Judith Gautier målad av John Singer Sargent. Tavlan heter Gust of Wind och den förekommer då och då på bokomslag.
"In 1883 she was thirty-eight, buxom and seductive as an oriental princess. He was the only painter to reflect her magic.----- In the oil study called A Gust of Wind , Sargent records her standing on the dunes of Saint-Enogat, wearing a long white robe with flowing sleeves. One hand holds her broadbrimmed hat in place, the other holds her skirt against the wind. She is seen from below, against a gentian summer sky."
Jag har skrivit lite om henne förut- Judith Gautier (1845-1917). Nu har jag läst ut Joanna Richardsons biografi om henne och jag har också hittat en del av de dikter som hon översatt från kinesiskan (Le livre de Jade).
Judith Gautier var dotter till Théophile Gautier och hans sammanboende Ernesta Grisi och hon var sin fars ögonsten (mer så än den yngre systern). Kärleken mellan dotter och far var helt ömsesidig och så här skriver Judith:
My father maintained that reading is the key to everything.... And so he left the library at our disposal, and he encouraged us to delve in it often. We had left the library at our disposal, and he encouraged us to delve in it often. We had already read an enormous amount. After Walter Scott and Alexandre Dumas, it was Victor Hugo, Balzac, Shakespeare- as Francois-Victor Hugo's translation continued to appear- and Edgar Allan Poe (through the wonderful style of Baudelaire) who particularly enthralled us.
Théophile Gautier
Judith Gautier började själv att skriva tidigt och redan år 1866 kom hennes bok " Le livre de Jade" ut. Då var hon bara lite över tjugo år. År 1866 skulle för övrigt bli synonymt med stor dramatik i familjen Gautier- Judith hade nämligen förälskat sig i den bildsköne poeten Catulle Mendès, en ung man som inte var populär hos pappa Théophile som kunde ana att framtiden inte skulle bli ljus för dottern i Catulles sällskap.
Catulle Mendès (1841-1909)
Judith var mycket envis och eftersom hon snart skulle fylla 21 (myndighetsdagen) fick Théophile ge med sig och så kunde Catulle och Judith gifta sig. Äktenskapet blev mycket olyckligt och Judith gifte aldrig om sig. (Det gjorde däremot Catulle.)
Judith Gautier tröstade sig med att hänge sig åt litteratur och musik och så "samlade" hon på djur. Hon hade alltid lägenheten fylld av olika (ofta exotiska) fyrbenta (och tvåbenta) varelser- ödlor, katter, hundar - till och med en tam karp hade hon.
Victor Hugo och Richard Wagner var båda hängivna beundrare och det sägs att Judith blev Victor Hugos älskarinna. Det må vara hur det vill med det men Hugo skrev i alla fall så här om Judiths roman Le Dragon Impérial (1869):
" Madame, I have read your Dragon impérial... You have within yourself the soul of this poetry of the Far East, and you put the spirit of it into your books. To go to China is almost to travel to the moon. You make this sidereal journey for us. We follow you with ecstasy, and you escape into the blue depths of dreams, winged and starred. Please accept my admiration. Victor Hugo"
Det hör till saken att Judith Gautier aldrig någonsin besökte Kina eller fjärran östern. Hon skrev som hon föreställde sig att allt var där borta.
Mot slutet av sin levnad träffade Judith en ung kvinna ,Suzanne Meyer-Zundel (f.1882,) och hon kom att bli hennes livskamrat under de sista åren.
År 1910 dog Jules Renard- en av medlemmarna i den nyligen grundade Académie Goncourt och nu skulle en efterträdare väljas. Många namn föreslogs men till slut frågade Lucien Descaves "varför väljer vi inte in Judith Gautier"? Så blev det- och Judith Gautier kom att bli den allra första kvinnliga medlemmen i Académie Goncourt.
"---- they had found her in her apartment, in the midst of her Chinese trinkets, followed by her cats and her marmoset (silkesapa), with a tortoise making its way across a pouf, a lizard dozing by the window, snakes rolling up their coils in a basket, a parrot tracing threatening circles rond the visitors. The new Academician threw her arms around Lucien Descaves: " I'm sure this is the chief conspirator!" she cried. And it was true.
Vid jultid år 1917 befann sig Judith och Suzanne i Bretagne- en storm härjade och en klocka genljöd i takt med stormbyarna.
"Suzanne, who was reading aloud to her, suddenly saw her half rise from her pillow, open-mouthed, her eyes wide open, so it seemed, at some strange vision; then, suddenly, her head fell on the pillow. Judith Gautier died of a coronary thrombosis, at the age of seventy-two, just before ten o'clock at night, Wednesday, 26 December. The hall clock suddenly stopped. The bell continued to toll in the storm."
Suzanne Meyer-Zundel överlevde Judith med femtiofyra år och nu vilar de båda livskamraterna i samma grav.
Judith Gautier var oerhört flitig med pennan och hennes verk är många. För många för att jag ska kunna räkna upp dem här. En hel del av Judith Gautiers böcker finns att läsa på internet och här en av de översatta dikterna från Le Livre de Jade (i engelsk översättning).
Moonlight
The full moon rises out of the water;
the sea becomes a plate of silver.
On a boat friends drink cups of wine,
and they watch the little moonlit clouds
hover above the mountain.
Some say —
the white-robed wives of the Emperor,
others—
a flock of swans.
Li-Oey.
Informationen om Judith Gautier kommer från Joanna Richardsons bok "Judith Gautier- a biography" , Franklin Watts Inc. förlag, USA. (1987).
Indépendante j'ai vécu, indépendante je vieillis,
indépendante je mourrai. Je serai, toute mon
existence, une sorte d'Extrême-Orientale détachee
des choses de son temps et de son milieu.
Judith Gautier, 1910.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar