När syrenerna blommar

 Syrener i vas. Målning av Édouard Manet.

På läsbordet just nu: Ryska noveller i översättning av Hans Björkegren och Victor Bohm. Utgivningen är från 1960 och på förlaget Gebers. Den här samlingen är dessutom illustrerad- av Bo Mossberg. Bland de nära tjugo novellerna hittar jag en av Konstantin Paustovskij- en stor favorit.

” Madame Bovais bön” är titeln på berättelsen och som vanligt fångar Paustovskij människans innersta väsen och med det där vackra, lyriska språket. Madame Bovais är en kvinna som har blivit kvar i sitt Ryssland, det land hon en gång emigrerade till för att söka levebröd som guvernant och lärarinna i det franska språket. Så kom det stora kriget år 1914 och livet slogs i spillror för många - men Madame Bovais ger inte upp utan tar itu med den nya verkligheten med kraft och energi. Hårt arbete och ständig flit är det som gäller och så ett gammalt franskt sägesätt ” Allting blir bättre när syrenerna blommar”.

” De kalla klasarna var alltid täckta av dagg; om man luktade på dem blev ens ansikte vått. I skogen ropade fåglarna till varandra. Särskilt gladdes de åt en fågel som de inte visste namnet på men som de kallade ” klockfågel”. ” Trr-trr-trr”, ropade den, och det metalliska ropet lät som när man drar upp en väggklocka.”

Så går åren och det blir krig på nytt men så kommer den 6 juni år 1944. Landstigningen, invasionen i Normandie och det blev som Madame Bovais sagt ” allting blir bättre när syrenerna blommar” och hon fyller sitt lilla hus med de väldoftande blomklasarna. Paustovskij avslutar novellen på ett oväntat sätt och ingen läsare kan undgå att bli starkt berörd. 

Det finns en hel del översättningar av Paustovskijs verk men jag har en känsla av att mycket återstår att    ” ta itu med”.  Jag hoppas... och håller ögonen öppna. Som ett PS - Paustovskij blev nominerad till Nobelpriset i litteratur år 1965.