Efter turen till träsken i Italien är jag tillbaka i Paris igen. Det är billigt och behagligt att resa i böckernas värld (som även Hannele konstaterar idag). Jag har hittat Joseph Primolis dagböcker från tiden mellan 1853-1870 - då i engelsk version och bearbetning (och förkortning) av Joanna Richardson.
Vem var han då, denne Joseph Primoli? Jo, han var ännu en liten kvist på det stora Bonapartiska släktträdet (kanske inte så liten). På fotot ovan står han bakom sin mor- Comtesse Charlotte. Charlotte var barnbarn till Joseph Bonaparte (och han i sin tur var bror till Napoleon I). Joseph (eller snarare Giuseppe) föddes i Rom år 1851 och där skulle han dö också år 1927- men under många år bodde han alltså i Paris och där förde han dagbok. Han mötte många av den tidens kända kulturpersonligheter och det var möten han skrev om.Vill man lära känna det andra kejsardömets strömningar och tankar torde Primolis dagböcker vara en god källa.
Joseph var också en mycket flitig amatörfotograf och mest aktiv med kameran var han under åren 1888-1894.
År 1889 tog Joseph Primoli det här fotot av konstnären Degas (det här han som har ansiktet vänt mot kameran. Hade jag varit Degas skulle jag blivit förbaskad för fotot är knäppt precis när han (Degas alltså) är på väg ut från en så kallad bekvämlighetsinrättning. I mitt stilla sinne undrar jag om Joseph Primoli stod här med sin kamera hela dagen och väntade på kända offer? Det var ju inte precis en liten digitalkamera han hade heller.
Från samma år är det här roliga (tycker i alla fall jag) fotot. Rubriken är "fototävling" och här kan man se vilka stora vidunder fotograferna måste släpa runt på.
År 1868 (troligen) antecknar den tonårige Joseph följande:
"I have been with Mother to Worth's. He is the great coutourier in fashion. He charges sixteen hundred francs for a simple little costume! Ladies arrange to meet at Worth's, and they talk politics there as they sip tea. At Worth's, the faubourg Saint-Germain sits between two kept women, and the world of officialdom meets the faubourg Saint-Germain. Perhaps M. Worth doesn't even realize what he is doing, but.... he is reconciling all political parties, and mingling all social classes. An artistically rumpled bit of fabric has achieved what wit has been unable to contrive."
3 kommentarer:
Ett verkligt intressant öde. Bonaparterna får jag inte nog av.
i riktiga livet var Paris inget för mej, var ung och fattig turist utan språkkunskaper...
Mimmimarie: Jag läser med stort intresse- och boken har många fina fotografier också!
Hannele: Det är nog svårt att vara i Paris utan språket så jag förstår dig. Jag har aldrig talat direkt flytande själv men jag kan väl i alla fall klara mig något så när- och fattig turist känner jag gott till( jag har övernattat på många underliga ställen....)
Skicka en kommentar