Reborn- första delen av Susan Sontags dagböcker

Som jag förstår det kommer det så småningom ytterligare två böcker med dagboksanteckningar. Första delen -"Reborn" börjar i november 1947. Då var Susan bara 14 år gammal. Hon skriver då bland annat att hon inte tror på ett liv efter döden, att hon tror att den enda skillnaden mellan människor är deras individuella intelligens och att det är fel att ta en annan människas liv. Det är djupa tankar för en så ung flicka.

-

Nästa år skriver hon ner långa listor på böcker som hon vill läsa- det är sannerligen inte någon "lättare litteratur"- Rimbaud, William Faulkner, Gide.....

-

Hon kämpar och kämpar med sin sexuella identitet- denna kamp går som en röd tråd genom boken. Olycklig kärlek fyller sidorna- det är hjärtskärande att läsa om denna så otroligt intelligenta kvinnas strid för ett om inte lyckligt liv så i vart fall ett som inte är olyckligt.

"I know now a little of my capacity... I know what I want to do with my life, all of this being so simple, but so difficult for me in the past to know. I want to sleep with many people- I want to live and hate to die- I will not teach----" (år 1949).

-

Sjutton år gammal skriver hon om döden på följande sätt:

1. The most reasonable answer to my current neurotic anxiety about death: it is annihalation- everything (organism, event, thought etc.) has form, has a beginning and an end- death is as natural as birth- nothing lasts forever nor would we want to- Once we are dead, we don't know about it, so think of being alive! Even if we die before experiencing things we demand from life, it won't matter when we die- we lose only the moment we are "in"- life is horizontal, not vertical- it cannot be accumulated so live, don't grovel.

-

Det här är en bok som man vill göra många understrykningar i - (och det har jag också gjort- fastän man inte ska "klottra" i böcker- men jag kände att jag var tvungen).

-

Förordet är skrivet av Susan Sontags son, David Rieff. Han skriver om sina tankar kring publiceringen av dagboksanteckningarna. Han delger oss läsare lite av sitt dåliga samvete- "What I do know is that as a reader and a writer my mother loved diaries and letters- the more intimate the better. So perhaps Susan Sontag the writer would have approved of what I've done. I hope so, at any rate".

-

För mig som inte hade läst något alls av Susan Sontag tidigare är detta en (som jag tycker) bra introduktion till hennes författarskap. Susan Sontag är definitivt en av mina "bokrädslor- eller kanske skulle jag säga "författar-rädslor". Jag hoppas att jag har lite överbryggt denna egenhändigt uppsatta mur för jag känner att jag vill komma den här kvinnan närmre inpå livet. Fascinerande, gåtfull och övermåttan intelligent- de orden beskriver Susan Sontag väl.

-

Snowflakes har också skrivit om Susan Sontag (och det var hos Snowflakes jag hämtade läsinspirationen, så tack för den!)