torsdag 5 februari 2015

Djur- en trio


Lyrans tematrio den här veckan har djur i fokus. Jag är mycket förtjust i djur av alla de slag men en del vill jag ha på ganska stort avstånd.

Mitt första val blir  "Den långa flykten" av Richard Adams (Watership Down) från 1972. En allegorisk berättelse om en flock kaniner som tvingas flytta från sitt ursprungliga hem till ett nytt- och romanen har hamnat på listor av typ "de hundra bästa böckerna någonsin". Det må låta sött och gulligt med kaniner men det här är en helt annan historia- en med djup och många tankar.



Nummer två: Det finns flera Nobelpristagare som har skrivit om djur men en helt underbar och poetisk liten (stor) bok är den om åsnan Silver i "Silver och jag" författad av Juan Ramón Jiménez och han tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1956 med motiveringen : --- för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet. Mimmimarie har skrivit om "Silver och jag" här.


Foto: Donal Reiskoffer

Sist ut som nummer tre- en novell från samlingen

"Humor från hela världen" utgiven av Helge Åkerhielm (1943). Novellen heter "Komedi med getabock" skriven av Morley Roberts.
-
"Denna ras förekommer från Himalaya till Kaukasus, docerade han, och som för att illustrera föredraget tog geten ett hopp från piedestalen-Himalaya för att hamna i flygeln-Kaukasus. Ljudet han frambragte tycktes väcka hans förvåning, för han skuttade igenom hela klaviaturen innan han tog ett hopp upp på locket.
- Ni har väl ingenting emot att ha honom på flygeln? frågade lorden och avbröt sin förklaring över varför getabocksoffer var förbjudna på Akropolis, något som mrs Oakhurst fann lika dumt som oförklarligt.
-O nej då, visst inte, svarade Gwen, om han tycker det är roligt så....
- Kan han smälta Debussy är han duktigare än de flesta, skämtade gästen, medan det rara djuret tog sig en bit av "En fauns eftermiddag" som stod uppslagen på notstället.

10 kommentarer:

Boklysten sa...

Den långa flykten är så fin!

Ingrid sa...

Boklysten: Jag älskade boken den gång jag läste den och känner verkligen för att läsa om!

♥ Hanneles bokparadis sa...

Vilken fin trio!

Ingrid sa...

Hannele: Tack ska du ha- jag är förtjust i alla de här böckerna.

Mrs Calloway sa...

fin trio! tänk att jag aldrig läst Watership down!

Ivo Holmqvist sa...

Efter ett besök i Andalusien för nu ganska länge sedan skrev jag detta:

Mijas

På de spanska sedlarna återfinns litterära storheter som Pérez Galdós och Juan Ramón Jiménez, han som fick Nobelpriset 1956 för sin lyriska diktning som “bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet.” Då passade man på att försvenska hans kanske finaste bok, “Silver och jag”, prosadikterna om åsnan Platero. “Silver är liten, len i huden, långhårig; så mjuk att ta på att man kunde tro att han vore av bomull och inte hade några ben i kroppen…” Riktigt sådana är inte åsnorna i den andalusiska bergsbyn Mijas, men berömda är de. På alla vykort finns de med, de välkända “Burros-taxis”. Åsnorna drivs in i staden varje morgon, vackert behängda med färggranna betsel och remmar. Och så får de trava mellan de vita husen med turister på ryggen, längs de smala och backiga gatorna och gränderna. Men mest står de bundna i tålmodig väntan på nästa tur. De är raggiga och strävhåriga men en sak har de i alla fall gemensam med sin berömda litterära föregångare: de hörs på långt håll. Åsneskriet skallar över hustaken och skär genom märg och ben. Fast om man är på rätt humör låter det just så poetiskt som Jiménez har beskrivit det: “Då hörs plötsligt i stillheten Silvers ljudliga trumpetande… Hans skri ljuder inte längre högmodigt utan innerligt, inte längre vardagligt utan himmelskt sublimt.”

Ingrid sa...

Mrs C: Du har något att se fram emot!

Ivo Holmqvist: Tack för dina hågkomster och tack för romanens begynnelseord som jag tycker så mycket om (Jag har inte boken kvar längre). jag kan ändå drömma om att åsnorna är mjuka som bomull... trevliga djur är de hur som helst (och starka och envisa).

Lyrans Noblesser sa...

Nu måste jag läsa om Femman och Hassel igen! Och boken om Silver blev jag nyfiken på.

Monika sa...

Den långa flykten är den enda jag läst här, men jag vågar inte läsa om den. Jag grät så till slutet att jag var tvungen att göra ett uppehålla, kunde inte se några bokstäver alls.

Ingrid sa...

Lyran: Boken om den lilla åsnan Silver saknar jag i hyllorna och kommer säkerligen att skaffa ett nytt exemplar.

Monika: Jag är själv väldigt försiktig med att läsa böcker om djur- jag brukar ofta sitta där med rödgråtna ögon- precis som du.