Tysk torsdag: Franz Fühmann - från Hitler till Ulbricht

Franz Fühmann (1922-1984) föddes i det som då hette Rochlitz an der Iser (idag Rokytnice) i dåvarande Sudettyskland. Han kom från en välbärgad familj och en familj som var mycket tyskvänlig och mycket antisemitisk.  Redan som 16-åring blev Fühmann medlem i S.A. (Sturmabteilung) och han var med bland de skränande, vandaliserande horderna under kristallnatten år 1938.  Han anmälde sig som frivillig när kriget bröt ut i september år 1939 men blev hemskickad genast eftersom han var för ung. Bättre "tur" hade han två år senare och han hamnade på östfronten. Där fick han hjälpa till med vägbyggen och överansträngde sig- han drabbades av bråck och så sändes han till Grekland (Athen). Det passade honom utmärkt för han var fascinerad av grekisk mytologi. Han fördrev tiden med att skriva dikter (bland annat) och så upptäckte han Georg Trakls poesi. Fühmann började tveka över sin invanda fascism. Det hade bildats en spricka i muren- en "sanningsspricka." År 1945 hamnade han i rysk fångenskap (Kaukasus) sedan blev det en så kallad "anti-fascistskola i närheten av Moskva.

Efter fyra år var lärotiden över och Fühmann slog sig ner i DDR. Han började skriva romaner, dikter och noveller och han var också aktiv inom kulturpolitiken. När Berlinmuren byggdes (1961) hörde inte Fühmann till dem som protesterade. Han tyckte att muren var nödvändig för att stoppa människoflykten till väst. (Protesterade gjorde han först år 1976 när Wolf Biermann blev persona non grata i sitt hemland.) Franz Fühmann dog innan järnridån föll och han förblev DDR trogen.

Jag har läst Fühmanns mest kända verk "Das Judenauto" (The Jew Car i engelsk översättning och det är den versionen som jag refererar till).

"Das Judenauto" är skriven i dagboksstil och har 14 kapitel som alla har rubriker som härrör sig till viktiga händelser i författarens liv. Exempel: "Down the Mountains- October 1938, Occupation of the Sudetenland", "To Each His Stalingrad- February 1943, The Battle of Stalingrad", " Muspilli- 20 July 1944, The Attempt on Hitler's Life" och sista kapitlet har fått rubriken "For the First Time: Germany- 7 October 1949, The Founding of the German Democratic Republic).

"Das Judenauto" gavs ut redan år 1962 och det är en mycket sanningsenlig och otäckt psykologisk skildring av hur en totalitär stat kan krypa in under skinnet på människor (särskilt unga människor).  Allmänheten förs bakom ljuset och som så ofta ifrågasätter få det som serveras dem.

 Intressant är att läsa Fühmanns skildring av krigsutbrottet år 1939- (den iscensatta attacken på radiostationen i Gleiwitz) " I didn't quite understand what good it did the Poles to break into the Gleiwitz radio station and shoot at the ceiling and talk Polish into the microphone, but finally decided it must be a peculiarity of this obviously inferior race, and I burnt with outrage and agreed with the speaker: there was really nothing for it but to shoot back!"---- suddenly I felt I was being sucked into a whirlpool, something bottomless, a cold, grey feeling, and quickly I thought to myself that the Führer would pull everything off all right,-----

"Das Judenauto" är en mycket obehaglig bok att läsa men den är välskriven och den ger en mycket god  bild av nazismens makt och förförelsekonster. Jag antar att Fühmann led av dåligt samvete under resten av livet och att han trodde sig sona sina synder genom att anamma en annan totalitär makts idéer. Som jag förstår det dog han mycket desillusionerad.

Så här skrev han kort före sin död: " I am in terrible pain. The most bitter is the pain of failure: in literature and in the hope for the society that all of us once dreamt of. I salute all my young collegues who have chosen truth as their writing's supreme value."

Den engelska översättningen är gjord av Isabel Fargo Cole och det är också hon som skrivit det mycket innehållsrika efterordet till boken. Förlaget heter Seagull Books.

Idag skriver Bokmoster om tyska e-böcker och Mimmimarie har läst Johan Åsards bok "Drottningens hemlighet" (som jag också vill läsa).