Den här dikten minns jag från min tid i småskolan.....(och fastän jag är infödd skåning har jag svårt för en del ord- jag får kika i skånsk-svensk ordbok :-)
Di fåste fjeden
-
De va på ättemiddan en sönda härförleden
när pågen to på gålet di aller fåste fjeden.
-
Han hade stått en taga
o hållt i skänkaskaved men tyckte väl: å gå nu
e rent för med aved !
-
Se, knäna va för skrala,o benen sto som triller,
å matterna på gålet va lureda som hiller.
-
Å skammelen va farli å klya på å trö på,
där va de bäst å kryba o ha en hånn o stö på.
-
Men hont han sto å gronga,
å släppte han med näven o gjore så en vänning,
som inte va oäven.
-
Där sto han säl o titta,rätt va de va så gick en.
"De e ett tag, som gör ed"sa ja så mill i blicken.
-
"Mor! skreg ja. "Mor, nu går han,nu borjar pågen trava"
Men då ble pågen tje å´ed å satte se akava.
-
-Å mor fick inte se nåd-skönt hon e rätt förveden
å pågen när han stabba di aller fåste fjeden
Nils Ludvig
-
NK jul Göteborg
30 minuter sedan
1 kommentar:
Skicka en kommentar