Hotel Rwanda

Min första film i min film-biktsserie blev alltså "Hotel Rwanda". Det var en hemsk, tung och oerhört bra film. Jag satt som klistrad under två timmar- deltog med alla sinnen och var helt slut när Wyclef Jean's musik tonade ut och skärmen återgick till "stilla läge".
-
Mina tankar gick till en annan film- av samma dignitet och av samma vikt- "Killing Fields". Ytterligare ett folkmord som kunde äga rum medan världen teg och tittade åt et annat håll. Det jag främst känner är en stor vanmakt kombinerad med en djup ilska. Alla dessa tigande människor- och speciellt då de som har makten och möjligheten att göra något åt detta hemska. Det ska till en mycket stark folkopinion för att få makten att känna "nu kanske vi skulle ta och göra något". Därför är det så viktigt att inte titta åt andra hållet.... att vara vaksam... att reagera.
-
Filmen "Hotel Rwanda" handlar om en man med mycket civilkurage (han hade faktiskt mer än vanligt civilkurage)- en man som vågade och som lyckades rädda över 1 000 människor. Hotellet som han förestod blev en fristad för flyktingar- en räddning undan den urskiljningslösa massakern på tutsis. Över en miljon tutsis blev mördade. En miljon.
-
Filmen är skrämmande och otäck- radiorösten som högt och ljudligt talar om "kackerlackor" som ska utrotas- jo, de tongångarna känns igen- hur man avhumaniserar, hur man vädjar till det absolut lägsta i människorna- och eldar på rädslan (för det är rädslan som är drivkraften).
-
Den här filmen kommer jag att se igen- precis som Killing Fields. Vi får inte glömma- vi måste förstå att vi måste värna och vaka- värna och vaka. Låt ingen sova- "Nessun dorma".
-
En länk till Forum för levande historia.