Jag är i full färd med att läsa en bok om kvinnliga resenärer av den typ som reste med livet som insats och som främst var drivna av en oändlig nyfikenhet och upptäckarlusta. Det var kvinnor med skinn på näsan och med stort mod. Till den här skaran resenärer hör Ida Pfeiffer (1797-1858).
Ida föddes och växte upp i Wien och hon hade en hel massa bröder- fadern kom därför att behandla Ida som en pojke och hon fick växa upp under frihet och blev en verklig pojkflicka. Det väckte dock mammans missnöje för hon ville ha dottern bortgift och då minsann, får man kunna "uppföra sig" . Det stackars Ida fick finna sig i att bli bortgift "förmånligt" med en mycket äldre herre. Det blev ett olyckligt äktenskap och två söner föddes.
År 1842 var äntligen tiden inne för Ida Pfeiffer. Hon hade skilt sig från sin man och sönerna var vuxna. Hon beslöt sig för att fullfölja sina drömmar- att resa. Först for hon till Palestina- en färd som gick genom många länder och givetvis inte utan strapatser. Hon publicerade en bok om sina upplevelser på resan år 1846.
Ida- här i full mundering. Redo för tropikerna.
Det blev sedan resor till Norden (Island också), Sydamerika, Asien, Indonesien.... den här damen var nästan överallt men hon hade den typiskt europeiska inställningen att "vi är bäst" och verkar ha betraktat de människor hon mötte och de platser hon besökte en aning från "oben".
En extra äventyrlig resa blev den Ida företog till batakerna, ett folk som på den tiden ägnade sig åt kannibalism. Det höll på att sluta riktigt illa och Ida blev nästan slängt i grytorna. Hon räddade sig genom att säga att hon var för gammal och för seg för att utgöra en god måltid. Så slapp hon undan med livet.
Den sista resan gick till Madagaskar. Där blev Ida tillfångatagen och anklagad för att vara en upprorsmakare. Hon slapp åter undan med blotta förskräckelsen men den här turen tog på hennes krafter och hon hade också drabbats av en tropisk sjukdom som slutligen tog hennes liv. Då var Ida lite över 60 år.
Här en lista på de böcker som finns att läsa av Ida Pfeiffer. Jag misstänker att man kan hitta en del på Project Gutenberg också.
Flera tyska torsdagar firas hos: Bokmoster som skriver om en bok av Charlotte Link, Mimmimarie berättar om prinsessan Auguste Amalie av Bayern, Hanna på Feministbiblioteket har berömda och glömda idrottskvinnor i fokus (Katarina Witt).
4 kommentarer:
Vilken härlig berättelse Ingrid. Jag gillar bilden med hennes tropikmundering, det var djärvt att visa så mycket av sina ben vid denna tid.
En sån kvinna!
Oj, vilka äventyr! Riktigt kul att läsa om, vilken kvinna!
Mimmimarie: Visst är tropikmunderingen fin! Mycket djärv skulle jag vilja säga.
Hannele: Man kan inte annat än förundras och så beundrar jag envisheten och målmedvetenheten.
Bokmoster: Det roliga är ju att hon inte var direkt purung när hon gav sig iväg. Jag skulle gärna vilja läsa några av hennes reseskildringar (om jag nu ids sitta framför en skärm så länge... :-)
Skicka en kommentar