H.C. Andersen är inte bara sagor utan mycket mer. Nu har jag läst romanen ” De båda baronessorna” i svensk översättning ( 1946). Här kretsar berättelsen kring Elisabet, född under dramatiska omständigheter en ovädersnatt på Fyn. Moder- och faderlös blir hon ” adopterad” av tre studenter och så får vi följa hennes vindlande väg genom livet. Andersen bjuder på en odyssée genom dansk historia och dansk geografi och de nya tiderna möts med optimism. Bondeslaveriet har upphört och tortyrredskap som trähästen kan gömmas undan. Konst och litteratur väcks till nytt liv och Danmark sjunger av framtidstro. Elisabets resa börjar och slutar på Fyn men dessemellan skildras livet på en så kallad hallig i Nordsjön, utanför Slesvigs kust.( En hallig är en mycket liten ö, ständigt utsatt för havets attacker. En farlig idyll med andra ord. )
Två baronessor finns i boken och de har ett alldeles särskilt adelsmärke- heder och rättskaffenhet- sådant adelskap föds man inte in i. Det förvärvas genom god karaktär. Andersen har tecknat två intressanta kvinnoporträtt ( Elisabet är det ena) och detta i kombination med en utförlig historielektion gör berättelsen odödlig.
Jag har mycket stor lust att gräva vidare i H.C. Andersens författarskap. ” Eventyren” har jag redan i bokhyllan och ett par reseskildringar också men det som drar mest just nu är dagböckerna och självbiografin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar