Jag valde att läsa Sigurd Hoels roman "Syndare i sommarsol" på originalspråket, norska och det berodde mycket på att det inte var alldeles enkelt att hitta en svensk version. Den senaste utgåvan kom någon gång på 1950-talet. (Ändå filmades boken så sent som 2001 och då i svensk regi).
Jag råkade hitta en kortfattad recension i Biblioteksbladet från 1929:" Ett försök till överlägsen satir över nutida ungdom och det bruk- eller missbruk- den gör av sin nästan obegränsade frihet. Har hälsats med hänförelse av Stockholmskritiken, mot vilken landsorten i detta som så många andra fall bör hysa misstroende . Mig synes boken osann, orättvis och framför allt tråkig, hopplöst tråkig."
Jag håller inte alls med den magsure recensenten- "Syndare i sommarsol" är en bok som känns aktuell även idag och tråkig är den absolut inte.
Berggasse 19 i Wien- en känd adress (fotot är lånat).
Sigmund Freuds ande vilar över Hoels roman- författaren skrev den i just Wien så kanske inte så underligt. Inledningsorden borde vara klassiska "Du er en selvbedrager og tilhörer som sådan den forrige generasjon"
Åtta ungdomar- fyra män och fyra kvinnor alla i 20-årsåldern- drar ut till skärgården för att (som de tror) tillbringa ett/en härligt och avkopplande "sommarlov/semester" tillsammans. De är alla högutbildade och med goda framtidsutsikter. De har världen i sin hand, tycker de- allt under kontroll. Ett av paren har en fast relation (men de är inte gifta)- annars bor damerna för sig och herrarna för sig på två olika platser.
"Vi var fire unge menn och fire unge kvinner. Altså måtte vi forutse muligheten av erotikk. Og med erotikk fölger pasjoner, konflikter, stridigheter, sorger og uvennskap. Ja, så ble det sagt til de gamle. Men vi sa til oss selv at det gikk vi ikke med på. Vore fedres veier var ikke våre veier. Vi anerkjente ikke sjalusien, lögnaktigheten, uredligheten, falskheten og all den andre elendigheten som i gamle dager var ulöselig förbundet med kjaerligheten."
Och så utvecklar sig dramat- och det blir med många aktörer. Det är inte förnuftet som styr utan känslorna- människan är nu en gång för alla inte särskilt rationell. (I alla fall inte oftast). Man indelar sig i arbetslag och man skapar "par"- parkonstellationer som naturligtvis inte kommer att hållas fast. Till råga på allt dyker en femte ung dam upp-Evelyn. Då krisar det till ordentligt- två kvinnor ska slåss om samma man och det blir inte särskilt trevligt. Den dåliga stämningen lägger alltmera sordin på en tillvaro som man hade trott skulle bli helt problemfri. Än mera brutalt blir det när en segelbåt med två nykomlingar anländer till platsen- ytterligare ett kärleksdrama och så hamnar man i ett praktfullt och primitivt slagsmål- "den forrige generasjon" är alls inte "forrig". Så gott som samtliga inblandade far mycket illa av sitt experiment.
"Syndare i sommarsol" är en mycket spännande och intressant psykologisk roman som noga skildrar de känslor och det tumult som man kan utsättas för när man inte förstår att handskas med sig själv. Nederlaget mot just känslorna är totalt och självbedrägeriet är allomfattande det också.
Jag hoppas att det så småningom kommer en ny svensk version av den här boken!
5 kommentarer:
Tack för din recension! Boken låter väldigt intressant - när människor tror att de är fria från fördomar och gamla föreställningar om hur det bör vara är självbedrägeriet som störst. Tänk att den blev så nedskriven! Men historien utvisar vad som håller genom decennierna.
En klassiker! Är recensionen i Biblioteksbladet signerad?
Jenny B: Jag tyckte verkligen mycket om den här romanen som måste ha varit rejält före sin tid i många avseenden. Du har så rätt vad gäller fördomar och självbedrägeri- jag tänker ofta på filmen "Guess who is coming to dinner."
Johannes: Jodå, den var signerad och jag borde naturligtvis ha ansträngt mig mera med att få fram namnet på recensenten. Signaturen är Rg och jag tror (efter att ha letat mera ordentligt idag) att detta står för Professor Lännart Ribbing. (Professor i anatomi).
Men just när det gäller Norska och Danska, så fungerar det ju utmärkt att läsa på originalspråk, så i dessa fall saknar jag inte svenska översättningar, utom bara som ett sätt att uppmärksamma författarskap. Däremot borde ju svenska bibliotek vara mycket bättre på att köpa in mycket mera kvalitetslitteratur på originalspråk från Norge och Danmark. I Norge kan man finna böcker på svenska i bokhandeln!
Kurt: Jag har själv ingenting emot att läsa på norska och/eller danska men jag vet att många drar sig för det och kanske till och med hellre läser på engelska. Därför tycker jag att det är synd att man inte översätter mera från dessa språk och som du säger- det är verkligen dåligt med importen av just norska/danska böcker särskilt via biblioteken. Hyllorna är inte särskilt välfyllda...
Skicka en kommentar