onsdag 4 februari 2015

Ett ljus i mörkret


 Det var så man såg planeten Venus, den starkast lysande stjärnan på himlen. Sjuttonhundratalets astronomer tänkte sig att hon var en bringare av förnuftets ljus som skulle lysa upp resterna av den mörka tidsåldern.

Edmond Halley (1656-1742)

Upplysningstidens astronomer var passionerat folk. De reste länder och riken runt och de utsatte sig för farliga experiment och prövningar. Edmond Halley t ex (och han räknas förmodligen inte till upplysningens astronomer) hann med tre expeditioner till Sydatlanten och dessutom tillbringade han nära två timmar i en dykarklocka nedsänkt i Themsen på tjugo meters djup. Han verkar ha varit en mycket färgstark person som "talade, svor och drack konjak som en sjökapten" enligt en kollega. Vi känner honom bäst som namngivare till en komet. Halley beklagade starkt att han inte skulle leva tillräckligt länge för att se Venuspassagen av år 1761.

En som kom att gå i bräschen för utforskandet av just den passagen var däremot den franske astronomen Joseph-Nicolas Delisle (1688-1768).

Delisle var den franska marinens officielle astronom och i april år 1760 var han på väg till ett sammanträde med Académie des Sciences i Paris som då var beläget i Louvren- han bodde nära och slapp därför att vistas alltför länge på de smutsiga gatorna. (Paris ansågs vid den här tiden vara den fulaste och snuskigaste staden i hela universum).

Delisle var en av de allra mest respekterade astronomerna i Europa och han hade tillbringat över tjugo år i S:t Petersburg för att hjälpa till att introducera sin vetenskap där. Nu var han i färd med att starta en värvningskampanj för ett mastodontprojekt vars syfte var att undersöka den kommande Venuspassagen. Passagen skulle studeras på så många platser som möjligt på jordklotet och det gällde att snabba på.

Så börjar den spännande berättelsen om hur astronomerna världen runt organiserades att studera den lysande planetens passager (1761 och 1769).

Andrea Wulfs bok (jag har dock inte läst ut ännu) är fängslande, lärorik och absolut inte svårläst. Dessutom finns den att få i prisvärd pocketutgåva. (Leopard förlag).

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Venus har jag faktiskt tittat på med vår lilla stjärnkikare!

Ingrid sa...

Hannele: Venus är en romantisk stjärna/planet och nog tittar man till lite extra när man ser den på himlavalvet.