-
- Om min drift att skriva någonsin lämnar mig, vill jag att den dagen blir min sista.
Naguib Mahfouz. (1910-2006).
-
Naguib Mahfouz fick nobelpriset år 1988 och han gick ur tiden för fyra år sedan. Just nu är jag fördjupad i två av hans böcker-"Echnaton, sanningssökaren" och "Miramar". "Miramar" har jag nästan läst ut och jag är på god väg med "Echnaton". Båda böckerna (utgivna på Alhambra förlag) är oerhört fängslande och jag hyser mycket stor beundran för Mahfouz berättarkonst.
-
uppmanade mig att bygga denna horisontstad".
-
Men allt gick illa för Echnaton- hans nya lära uppskattades inte- flera av hans barn dog mycket unga och han själv dukade också under fysiskt. År 1335 (cirka) före Kristus avled han.
-
Mahfouz låter flera personer komma till tals i "Echnaton- sanningssökaren" - alla har de sin egen bild av den omstridde och gåtfulle faraonen (det är faraos vänner, fiender-ja, även hans hustru Nefertiti ). I slutänden blir det nog så att det är läsaren själv som får avgöra hur Echnaton ska uppfattas...... (jag återkommer med mera utförliga tankar om boken).
-
För den som är intresserad av det gamla Egypten vill jag tipsa om Torgny Säve-Söderberghs böcker "Faraoner och människor" och "Egyptisk egenart". I min bokhylla finns också en verkligt läsvärd roman skriven av Mika Waltari: Sinuhe egyptiern (utkom ffg 1945). Sinuhe är hittebarn- växer upp under 1300-talet f Kr i Egypten- blir läkare. Han upplever bland annat farao Echnatons regeringstid. Mika Waltari var mycket noga med att vara så historiskt noggrann som möjligt i sin roman. (Jag är mycket förtjust i boken och den gjorde ett djupt intryck på mig när jag läste den för ganska många år sedan nu....)
2 kommentarer:
Enig; Mafhouz og Waltari gir en lyst til å besøke Egypt - og å dra dit på nytt når en først har vært der!
Du har så rätt! Visst känner man en stark längtan att se och uppleva Egypten när man läser dessa författare!
Skicka en kommentar