fredag 13 juni 2014

The heartbreaking silliness of everyday life


"She reminds us of the heartbreaking silliness of everyday Life", skriver Anne Tyler om Barbara Pym (1913-1980). Jag har läst Pyms debutroman "Some Tame Gazelle" som kom ut 1950. (Jag vet inte om det finns någon svensk översättning- jag tror det inte).

Jag tycker mycket om Barbara Pyms sätt att skriva - det är lite av en blandning mellan Jane Austen och Anthony Trollope (i den här boken figurerar många präster).

Belinda och Harriet Bede är två damer i femtioårsåldern- de lever tillsammans (ogifta båda två) i eget hus och med ordnade ekonomiska förhållanden. Hushållerska har de också. Harriet är den utåtriktade, den mera dynamiska- hon är mode - och klädintresserad (och Barbara Pym verkar att tycka mycket om att beskriva kläder) och så är hon förtjust i att lägga an på präster. Friare har hon också, men hon tackar ständigt nej till äktenskap (då kan hon inte flirta med alla dessa präster längre).

" Fortunately at this moment, for the conversational going was heavy, a firm step was heard on the stairs and Harriet came into the room, radiant in flowered voile. Tropical flowers rioted over her plump body. The background was the green of the jungles, the blossoms were crimson and mauve, of an unknown species. Harriet was still attractive in a fat Teutonic way. She did not wear her pince-nez when the curates came to supper."

Belinda är mera allvarligt lagd, hon är blyg och lite hämmad i sitt uppförande. Församlingens "archdeacon", Henry Hoccleve, var en gång hennes tilltänkte men han drog sig ur för Belinda var inte tillräckligt spännande (tyckte han då). Belinda lever i en drömvärld och fantiserar fortfarande om ett liv med Henry, som nu är gift med den tämligen osympatiska Agatha.

Den som är ute efter spänning och raffel göre sig inte besvär med Barbara Pyms romaner. I "Some Tame Gazelle" händer inte mycket (i varje fall inte på ytan)- det är ett stilla liv som skildras med skördefester och små middagar med sherry etc. Det intressanta är personskildringarna och inblicken i det där "vanliga livet" som inte alls alltid är så vanligt. Pym har dessutom en god portion humor - humor av ett lågmält slag. (Inga hä-hä- snarare lite nedtonade hi-hi).

Jag blev riktigt ledsen när romanen tog slut och nu saknar jag både Harriet och Belinda. Mycket.

Barbara Pym var tämligen flitig med pennan och nu ska jag fortsätta min läsning av henne.

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

I agree! - jag har ej läst något av barbara pym... - däremot har jag mer än en gång lyssnat på 'excellent women' - read by juliet stevenson...

Mrs Calloway sa...

det behövs ingen action när man läser Barbara Pym. det är fullständigt tillräckligt att läsa Barbara Pym!

Jenny B sa...

Tack för recensionen! Det låter som ett intressant författarskap - lågmäld humor uppskattar jag. Jag har ju två av hennes böcker som ligger och väntar på att läsas, Civil to Strangers och en vars namn jag glömt. Just igår bestämde jag mig för att minst en av dem kommer att hamna på sommarläsningslistan.

Anonym sa...

Tack för recensionen "indeed"! Jag läsde att Barbary Pym hade det svårt med bokförläggare - efter "an unsuitable attachment" (1963) kunde Pym inte hitta en utgivare, och hun tänkte att bara skriva för goda vänner. Tänk om det! 1977 kom återupptäckandet, tack till Philipp Larkin och Lord David Cecil. Jag har läst ingenting av Barbara Pym hittills men det måste jag nu snart, och det stämmer mig glad att hun har många beundrare här!
Finns flera underbara författare som har det svårt, till exempel Jean Rhys. Jag läsde "After leaving Mr. Mackenzie" 3 gånger i 1 år, och alla böcker senare. Jean Rhys blev berömd när hun var gammal, liksom Barbara Pym var berömd igen 3 år före hun dog (1980).
Eller Elizabeth Smart (från Kanada), hennes "By Grand Central station I sat down and wept" är mycket poetiskt, men i Tyskland är hun "unknown". Kanske hun skriver fullständigt annars än Pym, det vet jag inte, men finns så många som är underbart och inte så välbekant. Elizabeth Smart är inte för alla, men det är liksom poesi, vänner tänkte det vore "kitsch", men jag tror man måste bara förstå vad Smart berättade, man måste vara "in the right mood". Men tillbaka till Barbara Pym :)!

Nu beundrar ni alla Barbary Pym - det är skönt! Om jag kommer att läsa boken für min fru så är det 'läsa en bok om Belinda och Harriet för - Belinda' :).

Ingrid sa...

Marianne: Jag hoppas på en renässans av Pyms romaner.

Mrs C: Du har alldeles rätt!

Jenny B: Jag har beställt Pyms "Excellent Women" och det blir nog fler. Ser fram emot att läsa om din sommarläsning så småningom!

Klemperer: Barbara Pym är en verkligt trevlig ( i brist på bättre ord) författare. Jo, det finns många sorgliga författaröden. (Smarts bok tror jag att jag har i mina hyllor men det är mycket länge sedan jag läste något av henne). Så får du läsa om Belinda och Harriet för Belinda! :-)