Jag kastar lystna blickar på den här novellsamlingen av författarinnan George Egerton (som egentligen hette Mary Chavelita Dunne, 1859-1945). "Femme incomprise" är rubriken på den "runa" som John Sutherland har tecknat av henne i sin bok "Lives of the Novelists". En missförstådd kvinna.
En kvinna som inte blev tillräckligt uppskattad. Jag har läst en av novellerna i "Keynotes" och är både tagen och begeistrad. När jag sedan läser vidare om George Egertons liv förstår jag novellen än bättre. Hon levde som hon skrev.
Mary Chavelita Dunne föddes i Melbourne (Australien) - hennes föräldrar verkar ha fört ett kringflackande liv och man flyttade i princip hela världen runt (Australien, Nya Zealand, Chile, Irland). Mary tillbringade ungdomsåren i Dublin men emigrerade till USA år 1888- två år där- sedan två år i Norge och sedan tillbaks till Irland för att slutligen slå sig ner i England. Tre äktenskap hann hon med- de två första rejält turbulenta. Hennes ende son stupade i det första världskriget.
Mary/George var en mycket tongivande röst inom den litteratur som kallades för "New Woman Novelists" . I Norge hade George Egerton träffat både Ibsen och Hamsun och hon blev den som översatte Hamsuns "Sult" först av alla, till engelska. Hon influerades starkt av Hamsun och "Keynotes" har hon tillägnat honom.
Det finns faktiskt en svensk översättning av "Keynotes" (Grundtoner)- från 1895...
I Elaine Showalters samling "Daughters of Decadence" är George Egerton representerad med novellen " A Cross Line" från just "Keynotes".
Ung gift kvinna med snäll och lite menlös man träffar en främling under en av sina många promenader. De visar sig ha en hel del gemensamt- både vad gäller intressen (fiske till exempel) och tankar om livet. Kvinnan drömmer och funderar - hon frågar sig om andra kvinnor känner på samma sätt som hon :
"Have they too, this thirst for excitement, for change, this restless craving for sun and love and motion?--- And she laughs softly to herself because the denseness of man, his chivalrous conservative devotion to the female idea he has created blinds him, perhaps happily, to the problems of her complex nature. Ay, she mutters musingly, the wisest of them can only say we are enigmas. Each one of them sets about solving the riddle of the ewig weibliche- and well it is that the workings of our hearts are closed to them.---
Kvinnan ställs inför ett val - och frågan är om hon väljer i enlighet med vad hon verkligen vill och önskar- men det får läsaren fundera på.
"A Cross Line" kunde ha blivit ren pekoral men George Egerton är en skicklig författare och i stället bjuds läsaren på en verklig insiktsfull och djupsinnig berättelse om en synnerligen fängslande kvinna. Inte undra på att "Keynotes" var en bästsäljare på sin tid. Den borde återuppväckas från glömskan. Å det snaraste.
3 kommentarer:
spännande, George Egerton har tydligen översatt böcker
Ett märkligt sammanträffande: för en dryg vecka sedan plockade jag åt mig några böcker i en op-shop (en förkortning av opportunity shop, fast det är glest mellan tillfällena att hitta något intressant) här i Auckland: fem för en dollar.
En av de böcker jag tyckte kunde vara värd tjugo cent (en krona) var just George Egertons Keynotes, i ett nytryck från 2003samman med hennes Discord(University of Birmingham, i serien Late Victorian and Early Modernist Women Writers) och med ett tjugosidigt initierat förord av Sally Ledger.
Prislappen satt kvar och visade hur dyr den varit från början, 57.99 dollar, och var den var köpt, i University Bookshop. Så den var nog en kursbok som en stackars student tvingats lägga dryga pengar på.
Någon dedikation till Knut Hamsun finns inte med här, däremot sägs en hel del intressant i introduktionen, bland annat att Laura Marholm var en av dem som recenserade boken när den var ny. Så här skrev hon:
"Keynotes is not addressed to men, and it will not please them. It is not written in the style adopted by the other women Georges - Georges Sand and George Eliot - who wrote from a man´s point of view (...) Neither is it a book which favour men: it is a book written against them, for our own private use."
Laura Marholm var inte okänd några år in på 1890-talet när hon försökte slå sig fram på kontinenten som författare och recensent. Men i längden hade hon lika liten framgång som hennes man Ola Hansson, han som var född i Hönsinge men dog i Turkiet.
Om henne, honom och mycket annat kan man läsa i Ingvar Holms fortfarande högst läsvärda doktorsavhandling om Ola Hansson från 1957, med den medvetet paradoxala undertiteln "en studie i åttiotalsromantik".
Hannele: Hon översatte en hel del, som jag förstår. En verkligt spännande författarinna.
Ivo Holmqvist: En krona för Keynotes... ett fynd. Sannerligen. Det stod en del om Laura Marholm i Showalters introduktion också- men inte så mycket. Tack för tipset om Ingvar Holms doktorsavhandling. Den ska jag försöka leta upp (det blir förmodligen via biblioteket). Ola Hansson "Poeten från Hönsinge" är jag mycket intresserad av (jag har ett par av hans verk i mina hyllor). Laura Marholm är jag inte lika bekant med men jag har läst lite grann om henne tidigare.
Skicka en kommentar