Läsinspiration från Frankrike

I brevlådan hittade jag majnumret av tidskriften "Lire" och en stor del (hela tjugo sidor) handlar om Voltaire- inte så konstigt i dessa dagar. Jag kommer att läsa med största intresse. På en av sidorna finns en rolig teckning (utan angiven upphovsman)- där citeras Zlatans ord om att Frankrike är ett skitland men med tillägget att Voltaire sa så redan för 300 år sedan. (Jag kan för ordningens skull tillägga att jag inte alls håller med vare sig Zlatan eller Voltaire i det avseendet).

Det är alltid spännande att se vad som översätts i andra länder. Christoph Ransmayr är en österrikisk författare - och ja, några av hans böcker finns faktiskt i svensk översättning dock inte den här ovan. "Atlas Eines ängstlichen Mannes" har alltså kommit ut i fransk version och en engelsk översättning kommer snart också. Den här atlasen är en reseberättelse i 70 kapitel och den tar läsaren runt hela jorden. Språket är poetiskt (enligt recensenten) och jag tror att det hela är både vackert, vemodigt och filosofiskt. För något år sedan "hittade" jag Ransmayrs bok "Isens och mörkrets fasor" och jag fängslades totalt- en av de bästa böckerna jag läste det året.

I juli 1972 lämnade expeditionsskeppet Admiral Tegetthoff Tromsö i nord-Norge och satte kurs österut- bara en månad senare var hon ohjälpligt fast i packisen norr om Nowaja Semlja. Två vintrar tillbringade besättningen ombord på det infrusna fartyget- en ögrupp "upptäcktes" och fick namnet "Franz Josephs land" - efter den Österrikiske kejsaren. Våren 1874 beslöt expeditionsledarna Julius von Payer och Carl Weyprecht att lämna fartyget och man satte kursen söderut. Under svåra strapatser lyckades man till sist ta sig till öppet vatten och expeditionen blev räddad av två ryska tran-skonerter. Den 25 september samma år fick expeditionsdeltagarna ett stort välkomnande i Wien.
-
Ransmayr har skrivit en både spännande och djupt gripande historia om männen som deltog i den här utmaningen- och han har också lagt till en egen berättelse - den om den unge Josef Mazzini som läser om Payer-Weyprecht-expeditionen och blir så tagen att han vill följa i deras fotspår- men... Mazzini blir uppslukad av det oändliga snöhavet och försvinner spårlöst på Spetsbergen år 1981 (Mazzini är en fiktiv person).
-
Så skrev jag i december år 2010.

Tematrio: Blommor

Lyrans tematrio den här veckan är oemotståndlig- blommor!

Den där stora vårblomningen är på väg bort (det går alldeles för snabbt)- påskliljorna sjunger på sista versen och nu väntar de tulpaner som rådjuren inte åt till frukost (och en och annan pingstlilja). Jag är ingen trädgårdsfantast men lökväxter är tacksamma så de försöker jag trycka ner i jorden så gott det går varje höst.

Här är min trio:

1. Blomstervandringar av Harriet Hjorth och med illustrationer av Kaj Beckman. Det här är egentligen en boktrilogi som innehåller vårens och sommarens örter, högsommarens dito och så också sensommarens/höstens blomsterprakt. Just nu passar väl första delen "Vårens och sommarens örter" bäst att läsa. Harriet Hjorth skriver verkligen trevligt och hon ägnar sidorna åt både ogräs och odlade växter- insekter och annat lite smått och gott. Ett kapitel handlar till exempel om dansande bin.
De här bokskatterna får man nog söka antikvariskt.

2. Skönlitteraturen måste få sitt och jag väljer en bok som har en blomma i titeln nämligen Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. Drömmar om rosor och eld är en otäck bok - den handlar om häxprocesser under 1600-talets Frankrike och vi hamnar i Loudun. Det här är en roman om tre "M". Mod ,Medlöperi och Maktlystnad.

"Alla som bedriver människodödande dräps av de hugg de ger andra. Alla som bränner människor förbränns själva. Endast medvetandet om detta kan rädda den mänsklighet som kryper eller studsar kring på jordklotets yta. "

3. Ögat i blomman av Björn Berglund handlar om en mycket älskad och tålig växt- penséen.

Sprungen ur den anspråkslösa styvmorsviolen förgyller den idag världens rabatter...

-

"Penséerna bevarar i vida kretsar sitt anseende alltjämt idag men aldrig kan de mera betraktas utan att deras skönhet förringas av nostalgins skuggor. Kulmen för deras popularitet inträffade i Förenta staterna. Där var pensén ett slag så populär att det blev tal om att utse den till nationalblomma. --- Ja, styvmorsviolens makt förblir stor och gåtfull. "
-

"The day opened slowly, slowly, like a flower, and it held the sun long, long before it slowly, slowly folded" (sid 30 Ögat i blomman, citat av Katherine Mansfield).

Ögat i blomman har undertiteln "essä i tretton kapitel".

Humlan surrar

Här är gudagott att vara

o, vad livet dock är skönt.

Hör, var fröjd från fåglars skara

se vad gräset lyser grönt.

Humlan surrar, fjäriln prålar,

lärkan slår i skyn sin drill,

och ur nektarfyllda skålar

dricka oss små blommor till.

 

(Gunnar Wennerberg)

Snart är det dags att sjunga in våren men vårens första humla har varit i gång ett tag. Mitt ärende i bokhandeln idag var en kokbok (födelsedagspresent, så inte till mig själv) men mitt öga drogs strax till ett omslag med en massa humlor. "Galen i humlor" hette boken och givetvis kunde jag inte motstå "en berättelse om små men viktiga varelser".

Jag förstår mycket väl att man kan bli galen i humlor- de är så trevliga insekter och mycket sympatiska också där de brummar runt i sina tjocka pälsar. Vad för sorts humlor som hälsar på i min trädgård är jag inte helt säker på men det finns flera olika (det kan till och med jag konstatera). Humlor ska man vara rädd om och jag försöker att vårda dem så gott jag kan- jag är en dålig gräsklippare och jag älskar det som andra kallar för ogräs- det finns så många vackra ogräs och vilda blommor- så underbart. Det tråkigaste som finns är en svålklippt matta (typ golfbana) och ännu värre är alla dessa fula stenläggningar som brer ut sig. (Man tror väl att det ska bli underhållsfritt). Hos mig får anarkin råda och jag hoppas att insekter (framför allt humlor och bin) gillar oordningen.

Helst skulle jag vilja slå med lie (som min far gjorde på sin tid) men jag behärskar inte konsten och den lie jag har är oslipad dessutom (jo, det går naturligtvis att åtgärda.)

Dave Goulson är professor i biologi vid University of Sussex och han är humleälskare. Bokens originaltitel är : A Sting in the Tale: My Adventures with Bumblebees. Den svenska översättningen är gjord av Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn. Volante förlag.

Bokåret 1949

Sigfrid Siwertz (foto: Jan de Meyere)

I BLM:s januarinummer från år 1950 skriver Åke Runnquist om bokåret 1949 vilket han betraktar som bra.

