Den här boken är det lång kö på och jag hade tur som hittade ett ”snabblånsexemplar”. Då får man ligga i men särskilt svårläst är det ju inte. Fritiof Nilsson Piraten förknippas mest med Kivik och Österlen men han var faktiskt bosatt i Malmö under de sista femton åren av sitt liv (1957-1972). Jan Sigurd har lagt ner ett enormt arbete på att leta upp människor från olika håll, människor som alla har det gemensamt att de på något sätt kommit i beröring med den kände och mytomspunne författaren. Vad är sant och vad är skröna? Jag bryr mig inte om vilket för det hela blir till både underhållande och också sorglig läsning. För mig som hade Malmö som hemstad under mina första tjugo år i livet blir boken en rejäl nostalgitripp. Öresundsbåtarna, den vackra tågfärjan, miljöerna runt Hamngatan och Stortorget ... Fritiof Nilsson Piraten besökte gärna Köpenhamn och restaurang A Porta - här utspelar sig följande scenario: ” - Vill ni dricka något innan maten? spörjer kyparen. - Svenskar dricker väl alltid något, utbrister två damer vid grannbordet, Så berättar damen närmast att Storm Petersen- karikatyrtecknaren- alltid tecknade svenskar med blå näsor. Piraten hade inte hört det förut. Jo, säger damen, detta förargade en del av era landsmän. På en svensk fråga om han inte kunde måla en svensk näsa i normal kulör svarade han: Selvfølgelig kan jeg det men hvordan fanden skal man så kunne se, at det er en svenskere! ” (s.155).
Min far var en stor beundrare av Piratens författarskap och i min hylla finns de flesta av Piratens böcker i vackert inbundna band. De förtjänar läsning och omläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar