Och så: en klassiker

Mina föräldrar hade välfyllda bokhyllor- det är jag tacksam för. Jag vet också på ett ungefär vem av dem som läste vad. Anthony Trollopes "Barsets sista krönika" har definitvt hört till min fars boksamling. Jag har länge gått och sneglat på de här böckerna och redan för ett år sedan skrev jag lite om Trollope här på min blogg (då hade jag igen glott lite förstrött på de två tegelstenarna om Barset).

Nu har jag äntligen satt igång med det här "tjockboksprojektet" och vågar påstå att jag är ganska fast i handlingen efter 100 sidor. Jodå, han skriver trevligt och ibland med underhållande och bitande ironi. Jag har cirka 900 sidor kvar så det kommer att ta sin tid....

Jag syndade också lite genom att titta på efterordet som är skrivet av Artur Lundkvist. Han var ingen direkt "fan" av Trollope men något motvilligt måste även han medge att just Barsets sista krönika är "en värld för sig---- trivsam och existerande i trygg självtillit, med en måttfull omväxling på tilldragelser och personer, allt vilande på en solid, äktengelsk verklighetsgrund."

Jag fortsätter med läsningen och jag tror att jag kommer att uppskatta Barsets sista krönika betydligt mera än vad Lundkvist gjorde.

Mrs Calloway med bloggen A Room of My Own har också skrivit en hel del om Trollope och hans författarskap. Här en länk.

Barsets sista krönika är utgiven på Natur och Kultur förlag (1945). Översättningen är gjord av Margareta Ångström och boken är en av flera intressanta titlar i serien "Modern Världslitteratur".

"Det vore önskvärt att serien kunde få den uppskattning, den synes vara värd, inte minst för att den vill visa den bokköpande allmänheten att en bok inte nödvändigtvis behöver vara alldeles nyutkommen och tryckt i år för att vara bra." (Nerikes Allehanda )