Den största upplagan för en skönlitterär bok nådde Olle Hedberg (detta var inte ovanligt för denne författare som var mycket flitig med pennan). Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" sålde också mycket bra liksom Eyvind Johnsons "Drömmar om rosor och eld".

Sigfrid Siwertz kom ut med en öppenhjärtig självbiografi "Att vara ung" och Tage Aurell lyckades väl med "Nya berättelser". Om Tage Aurell har jag skrivit lite här.

Sven Rosendahl , Karl Johan Rådström och Peder Sjögren var även de författare som lyste upp parnassen det året.  Folke Dahlberg skrev om Vättern. Vättern är en mytomspunnen sjö och den har många liv på sitt samvete- även Dahlberg kom att dö i Vätterns kalla vågor (år 1966).

Så långt svensk skönlitteratur- lyriken och översättningslitteraturen får särskilda omnämnanden. Jag konstaterar att det finns hur mycket som helst att utforska i böckernas värld och jag antecknar och skriver ner så pennan brinner....

Den eviga dumheten

Ämnet borde vara outtömligt och jag drogs omedelbart till boken som jag hittade bland hyllorna på biblioteket.

"Den eviga dumheten" kom att bli Gustave Flauberts sista roman (och han var inte något extremt produktiv författare).Boken kom ut postumt (1881) och först år 2006 blev den översatt till svenska. (Monika Lundgren). H:ström förlag har gett ut.

Det hela handlar om två kontorister (kopister)- Bouvard och Pécuchet- som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Om "borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter" ska detta handla (allt enligt bokens baksida).

Inspirerande information av Hans-Roland Johnsson kan man få här (Svenska Dagbladet).

Syndare i sommarsol

Jag valde att läsa Sigurd Hoels roman "Syndare i sommarsol" på originalspråket, norska och det berodde mycket på att det inte var alldeles enkelt att hitta en svensk version. Den senaste utgåvan kom någon gång på 1950-talet. (Ändå filmades boken så sent som 2001 och då i svensk regi).

Jag råkade hitta en kortfattad recension i Biblioteksbladet från 1929:" Ett försök till överlägsen satir över nutida ungdom och det bruk- eller missbruk- den gör av sin nästan obegränsade frihet. Har hälsats med hänförelse av Stockholmskritiken, mot vilken landsorten i detta som så många andra fall bör hysa misstroende . Mig synes boken osann, orättvis och framför allt tråkig, hopplöst tråkig."

Jag håller inte alls med den magsure recensenten- "Syndare i sommarsol" är en bok som känns  aktuell även idag och tråkig är den absolut inte.

Berggasse 19 i Wien- en känd adress (fotot är lånat).

Sigmund Freuds ande vilar över Hoels roman- författaren skrev den i just Wien så kanske inte så underligt. Inledningsorden borde vara klassiska "Du er en selvbedrager og tilhörer som sådan den forrige generasjon"

Åtta ungdomar- fyra män och fyra kvinnor alla i 20-årsåldern- drar ut till skärgården för att (som de tror) tillbringa ett/en härligt och avkopplande "sommarlov/semester" tillsammans. De är alla högutbildade och med goda framtidsutsikter. De har världen i sin hand, tycker de- allt under kontroll. Ett av paren har en fast relation (men de är inte gifta)- annars bor damerna för sig och herrarna för sig på två olika platser.

"Vi var fire unge menn och fire unge kvinner. Altså måtte vi forutse muligheten av erotikk. Og med erotikk fölger pasjoner, konflikter, stridigheter, sorger og uvennskap. Ja, så ble det sagt til de gamle. Men vi sa til oss selv at det gikk vi ikke med på. Vore fedres veier var ikke våre veier. Vi anerkjente ikke sjalusien, lögnaktigheten, uredligheten, falskheten og all den andre elendigheten som i gamle dager var ulöselig förbundet med kjaerligheten."

Och så utvecklar sig dramat- och det blir med många aktörer. Det är inte förnuftet som styr utan känslorna- människan är nu en gång för alla inte särskilt rationell. (I alla fall inte oftast). Man indelar sig i arbetslag och man skapar "par"- parkonstellationer som naturligtvis inte kommer att hållas fast. Till råga på allt dyker en femte ung dam upp-Evelyn. Då krisar det till ordentligt- två kvinnor ska slåss om samma man och det blir inte särskilt trevligt. Den dåliga stämningen lägger alltmera sordin på en tillvaro som man hade trott skulle bli helt problemfri. Än mera brutalt blir det när en segelbåt med två nykomlingar anländer till platsen- ytterligare ett kärleksdrama och så hamnar man i ett praktfullt och primitivt slagsmål- "den forrige generasjon" är alls inte "forrig".  Så gott som samtliga inblandade far mycket illa av sitt experiment.

"Syndare i sommarsol" är en mycket spännande och intressant psykologisk roman som noga skildrar de känslor och det tumult som man kan utsättas för när man inte förstår att handskas med sig själv. Nederlaget mot just känslorna är totalt och självbedrägeriet är allomfattande det också.

Jag hoppas att det så småningom kommer en ny svensk version av den här boken!

Från Edgar Lee till Theodore

Spoon River (Illinois) fotot är lånat.

Han försvann in i historiens mörker i början av mars år 1950. Då hade han inspirerat många författare världen över med sin "Spoon River Anthology". Edgar Lee Masters blev nära 80 år gammal. Spoon River Anthology är en samling gravskrifter - de är vassa, ibland bittra men oförglömligt välskrivna. Diktsamlingen kom ut på originalspråket år 1915 och sedan dröjde det ganska många år innan det dök upp en svensk översättning. (Så småningom kom ännu en). Bertel Gripenberg och Thomas Warburton har båda gett sig i kast med Spoon River (Warburtons översättning är omkring 50 år gammal).

Jag läser i en notis i BLM: " Masters var advokat och såg många människor komma och gå i sitt mottagningsrum och samlade upp smådrag från åtskilliga av dem för senare användning. I några fall kan man dock se direkta förebilder. Som här- i porträttet av "Skalden Theodore".

Theodore Dreiser (1871-1945)

Som gosse satt du ofta i timtal
vid stranden av den grumliga Spoonfloden
och stirrade med djuptliggande ögon
på ingångarna till kräftornas hålor.
Du väntade på att få se kräftan visa sig-
först hennes rörliga antenner, som liknade grässtrån,
och sedan den brungråa kroppen
och de blanksvarta ögonen.
Och liksom i en dröm undrade du
vad hon förstod, vad hon önskade och varför hon överhuvud taget levde.

Men när du blev äldre följde din blick män och kvinnor,
dolda i sina ödens hålor mitt i livets vimmel.
Du väntade att få se deras själar träda fram och visa sig,
så att du kunde se,
huru och varför de levde
och varför de så ivrigt krälade fram
på livets torra vägar
som blir allt torrare när sommaren lider mot höst.

Theodore Dreiser var på sin tid en mycket upphöjd författare. Flera av hans böcker finns i svensk översättning men dessa översättningar är idag gamla (mestadels 1920-tal). Det är synd att man inte kommit på att ge ut nya upplagor av t ex Syster Carrie (originalutgåvan kom år 1900) som verkligen är läsvärd (den orsakade en hel del rabalder på sin tid). Syster Carrie handlar om en kvinnas väg från fattigdom till en upphöjd tillvaro- men ingenstans är hennes liv egentligen en dans på rosor. Jag var mycket ung när jag läste den här romanen men jag minns att den verkligen grep mig- djupt.

Tidningen The Guardian har med "Syster Carrie" på sin lista över de 100 bästa romanerna någonsin.

Tolstoj och Tjetjenien

Det var brännbart stoff han skrev om, Tolstoj, när han tog itu med kortromanen Hadji-Murat (som kom ut 1912 (och alltså postumt). Det tog flera år för Tolstoj att färdigställa stoffet till berättelsen som handlar om kriget i Tjetjenien (under mitten av 1800-talet).

Jag har läst Hadji-Murat och just den här utgåvan är från 2006 och i översättning av Barbara Lönnqvist. (Lind & Co förlag).

Det är en sorglig historia från Kaukasus och inledningen är mycket vacker. Författaren går över ängar och fält mitt i sommaren- gräset är slaget och man ska just börja skära rågen. De vilda blommorna växer i sin allra största prakt och bara beskrivningen av dem är en stor njutning att läsa.

 "Svagt doftar trampörtens ljusröda luddiga blommor, grant blå lyser den unga blåklinten i solen men mot aftonen och ålerdomen bleknar den och övergår i rött."

Så går berättarens blickar till en tistelblomma som i folkmun kallas för "tataren" - han försöker bryta av den för att sätta den till den bukett han plockat men tisteln låter sig inte betvingas- och han börjar  att berätta historien om Hadji-Murat.

Det är krig och ryska trupper finns överallt i Kaukasus- man använder sina "muskler" för att slå ner alla självständighetsförsök och trots stora förluster så biter man sig fast- Hadji-Murat är en av Shamils närmaste män men nu lämnar han över sig till ryssarna- i hopp om att få sin fängslade familj frigiven.

Boken om Hadji-Murat är framför allt en nyttig historielektion och den visar med all önskvärd tydlighet att det inte alltid går att slå ner uppror med arméer och våld. Den ryske tsaren under den här tiden var Nikolaj I och i ett av kapitlen i boken får man läsa en mycket elak och säkert väldigt träffande beskrivning av honom.(Just det kapitlet vågade man inte ta med i 1912 års utgåva). Tsaren porträtteras som grym och liderlig och i stället för att döma ut dödsstraff utverkar han gatlopp. "Döms till 12 gatlopp mellan tusen man" Nikolaj. "Han njöt av att känna sig obevekligt grym och samtidigt tänka att han inte utdömde dödsstraff."

Tsar Nikolaj I vurmade mycket för militära parader, precis som sin far Paul I. Han hade även ärvt fler manér av denne despot: knutpiskan var ett redskap som delvis användes flitigt under Nikolajs regim, för att sedan ersättas av en annan pisksort med tre snärtar kallad pletj. Den bestraffningssort han själv föredrog var gatloppet, han brukade ibland "benåda" dödsdömda och istället tilldela dem "12 tusen spön", vilket alltså inte var någon benådning

 Om Nikolaj I:s regeringstid skriver historikern Pogodin: "Tyst som en kyrkogård, ruttnande och stinkande, både fysiskt och moraliskt." Han efterträddes av sin son Alexander. (Källa: Wikipedia)

Boken är försedd med ett alldeles utmärkt efterord som visar på parallellerna med modern tid. Jag kan också konstatera att Tolstojs berättarkonst verkligen är närmast oslagbar.

Utgallringsmonstret härjar vilt

Inte är det lätt inte. Att få tag på äldre litteratur. I alla fall har jag ofta stött på patrull när jag har hittat något av modell ä. som en gång varit  mycket läst och dito kritikerrosat.

Jag har börjat skriva ner en lista på äldre böcker som jag är intresserad av att läsa och jag har låtit mig inspireras av artiklar i Bonniers Litterära Magasin (från 1940- och 1950-talen).

I novembernumret (1950) av BLM berättar Carl Keilhau om den norske författaren Sigurd Hoel  (1890-1960) .

Mest känd är nog Sigurd Hoel för sin roman "Syndare i sommarsol" som (precis som många andra romaner av Hoel) finns i svensk översättning - men dock av äldre datum och därför noggrant utgallrad från många biblioteksmagasin. Jag läste på norska och här en introduktion till boken:

Hoels gjennombruddsroman var Syndere i sommersol (1927). Den handler om en gruppe unge voksne som forsøker å ha et frigjort forhold til kjærlighet og erotikk. De drar på ferie sammen, men oppholdet blir slett ingen orgie. Kvinner og menn bor hver for seg, og bare ett samleie finner sted. Alt snakket om frigjøring viser seg å være svært overfladisk. Sjalusi og skyldfølelse stikker dypere enn de unge tenkte seg. (Källa: Cappelen Damms biografi över Hoel)

Romanen "Fjorton dagar före frostnätterna" (svensk översättning 1937) handlar om en läkare som upplever en fyrtioårskris. Knut Holmen har allt- en framgångsrik läkarpraktik, en snäll och söt hustru och två välartade barn- men han ruvar på en förlorad ungdom- för att nå framgången har han givetvis tvingats offra något. "Glömd ångest för glömda missgärningar ligger som skuggor över vårt liv" Om att längta bort, någon annan stans- och om att försöka ta igen den där förlorade tiden..... det är huvudtemat. Jag har inte läst boken (än) men att sanningen som uppenbaras är att "förlorad ungdom kommer inte tillbaka" är nog ganska troligt.

 

Ich übersinne Zeit und Raum,
Ich frage leise Blum‘ und Baum;
Es bringt die Luft den Hauch zurück:
„Da, wo du nicht bist, ist das Glück!“

 

Philipp Schmidt (1766-1849) utdrag från dikten Des Fremdlings Abendlied  1821..

Kamratskapets diktare

I oktobernumret av BLM (1950) skriver Erik Asklund om författaren Josef Kjellgren som gick bort alldeles för tidigt (1948) drabbad av TBC.

Mest känd blev Kjellgren för sin roman Människor kring en bro från år 1935 som handlar om Västerbrons tillblivelse och de människor som på olika sätt var inblandade i detta stora bygge. Romanen vann första pris i Natur & Kulturs romanpristävlan samma år.

 

Västerbrons invigning år 1935

 

Kjellgren skrev också lyrik och reseskildringar- på hösten år 1930 for han till Spanien och han reste genom landet på "luffarvis" - resultatet av den resan blev en bok "Spansk odyssée"  (1932). En orolig ande var han förvisso, Josef Kjellgren och han stannade inte länge på samma plats. Resorna fortsatte och han gick till sjöss för att fara med olika båtar mellan hamnar i England och Kanada.

