Ibland blir min läsning spridd över flera böcker på en gång (samtidigt). Jodå, det går.... Jag längtade svårt efter Pablo Nerudas självbiografi "Jag bekänner att jag levat- Minnen". Jag hittade den magasinerad på biblioteket. Nu ligger den på mitt läsbord och jag njuter så av hans poetiska språk... jag önskar att jag behärskade spanska....
-
Här inledningsorden: Om min barndoms dagar och år ska jag börja med att säga, att min ende oförglömlige följeslagare var regnet. Sydregionernas stora regn som störtar som ett vattenfall från polen, från himlen över Kap Horn till gränsen. Vid denna gräns, eller i mitt hemlands Far West, föddes jag till livet, till världen, till poesin och regnet."
-
Nerudas dikter älskar jag. Jag har ofta svårt för latin-amerikanska författare men Neruda är en av mina absoluta favoriter bland poeter. Hans kärlekslyrik är så oerhört fin och gripande. Ingen kan vara oberörd inför den....
-
En annan bok som jag har börjat på är den tyske författaren Uwe Timms "Upptäckten av currywursten"- här rör vi oss mest i andra världskrigets slutskede- när världen håller på att kollapsa för tyskarna. Här handlar mycket i berättelsen om konsten att överleva - först bland Hamburgs ruiner år 1945 men också efteråt. Jag kommer att skriva mera om den här boken- Uwe Timm är en författare som jag blivit mycket intresserad av.
-
Fotot ovan föreställer bussen som min mamma reste till Schweiz i- året var 1946. Färden gick genom ett totalförstört Tyskland. Mamma berättade om svältande barn och ruinhögar. Det enda hon hade att ge dessa stackars barn var sockerbitar. Hon önskade att hon hade kunnat göra mera.
2 kommentarer:
Nerudas digte er også blandt mine absolutte favoritter, men jeg mangler at læse hans erindringer. Jeg har den oven i købet stående på hylden :-)
Nerudas minnen är väldigt poetiska... jag tycker oerhört mycket både om hans språk och hans sätt att skriva. Hans dikter är inte av denna världen.....
Skicka en kommentar