Aisopos (620 f.Kr -560 f.Kr) målning av Diego Vélazquez
Antoine Compagnons "En sommar med Montaigne" kommer jag nog att köpa- jag har den just nu som lånebok. Montaignes tankar ska man läsa långsamt, man ska fundera lite och så ska man läsa om. I det sista kapitlet som har titeln "Tronen i världen" skriver Compagnon lite om renässansmänniskan och om användandet av tid. Han citerar (som Montaigne) Aisopos (han med fablerna).
Aisopos herre (Aisopos var slav från början) hade tydligen för vana att göra så mycket som möjligt på en gång och han stannade inte upp ens för att uträtta sina behov.
Detta sätt att utnyttja tiden gillas inte av Montaigne som säger "Låt oss ta oss tid att leva; låt oss följa naturen; låt oss glädjas åt nuet; låt oss inte jäkta för ingenting."
"Njut av dagen utan att bekymra dig om morgondagen."
Ännu bättre gillar jag den här sentensen: "Även på den högsta tronen i världen sitter vi ändå bara på vår egen rumpa." (Kan det sägas bättre?)
Renässansmänniskorna hade inga exter för sig och de var raka i sin kommunikation får jag lära mig. Det får mig att tänka på min farmorsfar (indelt knekt) som verkligen hade platsat under den här tidsperioden. Honom hann jag aldrig träffa men han lever kvar genom alla sina kärnfulla uttryck- till exempel: "Jorden är alltid frusen för lata svin" och mera direkt "Det man säger bak min rygg det svarar röven för". Jo, det kan finnas gott om renässansvisdom även i ett soldattorp i Ölme, konstaterar jag och så läser jag vidare i Compagnons utsökta lilla bok.
Antoine Compagnon: En sommar med Montaigne i översättning av Jan Stolpe och utgiven av Atlantis förlag.
2 kommentarer:
Vilka underbara små aforismer! Mycket klokt. Och så skönt det låter med riktig långsamläsning med tid för eftertanke, det unnar jag mig alltför sällan!
Sanna: Det är en så fin bok! Jag blev förstås extra glad över att få associera till min farmorsfar :-)
Skicka en kommentar