Citatet är Alfred Nobels och jag hittar det på sidan 389 i Ingrid Carlbergs omfångsrika - ja, just det- biografi över den kände svenske donatorn. Ett jättearbete måste det ha varit att skriva denna bok och en massa tid måste ha gått åt att leta i källorna. Jag är fylld av beundran för Ingrid Carlberg har varit så ihärdig, så noggrann i sina efterforskningar. Det här är också en historielektion som ger läsaren inblickar i 1800-talets Sankt Petersburg och Paris, framför allt. Nobels tid var på alla sätt dynamisk ( ordet är kanske illa valt). Välskrivet, intressant och ofta också sorgligt för Alfred Nobel var en ensam människa. Den kvinna han längtade att dela sitt liv med dök aldrig upp- han sökte själ och huvud mer än ett vackert utseende.
En mångfacetterad man, var han och med intresse för både vetenskap och litteratur. ( Nobel läste gärna den tidens franska författare). Hans bibliotek var omfattande. Alfred Nobel sammanfattade sin biografi på detta vis: ” Alfred N.- ynkligt halvliv; borde ha kvävts av människovänlig läkare då han tjutande gjorde sitt inträde i livet. Största förtjänster. Att hålla naglarna rena och att aldrig ligga någon till last. Största fel. Att sakna familj, glatt humör och god mage. Största och enda anspråk. Att ej bliva levande begravd. Största synd. Att ej dyrka Mammon. Betydande händelser i hans liv. Inga.”
”Nobel. Den gåtfulle Alfred- hans värld och hans pris” är en biografi som innehåller över 600 sidor och jag tror inte att en enda av dem är överflödig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar