Somerville College i Oxford grundades år 1879 och det är speciellt såtillvida att det bara var öppet för kvinnor (fram till 1992). Unikt var också tonvikten på att inte vara bunden av någon religiös inriktning- dvs alla (utvalda) kvinnor var välkomna oberoende av tro.
Här på Somerville fanns en bördig grund för blivande författarinnor och raden av dem är lång .
"The early decades of the 20th century saw dramatic changes in the roles and especially the education of British women, as well as the universally devastating experience of the First World War. One place where both of these factors were strongly felt was at Oxford University. While a generation of Oxford men went off to war, many of them never to return, Somerville College became the center of activity for a remarkable group of activists and writers including Dorothy L. Sayers, Vera Brittain, Winifred Holtby, and Margaret Kennedy"
Här en lista över "Somervilliter" som innefattar även senare årgångar:
Nina Bawden
4 kommentarer:
Richard Hughes (1900-1976) som bara skrev fyra romaner, A High Wind in Jamaica, In hazard och dubbelromanen The Fox in the Attic och The Wooden Shepherdess (alla har alltid funnits i tryck) försökte länge dramatisera Margaret Kennedys roman The Constant Nymph men blev aldrig klar. I den stora samlingen av Hughes brev och manuskript i The Lilly Library i Bloomington, Indiana, finns flera ofullgångna försök.
Jag ser på länken som du har med att när du skrev om hennes roman så utlovade du en närmare redogörelse - blev du klar med den?
Du vet förstås att Hermione Lee som tidigare skrivit mycket läsvärda biografier om bland andra Virginia Woolf, Willa Cather och Edith Wharton, i höstas kom med en om Penelope Fitzgerald. I den får man reda på att hon började skriva sent och att hennes liv kan delas in i en hälft med misslyckanden, en annan med framgångar.
Så var det också med Jean Rhys som dock började skriva vid yngre år men där den stora uppskattningen dröjde många decennier, den kom först på sjuttiotalet med nytrycken av hennes trettiotalsromaner. Den framgången kom så sent att hon inte hade riktig glädje av den.
Men Penelope Fitzgerald hann uppleva uppskattningen. Hon är bland annat en mycket bra novellist, och hennes brev (de samlades för några år sedan) är mycket underhållande.
Av Maggie Gee kom på svenska ett par böcker i tät följd, Den brinnande boken 1985 och Ljusår 1987. Jag recenserade båda i positiva ordalag men har nu bara ett bleknat minne av dem. Jag ser på Libris att det sedan kom en tredje 1990, Grace, men därefter inte mer på svenska.
ett och annat namn är i alla fall bekant...
Det talas så mycket om de svenska skrivarskolorna ( Göteborgs universitets författarutbildning, Biskops Arnös författarskola etc), men det fanns alltså många som var ute långt tidigare!
Ivo Holmqvist: Jag har skrivit lite om "Sangers cirkus" här http://ingridsboktankar.blogspot.se/2012/03/sangers-cirkus-eller-constant-nymph-av.html
Richard Hughes har jag nog läst något av för jag känner igen åtminstone två av titlarna- det var synd att han inte hann bli klar med sin dramatisering. Av Hermione Lee har jag bara biografin om Edith Wharton. Maggie Gee har jag inte läst något av så det återstår för mig att leta upp något av henne- (Rhys och Fitzgerald är dock mera bekanta för mig).
Hannele: På Somerville gick även Mrs Thatcher :-)
Mrs C: Jo, det finns några namn som känns igen men en hel del att utforska (i alla fall för mig).
Kurt: De verkar ha varit mycket före sin tid just i England.
Skicka en kommentar