Att läsa essäer kan vara både inspirerande och allmänbildande. I ” Parish of the North” berättar Claudio Magris om ett besök i Norge och han stannar till inför framför allt Bjørnstjerne Bjørnson och hans författarskap. Bjørnson växte upp i Nesset, omgiven av storslagen natur som bidrog till fantasi och skapande. Fadern var präst men Bjørnson blev en rebell och han kom att ogilla den strikta och inskränkta lutherska kyrkan.
Magris är otroligt beläst och han verkar ha ” plöjt igenom” det mesta från Bjørnsons penna och det är sannerligen inte lite för här kan man tala om stor mängd. Minst sagt. Från min hylla tar jag fram Bjørnsons samlade verk, ett arv från min morfar som hade både Ibsen och Bjørnson som husgudar. ( Morfar var ateist och hade inte mycket till övers för vare sig präster eller predikande). Magris skriver om romanen ” På Guds Veje” så den tänker jag fördjupa mig i.
Ett otäckt barndomsminne ( Et stygt Barndomsminde) är en annan berättelse som Magris fastnat för. Här handlar det om brott och straff , närmare bestämt ett mord begånget under särskilt sorgliga omständigheter. Straffet blev halshuggning med bödelsyxan. Detta hände i Molde år 1842, en liten pojke ( Bjørnstjerne) på bara nio år tvingades bevittna avrättningen, ett svårt trauma som han sedan skrev om.
Dags att damma av de gamla klassikerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar