Jag går utomämnes nu. Detta handlar inte om litteratur- men väl om det skrivna ordet förstås.
-
För ganska många år (1985 tror jag att det var....) sedan gick jag in på ett postkontor i Göteborg och fick där syn på en tidning som bland annat innehöll en massa adresser till "brevväns-organisationer". Det verkar spännande, det här, tänkte jag och skickade efter diverse formulär. Så började det komma brev... från många olika håll- från Japan, Frankrike, Brasilien, Australien, Nya Zealand, Mauritius.... och så roligt detta var- att få lära känna kvinnor (för det var till så gott som 100% kvinnor som var intresserade av denna form av kontakt) och också lära om deras vardag- bekymmer och glädjeämnen.... vi är inte så olika vi människor som vi ibland tror. Grunden är den samma- och skillnaderna i kultur- ja, det ger krydda åt anrättningen!
-
Genom åren har jag faktiskt lyckats att hålla kontakten med en handfull av dessa mycket speciella vänner. Vi har till och med träffats. Snart blir det dags igen- och jag gläder mig så åt detta. Breven har i de flesta fall ersatts av e-post och det kanske är lite synd, tycker jag som verkligen uppskattar ett vackert ark papper med handskrivna rader på....
-
Så... idag utbringar jag en påsk-skål till det skrivna ordet! Sláinte- à la tienne- kampai!
3 kommentarer:
Åh, nu fick jag en riktig flashback. Jag hade jätte många brevvänner från hela världen när jag var tonåring. Hur jag hittade åt dessa kommer jag inte ihåg nu men vad jag minns skrev man till någon organisation av något slag och så fick man en hög med adresser. Det var så spännande när breven, samtliga skickade med flygpost, anlände i brevlådan.
Det är minsann inte dåligt att du fortfarande har kontakt med en del av dina brevvänner efter så lång tid. Tyvärr har jag inte kvar någon av mina vänner i dag men det var onekligen en lycklig tid.
Du har rett i at brevet er i ferd med å bli borte i desse digitale tider. Eg synest også det er synd. Brev er meir spesielle, på mange måtar.
Annika: Vad roligt att höra om dina brevvänserfarenheter. Det kan vara knepigt att få tiden att räcka till till brevväxling när man är inne i livets så kallade aktiva skeden- det förstår jag så väl- men det är ändå fina minnen du har!
Bai: Ja, jag tycker att det är lite synd att det skrivna brevet försvinner som "företeelse"- det är något speciellt med att "pränta" och ta sig lite tid när man skriver. E-mail går ofta lite väl fort ibland....
Skicka en kommentar