Om paradis

Nattviol (foto: Hans Hillewaert)

Veneris blomma, nattviol,
vinden dör bort som en matt fiol,
strängad med dvärgsnät från grenar och ängar,
strängad med strängar
av sjunkande sol.
Vit är din kind, och all dagen du gömt
blicken för solen och lutat och drömt.
Vet du ditt blod som en jungfrus är blandat?
Vet du ditt drömliv som hennes är andat
renast och bäst
blott som en doft vid en tungelfest?

Erik Axel Karlfeldt (från dikten Nattyxne:i Flora och Pomona (1906))

När jag var fem år gammal hamnade jag i paradiset. Det var en plats omgärdad av ängar och hav. På ängarna växte mängder av vilda blommor och djur och insekter hade en fristad i det höga gräset. Nattviolerna doftade i skymningen och älvorna dansade. Mitt paradis låg på ett näs där landskapet var öppet och där friheten tycktes oändlig. Det där paradiset blev tyvärr kortvarigt- pengarna styr som bekant världen och tio år senare drog ett batteri av grävskopor och annat "bröteri" in. Ängarna försvann och ersattes med mera ekonomiskt lönande "attiraljer" i form av hus och anlagda fotbollsplaner. Sic transit gloria mundi skulle man väl citera.

Vill man så kan man skapa sig egna paradis och det är vad Katherine Swift gjorde när hon flyttade från Dublin till Morville i grevskapet Shropshire. Året var 1988 och hon och hennes man hade länge letat efter ett lämpligt hus (som inte kostade en förmögenhet). Katherine började att skapa en trädgård och det är det man (bland annat) kan läsa om i "The Morville Hours" men det är inte bara en bok om trädgård och trädgårdsskötsel- det är så mycket mera.

"Some people watch birds. I watch clouds. Sometimes it's the same thing, as when the buzzards soar on a rising thermal above the garden, or the swifts and house martins chase high-flying gnats on a summer's day. But mostly it's just clouds I watch: the hard edge of a retreating cumulonimbus, the thin veil of cirrostratus as a warm front comes in, the halo of rainbow-coloured ice crystals around the moon in a mackerel sky."

Shropshire är ett grevskap fyllt av vacker natur och för Katherine Swift hägrade Housmans "A Shropshire Lad" när hon bestämde sig för att skaffa sitt nya hus.

On Wenlock Edge the wood's in trouble
His forest fleece the Wrekin heaves;
The gale, it plies the saplings double,
And thick on Severn snow the leaves.

Det som är så extra fint med Katherine Swifts bok är också att hon berättar om historien i landskapet- om medeltidens Morville, med klostret och med benediktinermunkarna. Under 1100-talet hade de sin storhetstid här.

Boken har kapitelindelning efter de så kallade tidebönerna,  (åtta till antalet spridda över dygnet).

"The Morville Hours" är en bok man läser och läser om. Hela tiden hittar man något nytt att fördjupa sig i och man behöver inte vara trädgårdsfantast för att uppskatta Katherine Swifts krönika. Tyvärr finns det ingen svensk översättning.