Söndagar kan vara precis lika gäspigt tråkiga som på Nils Dardels tavla. Jag hittade en novell av den tjeckiske författaren Karel Capek som ytterligare beskriver fenomenet söndag. Capek slår verkligen huvudet på spiken. Han beskriver söndagar som andligt förkrympta, dagar då det ofta blåser ihållande och häftigt, dagar då spårvagnarna går med stor oregelbundenhet - dessutom luktar alla hundar extra illa och matsmältningen är usel. Över hela världen härskar samma söndagstristess. Slutklämmen blir också till en sammanfattande förklaring och nog så tänkvärd.
” Det är inte för stadens buller och oväsen som stadsborna ger sig på flykt när söndagen kommer, det är från småstaden som de flyr, från dess ledsamhet, från de trögt gående klockorna och den virriga tristessen. Det är denna undanträngda småstad, dold under veckan i verkstäder, affärer och hushåll, som erövrar sön- och helgdagarna och tar våra gränder i besittning. Det är inget flanerande, det är en manifestation: Vi är här, vi de gamla jungfrurna, fäderna och mödrarna, farbröderna och tanterna. Vi tidlösa, vi eviga.”
( översättning: Inge Rosenfeld).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar