På fotot: Danska soldater den 9/4 1940 (Bredevad, Jylland). Från Wikimedia.
-
För sjuttio år sedan idag, i staden Roskilde, vaknade min morbror strax före gryningen av ett öronbedövande muller- han drog upp rullgardinen och såg himlen full av tyska flygplan. "Stackars norrmän", tänkte morbror Jens och somnade om. När han gick till sitt arbete några timmar senare förstod han att det inte bara var norrmännen det var synd om. Roskilde var fullt av tyska soldater.
-
I Malmö, på andra sidan sundet vaknade min pappa till en ny arbetsdag även han. Stora braskande rubriker på "löpet"-" tyskarna har angripit Norge och Danmark". Samma eftermiddag låg inkallelseordern (skickad med expressbrev) i brevlådan- märkt "order om värnpliktstjänstgöring". Avsändare: Kungliga Södra skånska infanteriregementet i Ystad.
-
Pappa fick ge sig iväg hals över huvud till "okänd ort". Den okända orten skulle visa sig vara Helsingborg- närmre tysken kunde man knappast komma just då. Den första natten fick pappa (försedd med ett skjutvapen utan sikte!) den obehagliga ordern att tillsammans med några andra värnpliktiga "vakta hamninloppet". Det innebar sovplats nere vid vattnet. Ett fartyg fyllt med sprängmedel blockerade hamninfarten- trevligare granne kunde man nog ha.
-
Pappa sparade vartenda kort, vartenda brev hem från den tiden. Här är ett utdrag ur det första korta meddelandet han skrev hem:
-
Någonstans i Skåne den 14/4 1940
Kära Haldis och Mamma!
Hur har ni det därhemma? Oroligt förstås. Överallt ovisshet och tråkiga meddelanden.... Hoppas Ni är lugna och har tillförsikt inför stundens allvar. Idag är det söndag. I natt ha vi fått sova några timmar och även fått lite mat. Så blir det bara så här i fortsättningen så får man ju inte klaga. Vi ligga i allra främsta linjen, om något skulle inträffa, om något skulle hända så hoppas jag att pinan blir kort....
Allt kan hända men minnet av allt gott man fått vara med om och som hittills beskärts oss får man vara synnerligen tacksam för.
Vi ha i natt sovit i villa, men blevo uppväckta mitt i sömnen för att göra oss fullt stridsberedda. Ja, krigarlivet är inte alls så härligt när det är allvar med.----
-
Svar kom hemifrån med vändande post. 15/4 1940
Ja, kära T. Du får riktigt känna på vad det vill säga med umbäranden och slit. Men tappa för all del inte sugen och tänk inte alltför mycket på oss här hemma. Vi kommer att i det längsta göra vår plikt liksom vi vet att Du gör Ditt yttersta. Det är inte många civila kvar här i stan och banken har dragit in eftermiddagsexpeditionen mellan 17 och 18 på grund av personalbrist.--
Fru M. har lovat att mamma kan få följa med henne om det skulle bli fråga om tvångsevakuering och det är jag väldigt tacksam för. Det är väl ändå underligt att man skall känna hur mycket man är fäst vid sitt hem först när man ser en hotande fara. --- Jag kan faktiskt påminna mig när Du läste ett par dikter härförleden ur Fänrik Ståhl; och så tror jag visst att du läste Athenarnas sång, Rydbergs kanske ståtligaste dikt. Nu kommer jag att tänka på dem, men med verkligt allvar som bakgrund.-----
För sjuttio år sedan idag, i staden Roskilde, vaknade min morbror strax före gryningen av ett öronbedövande muller- han drog upp rullgardinen och såg himlen full av tyska flygplan. "Stackars norrmän", tänkte morbror Jens och somnade om. När han gick till sitt arbete några timmar senare förstod han att det inte bara var norrmännen det var synd om. Roskilde var fullt av tyska soldater.
-
I Malmö, på andra sidan sundet vaknade min pappa till en ny arbetsdag även han. Stora braskande rubriker på "löpet"-" tyskarna har angripit Norge och Danmark". Samma eftermiddag låg inkallelseordern (skickad med expressbrev) i brevlådan- märkt "order om värnpliktstjänstgöring". Avsändare: Kungliga Södra skånska infanteriregementet i Ystad.
-
Pappa fick ge sig iväg hals över huvud till "okänd ort". Den okända orten skulle visa sig vara Helsingborg- närmre tysken kunde man knappast komma just då. Den första natten fick pappa (försedd med ett skjutvapen utan sikte!) den obehagliga ordern att tillsammans med några andra värnpliktiga "vakta hamninloppet". Det innebar sovplats nere vid vattnet. Ett fartyg fyllt med sprängmedel blockerade hamninfarten- trevligare granne kunde man nog ha.
-
Pappa sparade vartenda kort, vartenda brev hem från den tiden. Här är ett utdrag ur det första korta meddelandet han skrev hem:
-
Någonstans i Skåne den 14/4 1940
Kära Haldis och Mamma!
Hur har ni det därhemma? Oroligt förstås. Överallt ovisshet och tråkiga meddelanden.... Hoppas Ni är lugna och har tillförsikt inför stundens allvar. Idag är det söndag. I natt ha vi fått sova några timmar och även fått lite mat. Så blir det bara så här i fortsättningen så får man ju inte klaga. Vi ligga i allra främsta linjen, om något skulle inträffa, om något skulle hända så hoppas jag att pinan blir kort....
Allt kan hända men minnet av allt gott man fått vara med om och som hittills beskärts oss får man vara synnerligen tacksam för.
Vi ha i natt sovit i villa, men blevo uppväckta mitt i sömnen för att göra oss fullt stridsberedda. Ja, krigarlivet är inte alls så härligt när det är allvar med.----
-
Svar kom hemifrån med vändande post. 15/4 1940
Ja, kära T. Du får riktigt känna på vad det vill säga med umbäranden och slit. Men tappa för all del inte sugen och tänk inte alltför mycket på oss här hemma. Vi kommer att i det längsta göra vår plikt liksom vi vet att Du gör Ditt yttersta. Det är inte många civila kvar här i stan och banken har dragit in eftermiddagsexpeditionen mellan 17 och 18 på grund av personalbrist.--
Fru M. har lovat att mamma kan få följa med henne om det skulle bli fråga om tvångsevakuering och det är jag väldigt tacksam för. Det är väl ändå underligt att man skall känna hur mycket man är fäst vid sitt hem först när man ser en hotande fara. --- Jag kan faktiskt påminna mig när Du läste ett par dikter härförleden ur Fänrik Ståhl; och så tror jag visst att du läste Athenarnas sång, Rydbergs kanske ståtligaste dikt. Nu kommer jag att tänka på dem, men med verkligt allvar som bakgrund.-----
-
Malmö den 15/4 1940
Käre lille T,
Hjärtligt tack för ditt brev å för telefonsamtalen det är så lugnt nägra timmar efter vi har hört något från dig, men det går inte så länge efter förr än ångesten kommer tillbaka. Ja, ännu har inte det värsta hänt, så vi får be försynen bevara oss från allt som rasar omkring oss, i morron som du väl redan vet börjar alarmtillståndet å då blir det väl att springa både natt å dag i källarn-- Ja, kära du det det är ju förfärligt, men var försiktig vad du gör, var kall å lugn som i ditt vanliga arbete, det är ändå i Sverige vi befinner oss det är inte orätt att försvara sig, det måtte vara värre för dem som kommer att angripa oss om det nu går så långt, jag tror det inte förstås.-----
-
Athenarnas sång- Viktor Rydberg
-
Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!
-
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.
-
Egentligen är det en fasansfull dikt- men den speglar mycket av stämningen som rådde. Jag har hört så mycket berättas om just den här dagen och om hur livet kom att förändra sig för min familj och min släkt- på båda sidor av Öresund och Östersjön (till Danmark hör ju också Bornholm). Idag tänker jag på det förflutna och de som en gång upplevde denna tid.
Malmö den 15/4 1940
Käre lille T,
Hjärtligt tack för ditt brev å för telefonsamtalen det är så lugnt nägra timmar efter vi har hört något från dig, men det går inte så länge efter förr än ångesten kommer tillbaka. Ja, ännu har inte det värsta hänt, så vi får be försynen bevara oss från allt som rasar omkring oss, i morron som du väl redan vet börjar alarmtillståndet å då blir det väl att springa både natt å dag i källarn-- Ja, kära du det det är ju förfärligt, men var försiktig vad du gör, var kall å lugn som i ditt vanliga arbete, det är ändå i Sverige vi befinner oss det är inte orätt att försvara sig, det måtte vara värre för dem som kommer att angripa oss om det nu går så långt, jag tror det inte förstås.-----
-
Athenarnas sång- Viktor Rydberg
-
Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!
-
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.
-
Egentligen är det en fasansfull dikt- men den speglar mycket av stämningen som rådde. Jag har hört så mycket berättas om just den här dagen och om hur livet kom att förändra sig för min familj och min släkt- på båda sidor av Öresund och Östersjön (till Danmark hör ju också Bornholm). Idag tänker jag på det förflutna och de som en gång upplevde denna tid.
7 kommentarer:
Sterk lesning! Førstehandsforteljingane er sterke, og særskilt når dei kjem frå familiemedlem.
Bai: jag hörde så mycket talas om den här dagen som barn- och hörde också ofta citerat Inger Hagerups "De brente våre gårder... - en så stark dikt.
Tack för att du delar med dig av detta! Stark läsning, som Bai skriver. Tänk att du har breven kvar, du vårdar dem väl ömt? Jo, det vet jag att du gör.
Snowflake:Jodå- jag tar väl hand om breven- och tack, tack för dina ord.
Men Ingrid, vad spännande! Man känner verkligen den hemska situationen, att varje dag tänka på någon som man vet befinner sig så nära faran. Och att vara den som finns där, nära fartygen fulla med sprängmedel... Och tänk så snabbt inkallelseordern kom (just det momentet finns även med i "min egen släkthistoria"; mina morföräldrar skulle ha gift sig, men morfar blev inkallad, och bröllopet blev uppskjutet. Först ett par veckor före det att min moster föddes på sommaren 1940 fick min morfar permission så att de kunde gifta sig. Han var inkallad nånstans vid norska eller finska gränsen, och det är ju ganska långt från Västergötland.)
De här breven är sådana ögonblicksbilder, jag förstår att du vårdar både dem och minnet ömt. Viktiga bitar i släktpusslet. Jag önskar jag hade något sådant – jag måste fråga min mormor om det ens finns några brev, hon lever ju faktiskt fortfarande.
Vixxtoria: Kanske kan du skriva ner din mormors tankar och minnen från den här tiden. Det måste ha varit väldigt oroligt för henne- som du säger- norska gränsen och finska gränsen- långt från Västergötland. Det var väldigt svåra tider och din mormor måste ha mycket starka minnen från krigsåren. Jag ångrar mig nu att jag inte skrev ner mera av min pappas minnen- men breven har jag- och det är jag tacksam för, så klart.
Jeg er enig: stærkt at høre din fars egne ord fra dengang. Alting var på en måde sat meget mere på spidsen.
Skicka en kommentar