Om polartrakternas lockelse

Här Georg von Rosens porträtt av Adolf Erik Nordenskiöld- (han som fann vägen genom Nordostpassagen med fartyget Vega.) (Och i Göteborg har han fått en hel radda av gator uppkallade efter sig- Vegagatan, Nordostpassagen, Nordenskiöldsgatan... (de ligger i Oscar Fredriks församling smäck intill Masthugget).

-

När vinden viner och snön fyker utanför fönster och dörrar borde väl böcker om polartrakterna vara det sista man ville läsa. Ändå är jag djupt försjunken i den österrikiske författaren Christoph Ransmayrs "Isens och mörkrets fasor"- där han berättar om två iskalla resor- (till denna bok återkommer jag- för det återstår cirka 100 sidor att läsa för mig.)

-

Jag har alltid fascinerats av upptäcktsfärder- det okändas lockelse kan jag mycket väl förstå. Många har velat pröva lyckan- och nästan lika många har fått skörda olyckan i stället. Lidanden och umbäranden av svåraste slag... Payer-Weyprechtexpeditionen (som Ransmayr skriver om) var inget undantag.

-

Här i Sverige kan vi minnas Andrée och hans luftfärd (Per-Olof Sundmans bok "Ingenjör Andrées luftfärd" kom ut år 1967)- hela expeditionen gick under. Fridtjof Nansen hörde till en av de mera lyckosamma polarutforskarna-

och 1897 kom hans bok "Fram över polarhavet".

-

Olycksdrabbad var däremot Robert Falcon Scott- och om honom har det skrivits spaltmeter- mycket också för att han liksom "föll på mållinjen"- slagen i kampen att nå Syd-Polen av sin överman, norrmannen Roald Amundsen (som sen fick sätta livet till när han sökte efter Umberto Nobile och hans "Italia-expedition")

-

Roald Amundsens bok "Sydpolen" (i ny utgåva 2003).