tisdag 24 februari 2015

Läsning i vargtimmen

Foto: Argonowski

 Jag vaknar ibland mitt i den så kallade vargtimmen och det är förmodligen något jag får lära mig att leva med. I stället för att vända mig i diverse spiralformationer plockar jag upp en bok och så känns tiden inte så förspilld. I natt läste jag några kapitel i Katherine Swifts "The Morville Hours"- bättre sällskap kan man inte ha när mörkret är som djupast.

På sidan 306 skriver Katherine Swift om sin far som blev förvirrad på sin ålders höst och vilse i tid och rum. Men- han kom ihåg sin poesi och för honom var det framför allt T S Eliots "The Four Quartets" som blev en tillflykt i oron.

Fare forward, travellers! not escaping from the past
Into different lives, or into any future;
You are not the same people who left that station
Or who will arrive at any terminus,

While the narrowing rails slide together behind you;
And on the deck of the drumming liner
Watching the furrow that widens behind you,
You shall not think ´the past is finished´
Or 'the future is before us´...
Here between the hither and the farther shore
While time is withdrawn, consider the future
And the past with an equal mind.
 
(T S Eliot 'The Dry Salvages' 1941)


En annan bok som jag har bredvid mig på läsbordet just nu är Helen Castors "Shewolves" och här handlar det om Englands så kallade varginnor,  (läs drottningar) som utmärkte sig för styrka och stor begåvning. Helen Castor har koncentrerat sig på medeltidens kvinnor och går från Matilda till Elizabeth I. Fem stycken damer avhandlas i allt och det är kanske inte direkt snabbläst men icke desto mindre både välskrivet och lärorikt.


Allt börjar med ett sjöfylleri som skulle få mycket omvälvande konsekvenser. England regerades år 1120 av Henry I (son till Wilhelm Erövraren). Henry hade en enda son även han en Wilhelm (William) som då var 17 år gammal. Den 25 november befann sig både far och son med hovmän och andra" personer av vikt" i Barfleur i Normandie och på väg hem till England. De seglade över i två olika skepp- Henry kom iväg först. Någon timme senare var det dags för William att ta sig över vattnet och sällskapet hade styrkt sig rejält inför resan - tre tunnor vin hade man hällt i sig (en tunna vin torde rymma mer än 100 liter) så det var en minst sagt överförfriskad skara som begav sig iväg. Man kom heller inte långt- redan i hamninloppet körde båten på en klippa och sjönk  direkt. Så gott som alla (utom en person) drunknade i det iskalla vattnet. Plötsligt stod England utan tronarvinge.

Följden blev flera år av inbördeskrig där Henrys dotter Matilda och hennes kusin Stephen slogs om rätten till den engelska tronen. I slutänden blev det Matilda som avgick med segern för det blev hennes son- Henry II- som sedan blev kung men då skrev man 1154.

Om Matildas mycket innehållsrika liv kan man läsa i "Shewolves" av Helen Castor. Näst på tur bland varginnorna är Eleanor av Akvitanien.

2 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

så intressant! bättre kan man ju inte förets sig i vargtimmen. det enda är att man brukar vara ganska trött.

Ingrid sa...

Mrs C: Jo, det kan bli en ganska seg dag, den som följer... men man brukar sova desto bättre nästa natt!