Någonstans börjar ett hav- och för mig börjar Östersjön i Falsterbo. Med en sydostlig vind mot ansiktet cyklade jag de cirka två kilometrarna till de brusande vågorna (de var högljudda idag)- och solen spred glitter över vattnet- i fjärran och i soldis skymtades fyren.
Svenska Akademien reste vården står det på poetens gravsten. Anders Österling har fått sin sista vila på Falsterbo kyrkogård tillsammans med hustrun Greta (hon som tidigare var gift med Verner von Heidenstam) och dottern Karin som gick bort förra året.
Långlivad ålderdom vad är
den värd som gåva?
När hjärnan trött och tom
blott längtar att få sova
Livsdyrkaren blir dödens vän
och lyssnar tyst till hjärtats slag
Men känner aldrig mer igen sig själv
sitt rätta jag
Och själen får sitt otium
först bortom tid och rum
Ack, årens bleka solnedgång
är den väl värd en sång?
så skrev han, poeten, när han nalkades slutet på sin levnad (som blev nära 100 år).
En gång var Falsterbo och Skanör mäktiga Hansastäder med tyska bosättningar och med en livlig handel. I Falsterbo kyrka, som är helgad åt Sankta Gertrud (de resandes skyddshelgon) kan man se många spår av äldre tider. Altarskåpet är från cirka 1500 och tillverkat av Hermen Rode, verksam i Lybeck.
Kyrkans äldsta del daterar sig till 1300-talet. Drottning Margaretas son Olof dog hastigt och oväntat på Falsterbohus fogdeborg (numera lagd i ruiner) år 1387 och i kyrkan finns en minnesplakett över Olof i vapenhuset.
Östersjön omges av inte mindre än nio länder. De har många gemensamma nämnare men också stora kulturella och historiska skillnader. Efter tips från Kurt (tack, Kurt!) har jag lånat hem Per Högselius bok Östersjövägar (Atlantis förlag, 2007) och jag ska göra flera nedslag runt detta mycket speciella hav.
2 kommentarer:
Andra delen av Jenny Westerströms stora monografi om Anders Österling har just kommit.
Jag har inte hunnit läsa den, men kan tänka mig att den till stor del handlar om att Svenska Akademin hade mångfaldig anledning att vara honom tacksam.
Det var därför rätt och riktigt att det var den som reste vården. Fast stenen verkar stå snett, har marken satt sig - eller lutade du kameran?
Här är lite mer om Anders Österling, med anledning av Jenny Westerströms första del:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteratur-portraett/16780-jenny-westerstroem-den-unge-anders-oesterling
Den andra delen är säkert ännu mera läsvärd.
Ivo Holmqvist: det kan nog vara en kombination av de två- lutningen alltså. Falsterbo kyrkogård är mycket sandig- ett ostadigt underlag. Kyrkan har också flera gånger hotats av att igensandas (men hittills har det gått att hålla undan den faran med hjälp av bland annat tallplantering). Den vita, mjuka sanden är mycket skön för badgästerna men som sagt, ett besvärligt underlag.
Jag har haft Jenny Westerströms bok (del ett alltså) hemma som lån men konstaterade snabbt att den kräver viss tid att läsa- och det får bli eget köp som gäller här.
Skicka en kommentar