Från Edgar Lee till Theodore

Spoon River (Illinois) fotot är lånat.

Han försvann in i historiens mörker i början av mars år 1950. Då hade han inspirerat många författare världen över med sin "Spoon River Anthology". Edgar Lee Masters blev nära 80 år gammal. Spoon River Anthology är en samling gravskrifter - de är vassa, ibland bittra men oförglömligt välskrivna. Diktsamlingen kom ut på originalspråket år 1915 och sedan dröjde det ganska många år innan det dök upp en svensk översättning. (Så småningom kom ännu en). Bertel Gripenberg och Thomas Warburton har båda gett sig i kast med Spoon River (Warburtons översättning är omkring 50 år gammal).

Jag läser i en notis i BLM: " Masters var advokat och såg många människor komma och gå i sitt mottagningsrum och samlade upp smådrag från åtskilliga av dem för senare användning. I några fall kan man dock se direkta förebilder. Som här- i porträttet av "Skalden Theodore".

Theodore Dreiser (1871-1945)

Som gosse satt du ofta i timtal
vid stranden av den grumliga Spoonfloden
och stirrade med djuptliggande ögon
på ingångarna till kräftornas hålor.
Du väntade på att få se kräftan visa sig-
först hennes rörliga antenner, som liknade grässtrån,
och sedan den brungråa kroppen
och de blanksvarta ögonen.
Och liksom i en dröm undrade du
vad hon förstod, vad hon önskade och varför hon överhuvud taget levde.

Men när du blev äldre följde din blick män och kvinnor,
dolda i sina ödens hålor mitt i livets vimmel.
Du väntade att få se deras själar träda fram och visa sig,
så att du kunde se,
huru och varför de levde
och varför de så ivrigt krälade fram
på livets torra vägar
som blir allt torrare när sommaren lider mot höst.

Theodore Dreiser var på sin tid en mycket upphöjd författare. Flera av hans böcker finns i svensk översättning men dessa översättningar är idag gamla (mestadels 1920-tal). Det är synd att man inte kommit på att ge ut nya upplagor av t ex Syster Carrie (originalutgåvan kom år 1900) som verkligen är läsvärd (den orsakade en hel del rabalder på sin tid). Syster Carrie handlar om en kvinnas väg från fattigdom till en upphöjd tillvaro- men ingenstans är hennes liv egentligen en dans på rosor. Jag var mycket ung när jag läste den här romanen men jag minns att den verkligen grep mig- djupt.

Tidningen The Guardian har med "Syster Carrie" på sin lista över de 100 bästa romanerna någonsin.

Ännu en tegelsten

Helt utan tidigare planering verkar det som om 2011 också kommer att bli ett år då jag attackerar tegelstenar. Jag har hittat en till bland mina hyllor nämligen- "An American Tragedy" av Theodore Dreiser. Jag vill inte påstå att Dreiser är en bortglömd författare (jag hade i alla fall hans "Sister Carrie" på min litteraturlista när jag läste engelska en gång i tiden) men han tillhör kanske inte de mest lästa numera. De svenska översättningarna av hans verk är gjorda på 20-talet, som det ser ut.
-
Jag minns att jag tyckte mycket om "Sister Carrie" och "An American Tragedy" verkar vara kusligt aktuell ännu idag eftersom den behandlar baksidan av den amerikanska drömmen. Mord och korruption- ytlighet och strävan efter makt det är några av ingredienserna i det här mastodontverket på nära 900 sidor.
-
"Dusk- of a summer night. And the tall walls of the commercial heart of an American city of perhaps 400 000 inhabitants- such walls as in time may linger as a mere fable."
-
(Inledningsord som lockar till vidare läsning....)