heter en diktsamling av den ryska poeten Tatjana Voltskaja. Denna mörka lördag i september väljer jag följande dikt till tröst....
Här,vid randen av sommaren, hur försvarslösa är inte vi!
Trenne ansikten har ljuset, tusen hör natten till.
Ungdomen är en plåga, ålderdom bränner till stoft.
Solen är en, men molnen är utan tal,
stryker som korpens vingar vid våra skuldror.
Vore vi annorlunda skulle vi aldrig ha lyssnat
till vindens envisa prat och tjat om sin härlighet.
Hade vi varit som gräset, som vasstrån i vattenbryn
skulle vi kunnat lyfta våra ansikten upp mot skyn,
skulle vi gråtit och sjungit, sjungit och stått i blom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar