fredag 16 april 2010

En finstämd barndomsskildring


Jag har läst ut ett litet mästerverk- William Maxwells "They Came Like Swallows"
-
They came like swallows and like swallows went,
And yet a woman's powerful character
Could keep a swallow to its first intent;
And half a dozen in formation there,
That seem to whirl upon a compass-point.
Found certainty upon the dreaming air.
-
William Butler Yeats
-
(Dikten citeras på bokens försättsblad).
-
"They Came Like Swallows" är historien om en barndom som får ett abrupt slut- både för lille Bunny (åtta år gammal) och hans bror Robert (fem år äldre). Boken består av tre delar- i den första får vi en inblick i Bunnys värld- och det är den delen som väcker de djupaste känslorna hos mig. Bunny är känslig och ömtålig- han är djupt fäst vid och mycket beroende av sin mamma, Elizabeth. Elizabeth väntar nu sitt tredje barn och man får veta att hon haft två mycket svåra förlossningar tidigare- denna gången kommer hon därför att stå under bästa vård och ska läggas in på ett privat sjukhus i god tid.
-
Året är 1918 och det första världskriget närmar sig sitt slut- vi får faktiskt vara med om firandet av "armistice day"- men handlingen utspelar sig i USA så firandet får inte samma kraft här som i Europa. Det talas om en svår influensaepidemi- den närmar sig- och plötsligt drabbas lille Bunny. Elizabeth får stränga order om att inte komma i närheten av sin mycket sjuke son- men... hon är en ömsint mor och känner att hon måste se till det svårt sjuka barnet. Även Robert drabbas av spanska sjukan. Båda barnen klarar sig och lyckas långsamt hämta sig. Elizabeth åker till en annan stad för att föda sitt tredje barn. Då händer det som inte får ske- sjukdomen slår till igen med full kraft- Elizabeth dör i dubbelsidig lunginflammation. Tragedin är ett faktum.
-
"Feeling altogether sorry for himself, he began to imagine what it would be lke if she were not there. If his mother were not there to protect him from whatever was unpleasant- from the weather and from Robert and from his father- what would he do? Whatever would become of him in a world where there was neither warmth nor comfort nor love". (Sid.9).
-
Slutet är så sorgligt men det är fyllt av kärlek och förståelse- det känns att Elizabeth kommer att leva vidare och att hennes liv - under den korta tid det varade- haft en stor och outplånlig inverkan på både barn och make. För mig är den här boken en berättelse om både djupaste sorg och djupaste kärlek. Språket är också så vackert.... jag tar allt till mitt hjärta.
-
"He stood looking at Elizabeth's hands, which were folded irrevocably about a bunch of purple violets. He had not known that anything could be so white as they were- and so intensely quiet now with the life, with the identifying soul, gone out of them. They would not have been that way, he felt, if he had not been doing what she wanted him to do. For it was Elizabeth who had determined the shape that his life should take, from the very first moment he saw her. And she had altered that shape daily by the sound of her voice, and by her hair, and by her eyes which were so large and dark. And by her wisdom and by her love."

Inga kommentarer: