Lyrans tema för veckan är sport. Uj,uj,uj.... jag är alls inte ointresserad av sport- (friidrott, siming, brottning, lite amerikansk fotboll (om de är New England Patriots som spelar), brottning och boxning gillar jag också). Dock föredrar jag att titta... kanske inte så mycket att läsa om ämnet. Detta är med andra ord en svår utmaning.
1. "The Loneliness of the Longdistance Runner" av Alan Sillitoe. Om en ung man på en "Borstal-institution"- hur han blir långdistanslöpare- men boken är mycket djupare än så. Mycket läsvärd. En klassiker. (Den ingick i min kurslitteratur i engelska för många herrans år sedan).
-
2. "What I Talk About When I Talk About Running" av Haruki Murakami. Jag länkar till mina tankar om boken som jag läste i april i år.
-
3. "Chariots of Fire" av WJ Weatherby- Om några unga män vid Cambridge University och deras upplevelser inför och vid olympiaden i Paris år 1924. Det finns en film med samma namn- (en av de bästa filmer om sport som jag har sett.)
-
Ett senare tillagt PS- och Singleton-böckerna av Louis de Geer... de ska jag inte glömma. I den första av dem "Singleton" finns en lång sekvens som beskriver Gunnar Wigelius (huvudpersonen) och hans vedermödor när det gäller att klara av ett simprov.
9 kommentarer:
Ingen baseball?! Det var då fantastiskt. :-)
Filmen låter bra.
(Jag har förresten börjat läsa William Faulkner.)
Jag undrar om författare har en särskild förkärlek för just löpning. Nästan alla exempel jag kunde tänka på handlade just om löpning på ena eller andra sättet.
Sen finns ju de som promenerar också Björn Ranelid och Jane Austen till exempel, men det brukar väl inte räknas som en sport.
Chariot of Fire tycker jag låter intressant, förresten.
Snowflake: baseball är nog det tråkigaste jag vet (näst efter cricket):-) Filmen är mycket bra. Vad läser du av Faulkner? Jag har själv tagit fram två böcker till av honom....
Vixxtoria: Jo, löpning passar nog författare- kan tänka mig att det passar kynnet på något sätt.... när man springer är man ensam- när man skriver är man ensam... Jag gillar själv långdistanser (att titta allstå- jag skulle aldrig "gita" knata runt själv... 10 000 meter eller 5000 meter hinder... det är något alldeles extra....
*skratt*
Jag har väldigt svårt att förstå charmen med att _titta_ på sport. Att utöva den själv kan jag tänka mig (det har jag gjort och gör med regelbunda mellanrum, även om ni inte tror det), men att kolla på andra som anstränger sig... Liksom vad är meningen med det? (Det var en retorisk fråga. Den behöver ni inte svara på.)
Det är härligt att se när andra svettas och lider.... medan man själv kan sitta i soffan och käka smörgås och glass (till exempel) (fniss, fniss.) Jag nöjer mig numera med hundpromenader.... (och något lite simning på sommaren- om man nu hittar vattnet för alla (andra) badgäster.
Men tänk på allt annat du kunde se, och alal böcker du kunde läsa i stället för att se folk kasta spjut, springa maraton och spela tennis?!
Själv bor jag tillsammans med någon som kan sitta i flera timmar och titta på snooker. Jag menar liksom get a life!
Jag brukar kolla på OS. Då ser man alla sporter man behöver vart fjärde år. Och det betyder alltså att jag i år har sportledigt.
Hade också svårt att hitta böcker. Trots att jag gillar sport har jag inte läst många böcker om sporter märkte jag.
Jag läser De obesegrade, vad jag förstår en av de allra tidigaste. Tycker om!
Det låter intressant och den vill jag nog också läsa så småningom- jag har precis börjat på "The Wild Palms" (tycker också om....)Kanske skriver du om "The Unvanquished" på din blogg när du läst klart? Skulle jag verkligen se fram emot.
Skicka en kommentar