inköpskorg hos AdLibris.....

Marcus Aurelius: Självbetraktelser

Marcus Aurelius var kejsare över det romerska imperiet 161-180- han var också en stor filosof.

Hans självbetraktelser tillhör världslitteraturens verkliga klassiker.

Betraktelserna är indelade i olika böcker som i sin tur är indelade i numrerade segment- jag väljer några som jag särskilt har fattat tycke för:

-

"Den mänskliga livstiden är ett ögonblick lång, människans väsen är som en rinnande ström, hennes förnimmelser äro dunkla, kroppens vävnad är hemfallen år förruttnelse, själen är ett snurrande hjul, dess öde är en gåta, människans dom över människan godtycklig. Kort sagt, vad till kroppen hör är en ilande flod, vad till själen hör är dröm och dunst; livet är en kamp och en färd i främmande land; eftermälet är glömska. Vad finns då som kan leda en igenom? Endast och allenast filosofin."

-

"Tro aldrig, att något är gagneligt för dig som föranleder dig att svika ett förtroende, bryta mot hedern, hata, misstänkliggöra, önska ont över eller hyckla för en människa."

-

"Alexander av Makedonien och hans mulåsnedrivare ha efter döden hemfallit åt samma öde, ty endera ha de återupptagits i samma världsfrö, eller ha de båda upplösts i atomer"