Strändernas svall av Eyvind Johnson

För cirka 40 kronor kan man bli ägare till ett av världslitteraturens mästerverk. Det är bara att slå till, tycker jag. "Strändernas svall" är en ganska omfångsrik roman och avgjort "lugnare" och bekvämare att kunna ta sig tid med.

Pingstens lediga stunder har gått åt till att läsa om Odysseus som han framstår i Eyvind Johnsons tappning- "en roman om det närvarande". När vi möter Odysseus är han i fångenskap hos den vackra nymfen Kalypso men gudarna ingriper och så börjar Odysseus sin resa tillbaka till Ithaka (den resa som mycket dramatiskt avbröts genom ett skeppsbrott för sju år sedan). På Ithaka väntar Penelope troget med den nu vuxne sonen Thelemakos- huset är fullt av friare som bara vill komma åt "änkan" och hennes egendomar.

"Strändernas svall" skildrar en annan Odysseus- här får vi möta den trötte krigaren som bara vill hem. Det är en krigare som känner stor skuld för han har begått gräsliga handlingar- genom drömmar spelas de fasansfulla scenerna upp igen- och det som Odysseus aldrig kan fria sig från är skulden över att ha dödat ett oskyldigt barn- Hectors lille son Astyanax. Eyvind Johnsons Odysseus är en man av kött och blod och känslor- en utsliten och åldrad, ärrad (både till kropp och själ) människa. Det finns inte mycket kvar av den slagfärdige och kvicktänkte hjälten från Trojanska kriget här.

Scenerna växlar mellan Penelope på Ithaka och Odysseus på hemväg- det är en skickligt sammanfogad väv som Eyvind Johnson har tillverkat- inte ett ögonblick att man har tråkigt under läsningen. Det är ibland humoristiskt- ibland lyriskt finstämt och hela tiden spännande.

En av de mest berörande scenerna tycker jag är Odysseus möte med kungadottern Nausikaa (på faiakernas ö).

" Han tänkte: Nu tar jag, nu äter jag, och vände ansiktet mot köttet och brödet och lyfte händerna. De ser för eländiga ut, tänkte han om händerna och vred åter ansiktet mot henne.
- Och ni själv- prinsessa?
- Hur?
Det var förargligt: hon rodnade.
-Jag heter Nausikaa.
Han fick ansiktsmusklerna i gång, han log mot henne. Nu äter jag! bestämde han sig för. Händerna darrade
- Det är ett mycket vackert namn, sade han. Det har med skepp att göra. Med hav.

"Strändernas svall" är en mycket stor och mycket levande roman och den väcker många tankar. Precis så som en riktigt god bok ska göra.

Jag länkar till Lustigkulles blogg Stänk och Flikar för där finns mycket att läsa om Odysséen.