 

År 1936, i samband med en vintervistelse på Åland, drabbades Josef Kjellgren av en mycket svår förkylning och så bröt TBC:n, som legat latent hos honom under många år, ut. Under de följande tolv åren skrev han med döden i hälarna och han tvingades ofta till sjukbädden.

 

 

De kommer till mig igen, de kommer åter,

de utgjuter sitt blod i feberns dunkla snår,

Många mäns styrka rinner redan genom mina ådror,

många mäns hjärtan ger mitt eget hjärta kraft,

Tveksamt fortsätter det att slå- tveksamt, fortsätter ändå.

 

Jag föddes på nytt- ej av kvinna.

Jag är icke en, jag är många, jag är tusenden,

jag är alla de okända som gjutit sitt blod för en

människas skull.

 

(Från dikten Feberkurva).

 

Det går att få tag på flera av Kjellgrens böcker via nätbokhandel och bibliotek- men då får man läsa via så kallad "elektronisk resurs". Vill man läsa via vanligt papper får man söka sig till antikvariat och/eller fjärrlåna.

 

Svar på 11 frågor

Ugglan och boken har gett mig en Liebster Award. Jag säger stort tack för det och svarar härmed på de elva frågorna.


1. Vilken bok/vilka böcker läser du just nu?

Jag har en hel mängd böcker på mitt läsbord men det som är mest lockande för tillfället är William Faulkners "Byn" , "Staden" och så "De vilda palmerna".

 2. Vilken barnbok minns du tydligast från din barndom?

HC Andersens sagor- och de gjorde ett outplånligt intryck. Min pappa stod för godnattläsningen - och han valde ut sina egna favoriter- de hemskaste i samlingen. Stor-Klas och Lill-Klas och Den lilla flickan med svavelstickorna- bland andra. Jag minns att jag stortjöt.

 3. Vilken genre läser du helst?

Jag läser de flesta genrer men deckare och fantasyböcker hör kanske inte till favoriterna.

 4. Vilken bok ser du mest fram emot att läsa?

Det finns så mycket därute att upptäcka- jag kan inte svara med en enda bok.

 5. Varför började du blogga om böcker?

Jag är passionerat intresserad av böcker och litteratur och så blev det bara så. En ren sinkadus- men jag inspirerades av andra bloggare (tyvärr har de flesta av dem numera slutat skriva- i alla fall i bloggform).

 6. Vad gillar du att göra förutom att läsa böcker?

Jag tycker om att skriva (mest brev) och att arbeta i trädgården. Jag gillar rörelsen- någon stor trädgårdsentusiast är jag inte.

 7. Visa en bok med ett riktigt snyggt omslag!

Vackert och vemodigt är omslaget till "Because you died" av Vera Brittain.

 8. Vilken bok har en inledning som du tycker är riktigt bra?

Det är svårt att välja men jag fastnar till slut för L P Hartleys "The Go-Between":

"The past is a foreign country: they do things differently there.

 9. Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla?

Det kan jag inte riktigt svara på men Hjalmar Söderberg kommer i alla fall högt upp på listan.

 10. Vilken romankaraktär skulle du vilja åka på semester med?

Den frågan passar jag på.

 11. Vilken bok skulle du vilja tipsa mig om?

Det är svårt att svara på den frågan- men kanske något av Joseph Roth?

Byn

I det här fallet är det en roman av William Faulkner- (mitt exemplar förvaras normalt på ett av kommunens biblioteksmagasin och så särskilt ofta har nog inte den här boken varit ute på luftning- tyvärr). Byn kunde annars vara Trelleborg som är närmsta stad för mig. Där finns ännu en levande bokhandel och idag kom jag hem med några reafynd. "Sådana här böcker hittar man ingen annan stans, sa jag till bokhandlerskan. "Nej, och det är sannerligen synd", blev svaret.

För en spottstyver blev jag ägare till Strindbergs brev juni 1911- maj 1912 (Strindberg gick bort den 14 maj år 1912)- utgivna av Björn Meidal på Bonniers förlag 1996.

Hadji-Murat är en kortroman av Leo Tolstoj- tämligen bortglömd idag men återuppväckt till nytt skick av Lind & Co förlag.  Det handlar om ryssarnas krig i Tjetjenien- men för hundra år sedan. Aktuell ännu idag- tråkigt nog, ska jag väl säga. Inte kunde jag motstå den här boken!

Bondfångst av Willem Elsschot (Lind & Co förlag) hamnade också i min "inköpshög". Översättningen är gjord av Per Holmer som också har skrivit ett lärorikt efterord. Jag har bara läst en enda bok av Elsschot tidigare men den (Villa des Roses) tyckte jag väldigt mycket om.

Willem Elsschot var belgare och levde mellan 1882 och 1960.

Så till sist- för jag har fastnat i William Faulkners värld och så här skriver han om de personer som bor i byn Frenchman's Bend:

 "Regeringstjänstemän snokade i trakten och försvann. Man kunde finna plagg som tillhört den försvunne- en filthatt en rock av kläde, ett par stadsskor eller kanske rent av hans pistol- hos ett barn eller en gamling. Grevskapets tjänstemän besvärade dem aldrig, annat än när det var valår. De hade sina egna kyrkor och skolor, de gifte sig med varandra, men dräpte oftare än de begick äktenskapsbrott, de var sina egna domare och bödlar. De var protestanter och demokrater och fruktsamma; där fanns inte en enda svart markägare i hela området. Främmande negrer vägrade kategoriskt att passera igenom det efter mörkrets inbrott." s. 9 "Byn" av William Faulkner. Översättningen är gjord av Gunnar Barklund. Albert Bonniers förlag, 1965.

The Hamlet (Byn) kom ut  år 1940.

Middagsdax

 För den som vill vara lite extra originell går det att välja något eller några recept ur "Den medeltida kokboken" (den finns i svensk översättning). Själv avstår jag gärna. Rätterna är ofta väldigt kryddstarka (jag kan ana varför) och även om ingredienserna har stuvats om lite för att passa det nutida köket så lockas jag inte så speciellt- men smaken är ju olika.

Däremot är den här boken mycket intressant att läsa för kulturhistorien- mat är som sagt kultur och här finns ett ypperligt tillfälle att lära sig mera om medeltidsmänniskan och hennes vanor (och ovanor). Speciellt fastnar jag i kapitlet som har rubriken "Richard II:s hov". Richard II har inte gått till historien som den kunnigaste och bäste av monarker men han hade "utsökta" vanor och var en riktig finsmakare. "Han var den förste härskaren som blev känd för att ha en mer eller mindre innehållsrik kokbok skriven på engelska och en definitivt lyxig sådan att döma av de kvantiteter vin och saffran som användes i dessa recept."

Richard II (1367-1400)

Här lite kortfattat om medeltida mat (British Library)

Slutligen så, ett recept på hur man ska få fortsatt god hälsa:

"Allt bittert stärker magen. Allt sött försvagar den. Stekt mat är torr. All rå mat retar magen. Den som vill behålla sin goda hälsa, måste behandla sin mage så att man inte stoppar i den för mycket när man har aptit och inte heller stoppar något i den när man inte behöver."

Ganska förnuftiga råd än i dag.

Maggie Black: Den medeltida kokboken (Alfabeta förlag 1993 och i översättning av Marie-Anne Sundström).

Den mest sålda amerikanska romanen (1900-1950)

Man ska lära sig något nytt varje dag (och helst dricka hinkvis med kaffe också om man ska tro de senaste rönen).

I septembernumret av BLM (1950) läser jag att den mest sålda amerikanska romanen under de sista femtio åren är Erskine Caldwells "God's Little Acre" som översatts till bl a svenska (Guds lilla land). Det här var Caldwells andra roman efter den mera kända "Tobaksvägen" och den kom ut år 1933. Den första upplagan sålde dock inte särskilt bra men så började man trycka upp så kallade billighetsserier i olika versioner- särskilt Signet Books utgåva blev en stormsuccé och sålde i över fem och en halv million exemplar.

Orsaken till bokens popularitet kan man nog tillskriva de amerikanska "sedlighetsföreningarna" för de ägnade stor uppmärksamhet åt romanen i fråga. Jag citerar notisen i BLM " Helt nyligen bestämde sig också högsta domstolen i Boston, där man har speciellt svårt för det alltför uppriktiga, efter sjutton års betänketid för att förbjuda boken. "

(De borde ha begripit att förbjuden frukt är den som smakar bäst).

Jag har inte läst så särskilt mycket av Caldwell (bara Tobaksvägen (och den kan man fortfarande få tag på via vanlig bokhandel) och så "A Lamp For Nightfall" som har handlingen förlagd till Maine).

Mera om Erskine Caldwell och hans författarskap kan man läsa här.

"Härlig, kraftfull, en rik och mycket stor roman"

Så skrev The New York Times om Ernest J Gaines roman om Miss Jane Pittman. Året var 1971- den svenska översättningen dröjde några år till ( Bo Cavefors förlag). Jag hittade boken djupt inne på biblioteksmagasinet och undrade genast varför jag inte läst den tidigare- men under större delen av 1970-talet levde jag som nomad och hade inte mycket tid att samla böcker även om jag läste vad jag hann och kom över då med.

Självbiografin är fiktiv men det är så levande skildrat att man ibland undrar om det ändå inte finns en verklig människa av kött och blod bakom- men så lär inte vara fallet. (Boken har även filmatiserats). Miss Jane är över 100 år när hon "hittas" och blir ombedd att berätta sina minnen av "Intervjuaren". Jane har mycket att minnas- hon föddes som slav på en plantage någonstans i Louisiana och hon var cirka 10 år gammal när inbördeskriget tog slut och slavarna befriades.

Friheten blev så klart inte vad man hoppats på och det skulle ta väl över 100 år innan man ens nådde till början av denna dröm. När kriget var slut år 1865 sökte sig stora skaror av de frigivna slavarna norrut men många gånger kom de aldrig fram- det var en lång och farlig vandring- man fick slåss mot svält, undernäring och dessutom härjade Ku Klux Klan och andra liknande "anhang" - många mördades och torterades på vägen. Miss Jane är stark och klok- hon vandrar tillsammans med Ned, en liten pojke som hon tagit hand om sedan hans mor mördats av Ku Klux Klan.

Under hundra år får vi följa denna enastående kvinna och hon berättar sin och många andras historia- det blir också en sydstaternas historia och den här boken utgör en viktig pusselbit i förståelsen av en för oss mycket främmande värld. Språket flyter lätt och ledigt genom sidorna och översättaren (Gunnar Barklund) måste ha haft ett digert arbete med att skapa en lämplig svenska av Jane Pittmans sydstatsdialekt. (Lite om sina mödor skriver han om på bokens första sida).

"Vi visste ingenting. Vi visste inte vart vi va på väg, vi visste inte va vi skulle äta när äpplena å potatisarna tog slut, vi visste inte var vi skulle sova när det blev natt. Om vi kom fram te norr så visste vi inte om vi skulle hålla ihop eller skilja på oss. Vi hade aldri tänkt på nånting som de här, därför att vi aldri hade trott att vi nånsin skulle bli fria. Ja, vi hade hört talas om frihet, men vi trodde aldri att vi skulle få vara me om den dan. Inte ens när vi hörde att yankees hade kommi in i våran stat, inte ens när vi såg dom marschera förbi grind kunde vi tro att vi nånsin skulle bli fria. De va därför vi inte va beredda. När vi fick veta att vi va fria släppte vi bara allting å gav oss i väg."

Ut över havet

Thorsten Jonsson, svensk författare och översättare (1910-1950) Han var också DN:s New York-korrespondent mellan åren 1943-1946.

I decembernumret 1950 av Bonniers Litterära Magasin (BLM) recenserar Bengt Holmqvist Thorsten Jonssons postuma bok "Dimman från havet"- en samling noveller som har handlingen förlagd till USA. Berättelserna har fokus på amerikanska problem (politiska, livsåskådningsmässiga, sexuella med flera).

Så här skriver Thorsten Jonsson : "Jag har aldrig träffat någon som vet någonting om Amerika. Ingen vet hur det är att bo där. Det börjar vid ett hav och slutar vid ett annat hav och sträcker sig ut över det andra havet, och vi är ännu i rörelse mot den stranden.

Jag tror att jag vill instämma i Bengt Holmqvists förklaringar och tankar om Jonssons bok- "Amerika är en förbundsstat; en kontinent; en livsform, i sista hand ett mycket omfattande men mycket exakt begrepp, en symbol."  "Dimman över havet" får högt betyg och jag har en känsla av att den här boken fortfarande är mycket aktuell. För den som gillar att läsa e-böcker (vilket jag definitivt inte gör) finns novellsamlingen som" elektronisk resurs" men annars ingår den i en annan volym från 2007 "Berättelser från Amerika" utgivare: Modernista förlag. (som även står för e-böckerna). Det känns faktiskt som ett måste att läsa dessa noveller.

Thorsten Jonsson är kanske annars mera känd för sin roman "Konvoj" från 1947- den boken finns att köpa i pocketutgåva (tack vare Modernista) Jag var inte så gammal när jag läste "Konvoj" så det kan kanske vara dags för omläsning.

Tiden- en bristvara

För tillfället har tiden blivit en verklig bristvara- våren är ofta en hektisk tid om man har trädgård och även om jag inte är den där stora trädgårdsentusiasten så ska det ändå städas och röjas och plockas- en del möbler ska ut från förråd och garage och ja, så tar dagen plötsligt slut. Så snopet!

När jag nu ändå rotade i förråd och gömslen (och bokhyllor) passade jag på att städa fram pappas gamla BLM (Bonniers Litterära Magasin). Jag är väldigt glad för de årgångar jag har av denna högst eminenta tidskrift (sådana får vi inte se flera av det är då ett som är säkert). Pappa började prenumerera år 1945 - han hörde till den generation som fick rycka in för att "försvara landet" i april år 1940 och sedan blev det fem år av ut-och inryckningar. Inte hann man läsa mycket under den tiden och dessutom var nerverna på helspänn hos alla  som fick se att Sveriges försvar inte alls var gott. (Så kunde Per-Albin påstå vad han ville). När det så äntligen blev lugn och ro (i alla fall i Europa) kunde man tänka på annat och då började de här tidskrifterna att samlas i ordentliga led i hyllan. (Pappa var verkligen en vän av ordning).

Jag har haft de gamla "BLM:en" framme förut (och bloggat om dem också)  men de tål att läsas om och alltid hittar man något nytt att fördjupa sig i. För tillfället blir det decembernumret från år 1950- för där skriver Åke Janzon om William Faulkner som just mottagit sitt Nobelpris i litteratur. Erik Lindegren bidrar med en svensk tolkning av prosadikten "Carcassonne" (av William Faulkner). Vidare kan man  läsa om George Bernard Shaw som gått ur tiden i november samma år. Så här skrev då Desmond MacCarthy i Sunday Times:

"Vad Voltaire var för Europa när han dog 1778, det är Bernard Shaw för världen idag. Han var en rationalist utan vördnad för något och även  han anföll kyrkosamfunden medan han förkunnade religionens nödvändighet; han var också en traditionens begabbare, en oförfärad kämpe för lagiskhetens offer och en stridsman för idéer i onåd; en humanitetens riddare med låg uppfattning om människorna, fylld av godhet, men utan kärlek. I motsats till Voltaire var dock Shaw ren som ett helgon när det gällde småaktighet och illvilja."

Den djupa södern

Kartan visar på de stater som idag räknas till "The Deep South". Jag är helt fördjupad i William Faulkners "Absalom, Absalom!" och befinner mig just nu i Mississippi. Just den här romanen räknas till det som brukar kallas för "Southern Gothic" och gillar man den stilen (det gör jag) finns det flera författare att utforska.

Common themes in Southern Gothic literature include deeply flawed, disturbing or eccentric characters who may or may not dabble in hoodoo, ambivalent gender roles and decayed or derelict settings, grotesque situations, and other sinister events relating to or coming from poverty, alienation, crime, and violence. (Källa: Wikipedia).

Erskine Caldwell är en av dem- mest känd är han för sin roman "Tobaksvägen" och den boken finns fortfarande att få tag på i svensk översättning (Atlantis förlag).

Flannery O'Connor kom från Georgia och hon är mest känd för sina noveller och flera av dem har ganska precis kommit ut i nya utgåvor. (Bakhåll förlag). O'Connor är verkligen en novellkonstens mästare.

Harper Lee med sin "To Kill a Mockingbird" och Carson McCullers med t ex "Hjärtat jagar allena" är två andra representanter för "Southern Gothic".

USA är ett stort land och med en kultur som är svår att greppa. Man kan lätt bli förledd att tro att det inte är så stor skillnad på västerländskt tänkande (oavsett var man befinner sig)- men så är det inte. Dessutom är (för att ta ett exempel) New England inte "The Midwest" och definitivt inte "The South". Livet i sydstaterna är kanske det som ter sig mest främmande för en europé. Att läsa romaner av t ex William Faulkner är förmodligen inte hela lösningen för att bota okunskapen men nog blir man något mera klok, förhoppningsvis. Jag tycker att han är en magisk författare men han kräver en del av sin läsare.

Ständigt dessa klassiker

Scott Fitzgerald älskade John Keats dikter och han hade sina speciella favoriter. Han nämner "The Eve of St. Agnes mer än en gång i sin brevväxling.

De tre stora romantiska engelska poeterna dog alla unga och dessutom utomlands. John Keats blev inte ens 30 år gammal och han dog i Rom- av TBC.

Can death be sleep, when life is but a dream,
And scenes of bliss pass as a phantom by?
The transient pleasures as a vision seem,
And yet we think the greatest pain's to die.


How strange it is that man on earth should roam,
And lead a life of woe, but not forsake
His rugged path; nor dare he view alone
His future doom which is but to awake.       

                     

Jag har letat efter romaner av Faulkner i hyllorna och så hittade jag "Absalom, Absalom!"- den har jag inte läst ännu (Faulkners böcker hastar man inte igenom).. På biblioteket fanns "Inkräktare i stoftet" (väl magasinerad) utgiven av förlaget Atlantis (1981). Handlingen utspelar sig i det fiktiva Yoknapatawpha county i delstaten Mississippi.

Scott Fitzgerald skrev en hel del noveller- den här samlingen kom ut på originalspråket år 1926 och denna svenska utgåva är från 2014. (Trollltrumma förlag). Jag kan bara konstatera att gamla klassiker aldrig blir gamla och de borde  aldrig få sorteras bort och gallras ut.

Dearest Scottina

Scott Fitzgerald (1896-1940)

"Gatsby believed in the green light, the orgastic future that year by year recedes before us. It eluded us then, but that's no matter- to-morrow we will run faster, stretch out our arms farther..... And one fine morning- So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."

Ett av litteraturhistoriens vackraste slutord- från romanen "The Great Gatsby".

I vestibulen på "mitt" bibliotek finns en hylla för antikvariska böcker- ibland händer det sig att hyllan innehåller de där stora fynden. Så var det igår när jag raskt nappade åt mig "The Letters of F. Scott Fitzgerald" först utgiven år 1963.

Scott Fitzgerald brände sitt ljus i båda ändar och dog i förtid, bara några år över de fyrtio. Då hade han slitit ut sig med att skriva filmmanuskript under en längre tid- och mot slutet skrev han också på det som skulle komma att bli hans sista roman "The Last Tycoon".

Brevsamlingen som jag just nu har i bokform på mitt nattduksbord är omfångsrik och den börjar med ett stort antal epistlar skrivna till det enda barnet, dottern Frances( f. 1921 (kallad "Pie" eller "Scottina"). Frances befann sig på östkusten och pappa Scott var bosatt i Californien under de sista åren av sitt liv.

Scott Fitzgerald är förmanande och visar både intresse och oro för dotterns liv och leverne- han ger lästips och han ger goda råd. Dotterns utbildning är viktig för honom och han är noga att påpeka att hon måste vara sparsam med de pengar hon får sig tilldelad.

Det verkar som om Frances skrev dagbok- så här tycker den stränge fadern: " If you keep the diary, please don't let it be the dry stuff I could buy in a ten-franc guide book. I'm not interested in dates and places, even the Battle of New Orleans, unless you have some unusual reaction to them. Don't try to be witty in the writing, unless it's natural- just true and real." (Juli 1938)

Alldeles enkelt är det säkert inte att vara barn till en känd författare och i januari 1939 låter det så här:

"You've let me down about the reading. I'm sorry you did because I'll have to bargain with you. Read Moll Flanders, for any favors asked. I mean this: skip Tono Bungay but if you don't care enough about my advice to do some fractional exploring in literature instead of skimming Life and The New Yorker, I'm going to get into one of those unsympathetic moods- if I'm not sorry for people's efforts there seems to be an icy and inhuman reaction. So please report on Moll Flanders immediately..."

Ord och inga visor- vidare tycker Fitzgerald att "Krig och fred" är en bok för män och han blir irriterad att höra att dottern börjat läsa den. ("it may interest you later", tillägger han dock).

Man kan tycka att breven till dottern ofta går i den mästrande stilen men jag tror att Scott Fitzgerald var en far som hade ett genuint intresse för "Scottinas" välfärd- att han älskade sitt barn högt är det ingen som helst tvekan om. 

Hur gick det då för Frances? Jo, hon blev journalist och skrev bl a för The New Yorker och The Washington Post. Sina sista år tillbringade hon i Montgomery, Alabama.

En ros åt Emily

"Jag tror att människan inte bara skall hålla ut: hon skall segra. Människan är odödlig, inte för att hon ensam bland skapade varelser har en outtröttlig stämma utan för att hon har en själ och en ande som är i stånd att känna medlidande, visa uppoffring och uthållighet. Det är diktarens, författarens plikt att skriva om dessa ting...."

Raderna ovan är tagna från William Faulkners nobelpristal.

Jag har läst novellsamlingen "En ros åt Emily" som har tagit namn av inledningsberättelsen, en riktigt kuslig sådan för övrigt.

Så gott som alla av William Faulkners romaner har blivit översatta till svenska- men med novellerna knep det fram till år 1990 då Carlsons förlag äntligen gav ut en samling om tio stycken. Nu har jag läst och låtit mig förtrollas (om än med bultande hjärta för stämningen är ibland mycket skrämmande och nästan alltid svart). Ingen kan som Faulkner skildra sydstatsmänniskan.

En av mina favoriter i samlingen är just "En ros åt Emily".

"När miss Emily Grierson dog gick hela vår stad på hennes begravning: av någon sorts respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna mest av nyfikenhet för att få komma in och se hennes hus, som ingen utom en gammal negertjänare- en kombination av trädgårdsmästare och kock- hade sett på över tio år."

Ingen känner egentligen miss Emily i den lilla staden- någon minns henne som ung (och då stilig och högfärdig) men sedan hennes far gått bort har Emily levt som en eremit. Ingen släpps innanför hennes dörrar. En gång hade hon förstås en fästman- men han försvann. Stackars miss Emily. Så går diskussionerna och ingen kan väl ana vad som döljer sig innanför det gamla husets väggar. Faulkner har tecknat ett porträtt av en ensam och utsatt kvinna, en kvinna som tappat fotfästet i ett samhälle vars förändringar hon inte klarat av att växa in i.

I novellen "Torr september" handlar det om så kallad "southern law"- och jag tänker på filmen "Mississippi burning".  En annan gastkramande berättelse har fått titeln "Mordbrännare" och här skriver Faulkner om så kallat "white trash" och om hur en man tar sin hämnd på sitt eget speciella sätt.

Till syvende och sist handlar detta om södern och söderns folk, livet där är inte som i norr och man tänker annorlunda. Bomullsplantagerna, slavarna, bristen på industri och så det förödande inbördeskriget - allt detta har satt djupa spår och de spåren finns kvar än i dag. Faulkners noveller är mycket lärorik läsning förutom att de är stor litteratur.

Var och en av dessa tio noveller ger en bild av sydstatssamhället och de människor som lever där och det går inte att läsa utan att bli starkt berörd- den sista novellen  "Stig ned, Moses" är kanske den som rör mig mest- om en gammal kvinnas förtvivlan och desperation inför det enda barnbarnets sorgliga öde.

"Ja, tänkte han. Det gör henne detsamma nu. Eftersom det skulle ske och hon inte kunde förhindra det, och nu när allt är över och fullbordat och förbi, så bryr hon sig inte om hur han dog. Hon ville bara ha hem honom, men hon ville att han skulle hem på rätt sätt. Hon ville ha den där kistan och de där blommorna och begravningsbilen och hon ville åka bakom den i bil genom stan."

Jag hittade mitt exemplar av boken på ett av kommunens bibliotek. Jag kan bara hoppas att den här samlingen inte har drabbats av utgallringsmonstret på andra platser i landet. För den som inte har läst något av Faulkner tidigare kan jag varmt rekommendera dessa tio noveller- en mycket bra introduktion till ett mäktigt författarskap.

För den svenska översättningen står Pelle Fritz-Crone och Leif Janzon.

Det där med dagböcker och brev

I en av mina garderober står en stor papplåda- fylld av brev. Det är en brevväxling som varade mellan åren 1973 och 2009- med en del uppehåll. Ibland sätter jag mig ner och läser och så minns jag min kära, kära väninna S. som inte fick leva så länge. Åh, hon kunde skriva och borde ha blivit författare som sin far. Nu finns bara minnena kvar och så många av dem i just dessa brev som är långa och välskrivna.

Jag tycker att det där med att skriva brev och dagbok är en viktig sysselsättning. Någon dagboksskrivare blev jag inte själv men jag skriver mina brev för hand och med reservoirpenna.

Idag har jag letat dagböcker och brevväxlingar i bokform- och det finns väldigt mycket att utforska.

Anne Clifford levde under 1600-talet och hon måste ha varit en mycket stark och intressant kvinna. Hon kämpade för sina rättigheter och dessutom var hon en stor vän av litteratur (och författare). Hennes dagböcker vill jag gärna läsa.

Även Elizabeth Barrett-Browning  (1806- 1861) skrev dagbok. Hennes liv var omväxlande och tidvis mycket svårt- hennes far var en mycket egensinnig och dominant man och Elizabeth tvingades fly till Italien med maken (de gifte sig i hemlighet) Robert Browning.

Här en dagbok av modernare datum. Evelyn Waugh är känd för sin vassa penna och han kan nog platsa som en ganska ilsken herre. Skriva kunde han och jag kan tänka mig att dagboksanteckningarna är åt det elaka hållet....

Jag har bara börjat min genomgång av dagböcker/brevsamlingar så det finns risk för att det kommer mera här på bloggen.....

En efterlängtad översättning

Nu finns den på svenska- Dezsö Kostalanýis roman "Lärkan". Bakom utgivningen står Perenn förlag (Ja, det är de små förlagen som står för pärlorna i böckernas värld). Äntligen kan den svenska läspubliken nu få ta del av ett ungerskt mästerverk.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt." Citatet är taget från Anna Karenina men det passar mycket bra som överskrift för den här romanen.

Skylark är det något osannolika namnet på mors och fars enda dotter- hon är medelålders, ful och fet- och har hamnat på glasberget. Hela den lilla familjen (Vajkay) bor i en murrig lägenhet i den lilla staden Sárszeg (Subotica)- och man upplever de sista skälvande åren av det habsburgska väldet. (tiden är 1899).

Mor och far älskar sin dotter- hon är deras ögonsten och de gör allt för henne. Nu ska hon ge sig av på en veckas "semester" (annars är Skylark hemmadotter och tillbringar dagarna med att hjälpa sin mor med hushållet) för att besöka sina kusiner i den lilla staden Tarkö. Mor och far är mycket ledsna över att vinka farväl till sin dotter och räknar dagarna till dess hon ska vara hemma hos dem igen.

Far- herr Vajkay är pensionerad- en tidig pensionering för han är bara 59 år gammal. Hans liv krymper ihop mer och mer och hans enda intresse numera är att fördjupa sig i adelskalendrar och släkthistoriska böcker. Han går sällan ut och han vare sig röker eller dricker (eller något annat heller för den delen).

Under veckan som kommer börjar dock världen plötsligt öppna sig för mor och far- de äter ute- de njuter till och med av maten- de går på teater och herr Vajkay återknyter bekantskapen med gamla ordensbröder (och börjar spela kort, dricka och röka).

Boken är skickligt sammanfogad- kapitlen inleds med en liten "specialskriven ingress" här ett exempel från kapitel 1: "in which the reader is introduced to an elderly couple and their daughter, the apple of their eye, and hears of complicated preparations for a trip to the plains" (Jag läste ursprungligen den engelska översättningen av boken).

Så särskilt mycket händer annars inte men det är ändå olidligt spännande- varje dag "trycks gaspedalen ner" en bit till nämligen, och man frågar sig hur detta ska sluta. Undan för undan rycks förlåten bort, familjen blir allt naknare. "Skylark" är ett tidlöst psykologiskt drama- man anar inte bara familjens krympande värld- utan också det gamla habsburgska väldets allt mer sammanfallande existens.

Detta inlägg skrev jag för första gången i januari år 2012. Då hade jag läst den engelska översättningen (Skylark).

Året var 1990: Recensenternas favoriter

Min far samlade på tidningsurklipp och jag har åtskilliga fyllda kuvert i A4-storlek med varierande innehåll. De kuvert som är märkta "litteratur" dras jag till extra mycket, förstås.

I januari år 1991 valde ett antal litteraturrecensenter ut sina favoriter från det då gamla året (1990).

Detta år var det Octavio Paz som tilldelades Nobelpriset och hans essäer om den moderna poesin- Lerans barn- var en av de utvalda böckerna på listan. Idag finns de här tankarna bara att hitta via antikvariat.

Henrik Nordbrandt (f.1945) är en dansk poet och hans diktsamling "Violinbyggarnas stad" (från 1985) blev översatt till svenska under 1990. "Per Svensons tolkningar speglar känsligt både skönheten och lättheten i Nordbrandts poesi, den perfekta balansen mellan lekfull ironi och öppen förtvivlan" detta enligt Eva Ström. Ellerströms förlag har gett ut och den här samlingen finns fortfarande att köpa i nytt skick.

William Faulkner skrev inte bara romaner utan även noveller- samtliga Faulkners romaner (så gott som) finns i svensk översättning men fram till 1990 var det mycket sämre beställt med novellerna. "Flera av berättelserna tillhör den moderna novellkonstens mästerverk"- allt enligt recensenten. Namnet på novellsamlingen: En ros åt Emily och andra noveller.

Även Virginia Woolf var på tapeten (när är hon inte det?) år 1990. Noveller och prosaskisser kom ut och den samlingen finns i en ny utgåva från 2014. Modernista förlag står bakom den utgivningen.

Detta var bara några av flera favoriter.

En resa utan kartor

På mitt läsbord just nu: Graham Greenes "Journey Without Maps". Greene var en mycket produktiv författare och han föreslogs till Nobelpriset (säkert mer än en gång)- men- dit kom han aldrig. Kanske just produktiviteten satte käppar i hjulet för honom, vad vet jag.

Den här reseskildringen är skriven år 1935 och Graham Greene hade bestämt sig för att resa runt i Liberia. Han lyckades hitta ett resesällskap också- kusinen Barbara. Resan företogs även tillsammans med fyra tjänare och inte mindre än 26 bärare. Trots all hjälp på färden är resan en enda stor strapats.

Jag kommer att leta upp flera böcker av Greene för jag tycker om hans sätt att skriva. En del har jag i mina hyllor, en del finns magasinerat på biblioteket och något lär jag få investera i.

Resan till Liberia kommer jag att återkomma till.

Badbesvär (och lite annat)

Så här såg 1870-talets badmode för herrar ut om man ska tro bilden från tidskriften Punch. Jag fortsätter med Francis Kilvert och hans dagboksanteckningar från 1870-1879.

I juni år 1874 besökte Kilvert Isle of Wight och badade i havet vid Shanklin. Hans "badedräkt" var inte lika "solid" som den här ovan och han hade vådliga besvär där i vattnet.

"At Shanklin one had to adopt the detestable custom of bathing in drawers. If ladies don't like to see men naked why don't they keep away from the sight? Today I had a pair of drawers given me which I could not keep on. The rough waves stripped them off and tore them down round my ancles. While thus fettered I was seized and flung down by a heavy sea which retreating suddenly left me lying naked on the sharp shingle from which I rose streaming with blood. After this I took the wretched and dangerous rag off and of course there were some ladies looking as I came up out of the water."

Holman Hunt - Our English Coasts (1852)

Kilvert fortsatte sin resa till London och besökte flera muséer (bland annat). Mäkta förgrymmad blir han över ett konstverk av Holman Hunt "Shadow of Death". Målningen (en Kristusbild) finns att beskåda på Wikipedia .  Teatralisk och avskyvärd var Kilverts omdöme och helt fel har han inte, tycker jag.

Chanctonbury Ring (foto: Jamie Kitson)

Chanctonbury, sweet Chanctonbury, thou wilt always be a green and beautiful spot in my memory.
 (anteckning från 11 augusti 1874).

Chanctonbury Ring hittar man i västra Sussex och den här fortifikationen har rötter ner i järnåldern. Jag minns en annan vandring till Chanctonbury Ring- den kan man läsa om i Galsworthy's "The Forsyte Saga"

The Down dipped and rose again toward Chanctonbury Ring; a sparkle of far sea came into view, a sparrow-hawk hovered in the sun's eye so that the blood-nourished brown of his wings gleamed nearly red. Jon had a passion for birds, and an aptitude for sitting very still to watch them; keen-sighted, and with a memory for what interested him, on birds he was almost worth listening to. But in Chanctonbury Ring there were none--its great beech temple was empty of life, and almost chilly at this early hour; they came out willingly again into the sun on the far side. It was Fleur's turn now. She spoke of dogs, and the way people treated them. It was wicked to keep them on chains! She would like to flog people who did that. Jon was astonished to find her so humanitarian. She knew a dog, it seemed, which some farmer near her home kept chained up at the end of his chicken run, in all weathers, till it had almost lost its voice from barking!

Det här stycket är ett av de mest romantiska i hela detta stora verk- och när den filmatiserade versionen (den från 1960-talet) visades var nog inget öga torrt. Ung kärlek- fylld av hopp.