"Alla som dör genom blommor dör genom eld"

Kardinal Richelieu

Jag har läst "Drömmar om rosor och eld" av Eyvind Johnson. En mycket otäck och ständigt närvarande historisk roman om en tid som vi nog gärna vill glömma (men det ska vi inte göra). Eyvind Johnson har inspirerats av processen mot Urban Granier som ägde rum i Loudun, Frankrike under 1630-talet.

Återigen (precis som i Hans nådes tid) möter vi ett samhälle som bågnar av förtryck och rädsla. Den starke mannen som grabbar tag i sin överhöghet med näbbar och klor heter här kardinal Richelieu och han vill försäkra sig om sin bestämmanderätt.

Det här är en roman om tre "M". Mod ,Medlöperi och Maktlystnad.

"Alla som bedriver människodödande dräps av de hugg de ger andra. Alla som bränner människor förbränns själva. Endast medvetandet om detta kan rädda den mänsklighet som kryper eller studsar kring på jordklotets yta. "

"

Alla som bygger fängelser gör sig själva till fångar därför att de är en del av människomassan, inblandad i den. Alla som vaktar fångar vaktar en del av sig själva. Alla som dyrkar furstar dyrkar den drömde fursten i sig själva. Alla som river fängelser försöker att befria sig själva genom att befria andra."

Huvudpersonerna i berättelsen är flera men i fokus står alltså prästen Urba(i)n Granier och hans älskade Madeleine de Brone. Allt som händer under denna tid blir nedtecknat av Daniel Drouin- assessor hos stadens främste ämbetsman, herr de Cerisay. Genom honom får vi en mera objektiv bild av hela skeendet och eftersom han "flyter med" och inte tar ställning (medlöparen) klarar han sig alldeles utmärkt genom allt.

Ett antal nunnor i ett ursulinerkloster blir "besatta av djävulen" - och detta utnyttjar överheten för att göra sig av med hotande och misshagliga personer. Förhören med de besatta nunnorna är verkligen otroligt skickligt sammansatta av författaren- humor saknas inte- och inte heller ironi. (Trots att ämnet är så otäckt). Så småningom får Richelieus hantlangare som de vill (efter att ha manipulerat nunnorna)- Granier blir namngiven som djävulsdyrkare.

Drouins liv får vi också ta del av (Drouin avlar massor av barn och hänger minst två gånger i veckan på krogen "Hönan".

"Hurra! Ja jag säger än en gång Hurra! Min hustru meddelade mig i går morse- jag har varit ite på landet hos familjen- att hon är havande igen! Släkten Drouin kommer inte att känna sig ensam här i vår stad om tjugofem eller femti år!" (Jag tappar räkningen på hur många barn den arma kvinnan föder under berättelsens gång (Drouin blir alltid lika nöjd/självgod varje gång hustrun meddelar att hon väntar barn).

"Drömmar om rosor och eld" är precis lika tänkvärd nu som när den skrevs. Förföljelsernas tid är inte över och den här boken kan man gärna fundera över när "dreven" går och när processer spårar ur .

Nu har jag läst tre romaner av Eyvind Johnson. Jag blir bara mer och mer fascinerad och imponerad av hans författarskap. Jag väntar med stor spänning på Krilon-böckerna och under tiden ska jag läsa en samling essäer.