.jpg)
Klassikern från 1889 ” Tre män i en båt” har väl de flesta hört talas om och boken kommer ständigt i nya utgåvor. Lite mindre känd är uppföljaren (1900) ” Tre män på velociped” och det är den som jag letade upp i biblioteksmagasinet. Bokförlaget Trevi har gett ut och året var 1971. Jerome K. Jerome var flitig med pennan men inget av hans alster gjorde lika stor succé som ” Tre män i en båt”, en humoristisk berättelse om en färd på floden Themsen. ( Passar utmärkt som högläsningsbok). Men nu har jag alltså placerat velocipedboken på läsbordet ( jag gillar ordet velociped ). De tre männen har blivit äldre men de är trots det redo för nya utmaningar - denna gång med hjälp av nymodigheten med de två hjulen ” velocipeden”. Resan börjar i England men merparten av historien har fokus på Tyskland och det blir ganska småelakt med många nålstick i tyska vanor och ovanor. I ett av kapitlen gisslas den så kallade mensurfäktningen, en väldigt tysk företeelse som främst ägde rum i studentkretsar. Man duellerade med svärd och att få ett sår i ansiktet ansågs mycket ärofullt. Det där med mensurfäktning är för övrigt en hel vetenskap och jag är sannerligen ingen expert. Så här skriver Jerome:” Hela intresset koncentreras på sårens tillkomst. De uppträder alltid på endera av två ställen- uppe på hjässan eller på ansiktets vänstra sida. Ibland flyger en bit av en hårbevuxen skalp eller ett stycke av en kind upp i luften, för att sedan förvaras i ett kuvert av sin stolte f.d. ägare och gå laget runt under gemytliga kvällar.—— Varje students strävan är att lämna universitetet med så många ärr som möjligt, och därför tvivlar jag på att de bemödar sig om ens ett ringa mått av skydd som en sådan stridsmetod kan skänka.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar