Den djupa södern

Kartan visar på de stater som idag räknas till "The Deep South". Jag är helt fördjupad i William Faulkners "Absalom, Absalom!" och befinner mig just nu i Mississippi. Just den här romanen räknas till det som brukar kallas för "Southern Gothic" och gillar man den stilen (det gör jag) finns det flera författare att utforska.

Common themes in Southern Gothic literature include deeply flawed, disturbing or eccentric characters who may or may not dabble in hoodoo, ambivalent gender roles and decayed or derelict settings, grotesque situations, and other sinister events relating to or coming from poverty, alienation, crime, and violence. (Källa: Wikipedia).

Erskine Caldwell är en av dem- mest känd är han för sin roman "Tobaksvägen" och den boken finns fortfarande att få tag på i svensk översättning (Atlantis förlag).

Flannery O'Connor kom från Georgia och hon är mest känd för sina noveller och flera av dem har ganska precis kommit ut i nya utgåvor. (Bakhåll förlag). O'Connor är verkligen en novellkonstens mästare.

Harper Lee med sin "To Kill a Mockingbird" och Carson McCullers med t ex "Hjärtat jagar allena" är två andra representanter för "Southern Gothic".

USA är ett stort land och med en kultur som är svår att greppa. Man kan lätt bli förledd att tro att det inte är så stor skillnad på västerländskt tänkande (oavsett var man befinner sig)- men så är det inte. Dessutom är (för att ta ett exempel) New England inte "The Midwest" och definitivt inte "The South". Livet i sydstaterna är kanske det som ter sig mest främmande för en europé. Att läsa romaner av t ex William Faulkner är förmodligen inte hela lösningen för att bota okunskapen men nog blir man något mera klok, förhoppningsvis. Jag tycker att han är en magisk författare men han kräver en del av sin läsare.

The Appalachians: ett litterärt nedslag

 Appalacherna är en mäktig bergskedja som sträcker sig längs med så gott som hela östra kusten av USA och upp en bra bit i Kanada också. Högsta punkten är Mount Mitchell med en höjd av cirka       2 000 meter (North Carolina).

Jag kunde inte motstå den här vackra målningen av Frederic Edwin Church (1826-1900) - nu har vi förflyttats till Maine och det är Mount Kathadin som syns i ett disigt töcken (Maines högsta berg).

I min hand just nu: Ellen Glasgows "Vein of Iron" den roman hon själv satte högst av alla sina böcker (och det blev en del genom åren). En del av Ellen Glasgows verk har översatts till svenska men jag tror inte att "Vein of Iron" hör till dem. Titeln betyder ordagrant "Järnmalmsådra" och det är givetvis symboliskt. Järn är en hård metall och den står emot mycket. I "Vein of Iron" handlar det om kvinnor, starka kvinnor som tvingas leva under svåra förhållanden. Det hela börjar i Virginia och invid just Appalacherna.

Ellen Glasgow (1873-1945) skrev helst om sina hemtrakter (hon var född och uppväxt i Richmond, Virginia) . En sann skildrare av södern var hon och hon ville gärna berätta om de förändringens vindar som blåste över sydstaterna under första delen av förra seklet.

Det jag hittills har läst av "Vein of Iron" tycker jag mycket om och det är synd att en författarinna som skriver så väl ska vara så bortglömd. (I USA trycker man upp nya utgåvor av hennes böcker, dock.) Ellen Glasgow tilldelades Pulitzerpriset år 1942 för romanen "In This Our Life").

Virginia- ett sorgligt kvinnoöde

Richmond, Virginia: Nutida bild med gammalt "stuk" (fotot är lånat).

Queen or slave or bond or free, we battled,
Bartered not our faith for love or gold;
Man we served, but in the hour of anguish
Woman called to woman as of old.

Hidden at the heart of earth we waited,
Watchful, patient, silent secret, true;
All the terrors of the chains that bound us
Man has seen, but only woman knew!

Ellen Glasgow


Ellen Glasgow är en relativt bortglömd författarinna idag. Jag har just läst ut hennes roman "Virginia" som beskriver både det gamla södern i en brytningstid (vid förra sekelskiftet) och ett mycket sorgligt kvinnoöde.

Om man vill läsa en actionspäckad skildring ska man undvika den här boken. "Virginia" flyter långsamt men eftertänksamt och mycket handlar om det relativt enkla livet även om huvudpersonerna har det ganska gott ställt. Virginia Pendleton föds in i en välbärgad familj- hennes far är kyrkoherde och modern är en ytterst självuppoffrande hemmafru. Lilla Virginia uppfostras helt i samma stil och så korsas hennes vägar av den icke-infödde Oliver Treadwell, en ung man med författardrömmar och annorlunda idéer.

"He wants to write," replied Susan. "His whole heart is in it and when he isn't talking about reaching the people, he talks about what he calls technique."
"Are you sure it isn't poetry?" inquired Miss Priscilla, humming back like a bee to the tempting sweets of conjecture. " I've always heard that poetry was the ruination of Poe".

 Ett omaka par kan man tycka men i början går allt som på räls- Oliver faller direkt för den vackra, vänliga Virginia och så blir det äktenskap av. Barnen kommer det ena efter det andra och så falnar glansen.

"And over the town, with its twenty-one thousand souls, each of whom contained within itself a separate universe of tragedy and of joy, of hope and of disappointment, the wind passed as lightly as it passed over the unquiet dust in the streets below."

Virginia är en kvinna som inte kan ta till sig den nya tiden och som så gärna vill hålla kvar vid allt det gamla, det totalt självuppoffrande både inför make och barn. Detta är en kvinna som utplånar sig själv och det är mycket plågsamt att följa Virginias öde genom boken. Allt kommer att falla samman för henne både med barn och man.

"Why did beauty fade? Why did youth grow middle aged? Above all, why did love and sacrifice so often work their own punishment?

Boken handlar också om Susan Treadwell (en släkting till Oliver) och här har vi en kontrast för Susan har skinn på näsan och vågar trotsa sin stränge och konservative far. Hon gifter sig precis som det passar henne och hon fintar formeligen bort den stränge och urkonservative fadern. Susan är en kvinna i kontroll över sitt öde- i motsats till Virginia.

Den här romanen kom ut år 1913 och den bör ha varit lite av en brandfackla på sin tid. Jag tycker att den håller än.

Elizabeth Madox Roberts

Elizabeth Madox Roberts (1881-1941)


Hon bodde i Springfield, Kentucky under större delen av sitt liv- skrev flera romaner (inte mycket är översatt till svenska) och idag är hon i det närmaste bortglömd. Hon var en del av den rörelse som har kallats för "Southern Renaissance"

 "The Southern Renaissance (also known as Southern Renascence) was the reinvigoration of American Southern literature that began in the 1920s and 1930s with the appearance of writers such as William Faulkner, Caroline Gordon, Elizabeth Madox Roberts,  Katherine Anne Porter, Allen Tate, Tennessee Williams, and Robert Penn Warren, among others."

Hennes mest kända böcker skildrar livet i hemstaten Kentucky.

"The Great Meadow" kom ut 1930 och var på förslag för Pulitzerpriset. Boken handlar om människor som söker nya horisonter- "homesteaders" från Virginia på väg mot Kentucky- tid: slutet av 1700-talet och det var ingen sinekur att röja nytt land på den tiden (om det nu någonsin har varit det).

"Beyond lyrical accounts of landscape and labour, and an affecting portrait of heroine Diony's "wilderness marriage", Roberts explores the distrust, terror and bloodshed that the paleface push into the domain of the "redmen" brings." (Boyd Tonkin, The Independent).

Matteus 11:12

                                                     

Flannery O'Connor längst till höger på fotot (från Wikipedia).

"From the days of John the Baptist until now, the kingdom of heaven suffereth violence, and the violent bear it away."

Den svenska översättningen (1917 års) lyder så här:

"Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig."

Flannery O'Connor (1925-1964) var en amerikansk författarinna från Georgia. Mest berömd är hon säkert för sina noveller men jag gav mig på en roman "The Violent Bear It Away" från 1960. Den finns i svensk översättning (1967, Gebers förlag, "Och stormen för oss vidare").

O'Connors stil är svart, ödesmättad och fylld av religiösa symboler (och många av dem missar jag säkert)- detta är södern och man får sitt lystmäte vad gäller groteska karaktärer. Huvudpersonen är en ung tonårig pojke, Tarwater, som rövats bort som barn av sin "great-uncle". Denne äldre släkting är besatt av att "frälsa världen" och då främst sin egen släkt (det som finns kvar av den). När vi kommer in i handlingen har den gamle precis dött och ska begravas. Tarwater försöker uppfylla den dödes sista önskan: att bli begraven enligt kristen ritual (och i en tillräckligt djup grav), men det går trögt med grävandet och så hittar Tarwater en flaska whisky och han sätter eld på huset och försvinner.

I Tarwaters värld finns också en morbror, Rayber, som även han en gång kidnappats av den gamle mannen (men som ganska snart lyckats bli befriad av sin egen far). Till Rayber beger sig nu Tarwater för ett annat löfte han avgett till sin kidnappare är att han ska döpa Raybers utvecklingsstörde son, Bishop.

Vi får följa Tarwater på hans färd- med många förklarande tillbakablickar. Rayber kämpar för att få Tarwater in i ett "normalt" liv igen- men många år av påverkan från en stark och manipulerande äldre man har satt djupa spår. Det är en otäck inre kamp vi får bevittna genom bokens sidor. O'Connor är en mycket skicklig berättare och hon målar upp Tarwaters själ som en spänd, vibrerande fiolsträng- vad det ska bli för musik till slut kan man ana sig till .


"The old man had always impressed on him his good fortune in not being sent to school. The Lord had seen fit to guarantee the purity of his upbringing, to preserve him from contamination, to preserve him as His elect servant, trained by a prophet for prophesy. While other children of his age were herded together in a room to cut out paper pumpkins under the direction of a woman, he was left free for the pursuit of wisdom, the companions of his spirit Abel and Enoch and Noah and Job, Abraham and Moses, King David and Solomon, and all the prophets, from Elijah who escaped death, to John whose severed head struck terror from a dish. The boy knew that escaping school was the surest sign of his election."

"The Violent Bear It Away" blev Flannery O'Connors sista roman. Under sina sista år var hon svårt sjuk i lupus- och den sjukdomen tog också hennes liv. Hon blev bara 39 år gammal.

Från Nashville till Memphis

Peter Taylor (1917-1994)

En intensiv ung man var han säkert av fotot att döma (det är taget år 1941 av Robie Macauley).

Peter Matthew Hillsman Taylor hör hemma bland en grupp sydstatsförfattare som var mycket i ropet under mellersta delen av förra seklet. Eudora Welty, Jean Stafford och Katherine Anne Porter var några av dem.

Taylor är mest känd för sina noveller och ett par av hans böcker har översatts till svenska. Just nu håller jag på att läsa hans Pulitzerprisvinnande roman från 1986 "A Summons to Memphis". Handlingen är förlagd till det Tennessee som Taylor föddes i och växte upp i- så nog behärskar han ämnet.

"Peter Taylor is one of the masters of Southern literature, whose work stands in the company of Eurora Welty, James Agee and Walker Percy. "

Jag hade inte tidigare hört talas om Peter Taylor men det är mycket spännande att göra hans bekantskap. Fortsättning lär följa.

Voices of the South

Typisk träskmiljö- från Louisiana (fotot från Wikipedia)

Sydstatslitteratur kan man hitta via den här länken som går till Lousiana State University Press. Just serien "Voices of the South" är inte längre i aktivt skede men det finns en hel del att botanisera i trots allt.

Barren Ground av Ellen Glasgow

Jag tycker så mycket om den här "gröna serien"- Virago Modern Classics. Mitt exemplar av Ellen Glasgows "Barren Ground" är lite tufsigt men det känns att den är läst och säkert också gillad.

Det här är min andra bok av den amerikanska sydstatsförfattarinnan Ellen Glasgow (1874-1945). Även denna roman håller hög klass- och precis som "The Sheltered Life" är den en utvecklingsroman och det är en kvinna som har huvudrollen.

Dorinda Oakley är bara cirka 18 år när berättelsen börjar. Hon bor hemma hos sina föräldrar med två bröder. Det är en småbrukarfamilj och det är hårt slit att få allt att gå runt. Jorden är mager och växelbruk är något som man inte har tagit till sig ännu. Dorinda arbetar extra i en liten diversehandel, tjänar några dollars och tänker köpa en ko till familjen- men så träffar hon Jason Greylock och blir störtförälskad... hon tappar vett och sans- och han förför henne. Här tar allt en vändning för Dorinda för Jason är en svag man och han överger henne.

Hur Dorinda utvecklas till att bli en stark och ytterst kapabel kvinna med massor av skinn på näsan- ja ,det får vi sedan läsa om i resten av den här väldigt fina romanen. Jag skulle vilja säga att Ellen Glasgow har valt två huvudpersoner- förutom Dorinda Oakley är det jorden, Virginias magra jord, som står i fokus- och vad man kan göra med den om man vill och har energi och fokus.

Ellen Glasgow sa att "Barren Ground" var den roman hon helst ville bli ihågkommen för. "For once in Southern fiction the betrayed woman would become the victor instead of the victim".

The Sheltered Life av Ellen Glasgow

Många kritiker har ansett att den här boken är den bästa i Ellen Glasgow's ganska omfattande produktion. Det var min introduktion till hennes författarskap och jag är inte besviken.

"The Sheltered Life" är en utvecklingsroman och handlingen tilldrar sig i södern- i Virginia (som också är Ellen Glasgow's hemstat). Vi får följa en familj under ett tiotal år- fram till tiden för första världskriget. Inbördeskriget härjade Virginia svårt- det här var platsen för många slag och drabbningar- och södern blev sig aldrig likt efteråt.

Huvudpersonen i boken är Jenny Blair Archbald och hon är cirka tio år när vi först möter henne- ett bortskämt och egensinnigt barn- hennes mor uppfostrar henne ensam för fadern har dött i en olycka. Cora (modern) bor tillsammans med sin svärfar och sina svägerskor i det hus som familjen haft under lång tid. Svärfar- Jennys farfar - general Archbald är en typisk "southern gentleman" och han har offrat sitt liv på konvenansens altare. Nu tänker han tillbaka på de tider som varit och han funderar på sina val i livet.

Jenny Blair är som sagt en självisk flicka- hon har aldrig blivit vuxen och tio år senare i handlingen är hon i full färd med att iscensätta en katastrof genom sitt tanklösa handlande. Hon förälskar sig i en gift man- aningslöst och egoistiskt ger hon efter för sin nyck (för en nyck är det- en tonårsförälskelse utan riktigt djup)- och så händer det fasansfulla (som jag inte tänker avslöja).

Hela boken beskriver livet som jag kan tänka mig att det var i södern just på den här tiden- en blandning av nostalgi och uppgivenhet- en sorts stagnation. Ellen Glasgow faller dock inte in i något sentimentalt "jolm" det här är en realistisk och snarast satirisk skildring av livet i Virginia vid förra sekelskiftet. Den gamle general Archibald är den karaktär som stannar kvar mest hos mig- han är så fint skildrad av författarinnan. Han borde få bli mycket mera känd i litteraturens värld, tycker jag.

HÄR en fin recension av boken i Scribner's Magazine.

Ännu en författarinna från Sydstaterna

Tack till mina BLM- jag hittar otroligt mycket intressant i dem- och -som ni säkert förstår har jag fastnat i läsningen av dessa fina tidskrifter... juli månad blir nog ingen bra "bokläsarmånad" men kanske en desto större inspirationsmånad för jag antecknar, noterar och försöker minnas. Nu hittade jag alltså en recension av "Fire In the Morning" en sydstatsroman av Elizabeth Spencer. Denna författarinna (hon är nu 90 år gammal) har en egen sida på nätet och jag länkar till den HÄR så visas alla hennes böcker (tyvärr är många av dem svåra att få tag på) med författarinnans egna kommentarer.