Han började sin bana som militär men snart tog skrivandet överhanden och verken blev många. Främst diktsamlingar och skådespel men också noveller. Alfred de Vigny var samtida med både Victor Hugo och Lamartine och han blev precis som dem både berömd och upphöjd. Men- de sista trettio åren av hans liv blev isolerade, han valde elfenbenstornet fjärran från vimlets yra.
Jag hittade en novell, ”Det röda sigillet” i All världens berättare (december 1945), en novell som ingår i ”Servitude et grandeur militaires” från 1835 - ( Krigets träldom och storhet). Handlingen är förlagd till tiden för Napoleonkrigen. Annars är det inte särskilt gott om svenska översättningar av de Vignys böcker - men det finns ett strålande undantag från 2018. ”En diktares dagbok” bygger på de anteckningar som de Vigny förde under större delen av sitt liv och som hittades först efter hans död. Jag är övertygad om att denna dagbok ger många intressanta inblickar inte bara i de Vignys liv utan också i det dåtida franska kulturlivet. Bokförlaget Faethon har gett ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar